Citat:
Ursprungligen postat av
ultrabubb
Jag är en sådan incel (även fast jag inte gillar ordet egentligen) som aldrig haft någon flickvän och levt i celibat i nästan hela mitt liv. Försökte göra något åt detta fram tills 30 men efter det gav jag i princip upp och insåg att tjejer inte gillar mig som mer än vän.
Nu till det senaste är att min mor blev tårögd och började nästan gråta och frågade om jag mår dåligt för att jag lever det liv jag gör. Minns ej precis vad hon sa då jag fick lite panik av det. Detta är såklart inget jag önskar men jag har börjat inse att jag inte kan göra något åt det.
Visste inte hur jag skulle agera på detta. Självklart saknar jag att ha någon vid min sida men jag har börjat finna mig vid denna situation. Hur skulle ni agerat vid denna händelse? Båda mina föräldrar har pratat om att dom var så populära när dom var unga medan jag aldrig träffat någon.
Hon tänker säkert på att hon och din pappa en dag kommer vara döda och då inte kommer finnas där för dig. Att då veta att du inte har en fru vid din sida, inte har barn. Gör ont i henne. Hon vill att du ska ha några som bryr sig om dig genuint och som du bryr dig om genuint, den dag hon och din pappa är borta. Insikten att det kanske inte kommer bli så, gör säkert ont. Därav hennes tårar.
Och det gör säkert ont i henne nu med, att du har det svårt i livet. Hon vill ju att du ska ha det bra. Du är hennes son!
Vad du kan göra? Vet inte ärligt talat. Umgås och ha kul med din mor. Kanske? Berätta om dina vänner och att ni betyder mycket för varandra. Så att hon får annat att tänka på än sin oro för dig, när ni hittar på kul saker ihop. Så hon ser att du har det bra och säkert kommer ha det bra även den dag hon och din pappa inte finns, eftersom du har fina vänner.
Detta är mina tankar om det hela.