Jag ser inte riktigt problemet med det. Visst, strikt talat är det kanske inte slaveri, men det är inte direkt så att det råder brist på missförstånd.
Citat:
Om du gör det så har du ingen lön längre, men du är fri att göra det och behöver inte be om lov annat än om ditt kontrakt har en uppsägningstid. Även då om du gör det så kan du i värsta fall bara hamna hos Arbetsdomstolen för kontraktsbrott.
Det finns andra konsekvenser här som du inte nämner. Om du säger upp dig har du inte råd att bo, och de som har de jobb du pratar om har ofta mycket svårt att fixa ett nytt jobb om de säger upp sig. Sen kan man ju argumentera för att det inte räknas som slaveri av anledningen att det inte är arbetsgivaren som gör att omständigheterna är så. Jag tycker inte att man måste dra gränsen där, i alla fall inte när det handlar om att man använder uttrycket som en mild hyperbol. Och på sätt och vis finns det en poäng i att låta uttrycket glida lite i betydelse då riktigt slaveri inte existerar i västvärlden i någon större utsträckning längre. Det var väldigt länge sedan det gick att köpa en neger på stan.
Så om du frågar mig kan man absolut kalla det för en form av slaveri när man i praktiken inte har något realistiskt val.