Citat:
Ursprungligen postat av
godboy
Frågeställningen är inte fullt enkel. Men jag ögnade igenom den länkade artikeln och där framkom att han är dömd för drogrelaterat mord. I artikeln framkommer även att hon har ett lite trassligt förflutet.
I artikeln påstås det dessutom att mannen under sin fängelsevistelse, som är livstid (som i vekligheten inte är just det) bearbetat sina barndoms trauman och att han har arbetat med sig själv. (rent flum i mina öron). I alla fall påstås det att han nu är en klok, kunnig och eftertänksam man. (Jo -tjena

)
I och med att det är en gammal knarkare vi talar om så ser jag återfallsrisken till narkotikarelaterad brottslighet som nästan hundraprocentig. Sen behöver det inte betyda att han begår mord igen, men vågar hon chansa? I mina öron så låter det som en ADHD man med noll självkontroll.
Så i detta fall så tycker jag att barnen gör rätt. De är vuxna och bestämmer över sina egna liv och har egna familjer och gör sina val. Antagligen så finns det säkert lite skit i bagaget med Agnes (morsan) också och de är kanske less på att reda ut hennes strul. Det finns så mycket vi inte vet. Hur som haver så har barnen rätt göra som de vill och känner.
Om nu mördaren hade slagit ihjäl någon som gjort inbrott, gjort någon nära illa så hade ju frågan kommit i lite annan dager.
Inte adhd. När adhd utvecklas till normbrytande beteenden som kvarstår i vuxenlivet är det kriterier för antisocial personlighetsstörning och då en fråga om psykopatiska drag.
Givetvis kan människor ändra på sig och självklart kan omständigheter i livet påverkat så att man aldrig haft "valmöjligheter" . Det finns en hel del mördare som ändrar sitt leverne och skapar familjeliv efter någon olycklig utgång där samtliga varit påverkade, men vetefan om det är jämförbart med människor i 50 årsåldern. Jag utgår ifrån att karln inte är hälften hennes ålder och därmed är psykopati en starkare frågeställning (vilket sannolikt finns med i majoriteten av de andra fallen när en dispyt slutat med dråp/mord).
Grejen är att de
alltid har historier om hur aggressiv och galen motparten var, de själva under påverkan och egentligen de "riktiga offren" i det som skett.
Enda gången jag någonsin härt att någon bara var en råpsyko så rörde det sig om en snubbe som rakt av gått in och "skyddat" mig som flicksnärta som råkat få några antalet för många emot mig en dag. Tveksamt om det är samma snubbe men med tanke på hur man annars alltid ska dra långa valser om vilka fantastiska människor och närmast änglar, alla andra mördare är, så var det nog den enda som kallats idiot rakt av, som hjälpte en annan
Nej hela historien i tidningen stinker av dravel som just manipulativa människor drar eftersom de sedan de var barn har vana av att spela offer och klaga på hur hemsk barndomen var och att allt ze sedan varit inblandade i, i själva verket inte berodde på dem utan sjutton olika människor de haft oturen att möta på grnom livet (
syndabockar). Kaka söker maka. Det är alltid galna brudar som gillar de där snubbarna också. Bäst för barnen att bryta kontakten och hålla barnbarnen ifrån karln och mormodern.
Visst han kan ha förändrats och absolut att det kan vara äkta kärlek. Sannolikt så är det bara två missbrukare som är kära i varandras sagor och speglar i varandra av någon känsla av att de är offer.
Kan nästan de dem framför mig. Rakad, tatuerad senig typ till snubbe. Lite övervikt och dåligt färgat hår samt solariebränma på bruden. Passar varandra som handen i handsken och inte genom att se ut som två stereotyper utan av vad de ser hos varandra. Deras ideal. Vilka de vill vara.