Lägenhetsdilemma

Du behöver välja. Ett bra liv i hemmet, eller ett bra liv utanför hemmet. Vad är viktigast? Är ni mest tid hemma, eller ute? Gör ni saker hemma, eller mest borta?

Med ökad ålder brukar de flesta prioritera hemma, och är mindre borta.

Lägenhetsdilemma

Har så jävla svårt att bestämma mig. Gäller mig generellt när det kommer till stora beslut. Vet inte varför jag är sådan. Har alltid varit sån. Jag bor utomlands i ett europeiskt land sedan 3 år. Hela den här tiden har jag bott ihop med min pojkvän i en liten etta. I början var det mysigt och romantiskt. Nu har det lett till att jag håller på att bli galen. Jag vaknar med ångest varje morgon. Vi har ingen plats för diskmaskin i vår lilla kokvrå så vi får handdiska varje dag. Vi har ingen plats för tvättmaskin så vi får åka iväg till en tvättomat och tvätta våra kläder när vi är lediga. Det brukar ta 2 rimmar.Tvättstuga är inte standard i detta land. Vi har sökt en större lägenhet i ett år och fått tre erbjudanden. Men de var extremt dyra för vad man får. Skitstandard med trasiga golv osv.
Vad som är bra med denna lägenhet vi har nu är att den är extremt central, tänk typ Södermalm. Den ligger i absolut det bästa läget man kan få i stan vi bor i. Så det är nära, gångavstånd till aölt som vi brukar gilla att göra.

Lägenheten vi bor är är riktigt nedgången. Ugnen har lagt av och vi köper ingen ny inbyggnadsugn eftersom vi inte vill bo kvar. Jag gillar att laga mat men jag har en bänkyta av 50×40 cm till att laga mat. En enkel maträtt tar dubbelt så lång tid att laga än det hade gjort i ett vanligt utrustat kök. Så jag har nästan slutat att laga mat och gått upp i vikt av all skit jag äter.

Städa har jag också slutat med. Lägenheten har vitt kakel i badrummet. Jag moppar och efter en timme ser golvet smutsigt ut igen. Golvet i kokvrån, gammal plastmatta är äcklig och ful med hål. Har ingen som helst lust att städa. Jag brukade vara pedant med städning. Men efter att ha bott här i tre år har jag gett upp. Vi har 35 kvm som är överbelamrat med saker och då har jag ändå rensat ut och slängt hälften av allt som fanns här.
Att dammsuga känns som att bestiga Mount Everest. Man måste flytta på tusen saker och allt tar typ dubbelt så lång tid som i en lägenhet med mer plats. Jag är minimalist. Min sambo är inte der. Vi har haft många gräl om detta och allt annat som rör lägenheten. Min sambo bryr sig inte alls om matlagning och skulle gärna äta pizza varje dag så köket stör honom inte det minsta.

Det var bara några av tusen saker som gör att jag hatar lägenheten där vi bor nu. Men jag älskar läget. Att ha nära till allt. Nära till jobbet. Cyklar alltid oavsett väder och det tar 15-20 min.

Nu till dilemmat. Vi KANSKE har fått erbjudande om en lägenhet. Vet säkert i dagarna som kommer. Vi har mycket goda chanser. 2 stora rum. 1 riktigt kök med diskmaskin. En fungerande varmluftsugn. Plats för egen tvättmaskin och torktumlare. Stor vind och källare. Parkering. Cykelrum och som pricken över i:t en stor altan. Lägenheten är supermysig.
Vad som inte är så bra är läget. Den ligger nästan dubbelt så långt bort till mitt jobb. Det tar 50 min med buss och spårvagn till våra fritidsaktiviteter jämfört med 5-10 minuter nu. Det är inte så långt bort att jag inte kan cykla till jobbet men mitt i vintern går det bort. Vi bor i en ganska stor stad och inget av det vi brukar göra ligger nära den lägenheten som vi kanske får. Jag är medveten om att detta är ett gravt i-landsproblem men skulle uppskatta inputs för jag kommer verkligen ha svårt att bestämma mig för vad vi ska göra om vi får hyra denna nya lägenhet. Ber också om ursäkt för lång text.