Bör man sträva efter att göra verklighet av sexuella fantasier?

Eller bör det i vissa fall stanna vid rena fantasier? Vad tror ni? Ponera att en människa går omkring med ständigt återkommande fantasier av det lite mer extrema slaget. Bör man tänka ”man lever bara en gång, lika bra att utforska”, eller bör man tänka ”jag tänder på denna tanke, men vill nog inte utföra det på riktigt, då risken att tappa min självrespekt etc föreligger”.
Nu talar jag om lagliga sexuella aktiviteter med samtycke av samtliga parter.
Så utifrån ovan resonemang; bör fantasier upplevas eller förbli just fantasier?
Och hur tänker ni som tagit steget, har det blivit lika bra som i fantasin?

Kör, om du vågar. Så länge alla är med på det är det inga konstigheter.

Gjorde mycket skumt som ung. Kräver ju dock att man har en lika skruvad tjej (eller tjejer).

Vad skulle hindra? Självklart ska man leva ut sina sexuella fantasier, under de premisser som du själv nämner - samtycke och lagligt. VArför skulle man tappa sin självrespekt, det har man väl redan gjort då om man fantiserar om det.

Om det sker; bra eller dålig upplevelse;
Du har kanske ändå inget kvar att runka till.

Ponera att det är ”moraliskt fel”, trots samtycke och laglighet?

Vad som skulle hindra? Förutsättningen att personen först och främst måste hitta någon som ställer upp på vederbörandes konstiga fantasier.
Ju konstigare, desto svårare att hitta. Det är inte alls säkert att det är värt det, i slutändan.


Ett annat exempel kan vara att personen är i en relation med en person som inte vill ställa upp på fantasierna.
Vill man inte vara otrogen mot den personen så är det omöjligt att förverkliga fantasierna.

Förutsättningarna var samtycke och lagligt. Ingen vill bli bajsad på, utan att ha godkänt det

Vems moral då, du har väl din egen.

Om du går och funderar på din fantasi 24/7 bör du göra något åt den. Det är skit när 90% av ens tid kretsar kring sex.

Om du genomför fantasin finns risken att du höjer ribban ännu mer men det kan ju också bli så att du dödar din fantasi när upplevelsen inte alls motsvarar tanken.

Du kan också ta ett steg som aldrig kan återtas. Du kanske sjunker djupare ner i perversum!

Om det inte är olagligt och alla är med på det vad är det för problem?

Att den gränsar mot ens egna moraliska uppfattningar. Det kan exempelvis handla om att bedra en annan människa eller att utsätta sig för en risk som man kan komma att må dåligt över efteråt.

Vill man bajsa på en snygg kvinna så kan man nog få leta efter den kvinnan hela livet, om man själv inte ser ut som en fotomodell. Stor risk att man aldrig hittar en kvinna som vill utsätta sig för det.
Det ser jag som ett rejält stort hinder, för personen som vill förverkliga den fantasin.

Om personen inte vill vara otrogen mot någon, medan den letar efter en snygg kvinna att bajsa på, så måste personen dessutom leva i ensamhet.
Är det verkligen värt det? Det är ju det som TS undrar. Jag tycker att det är självklart att det inte är värt att försöka förverkliga en sån fantasi.