Svara
- Ämnesverktyg
- Hitta inlägg efter datum
Citat:
För de som undrar varför jag startat en sån här tråd om jag ändå fortsätter i samma spår
Det är för att prata ut dela med mig och få råd ... Hjälpa mig att sortera mina tankar...
Finns många där ute mer erfarenheter, kloka tankar eller bara kan lyssna...
Jag vet inte vad jag vill med allt
Jag vill ha honom, jag vill hata honom....
Jag har mkt annat i mitt liv jag kan göra istället jag har egen lägenhet hundar en tonåring... Ett heltidsjobb... Träning...
Måst ebara sluta ha honom i bakhuvudet hela tiden för det hindrar mig att fullt ut njuta av dessa andra saker...
Och för mig är det inte bara att klippa hej då.. jag fungerar inte så..
Det är för att prata ut dela med mig och få råd ... Hjälpa mig att sortera mina tankar...
Finns många där ute mer erfarenheter, kloka tankar eller bara kan lyssna...
Jag vet inte vad jag vill med allt
Jag vill ha honom, jag vill hata honom....
Jag har mkt annat i mitt liv jag kan göra istället jag har egen lägenhet hundar en tonåring... Ett heltidsjobb... Träning...
Måst ebara sluta ha honom i bakhuvudet hela tiden för det hindrar mig att fullt ut njuta av dessa andra saker...
Och för mig är det inte bara att klippa hej då.. jag fungerar inte så..
Relationen till exet dränerar och tynger din energi.
Att må bra i sig själv kommer genom energi som lyfter dig.
Att fortsätta investera tid i det som dränerar betyder att du inte får energi över till det som gör att du kan leva ditt fulla potentiella jag. Sorgligt va?
Det är inte ovanligt att se att när ett par separerar så får antingen en, eller båda två en “glow up”.
Varför?
Ryggsäcken lättar tids nog..
All energi som du investerar i något som är på “låtsas” blir nu istället energi över till något “riktigt” att investera i.
Barnen?
Kropp & sinne?
Karriär?
En ny romans?
Den första tiden kanske du får stå ut med en dipp. Processa men se sen till att investera all den tiden i sådant som du mår bra av, och som får dig att växa och gå framåt.
Du vill väl inte fastna i dåtiden?
För du förtjänar väl det bästa?
Hur ska du kunna bli mottaglig för det bästa, om du inte ens agerar och lever som om du är det bästa?
Du kommer att vara någons andrahandsval så länge som du tillåter dig själv att vara ett andrahandsval.
Det här påminner mig om att jag själv måste ta itu med saker och ting..
- Koooom igen nu Unlimitedpower, radera den som bara spelar teater.
- Men jag vill inte.
- Jo, du måste. Kom igen nu!
- Men det är ju lite spännande, så jag kan nog vänta lite till..
- Nej, det kan du bara inte.
- Okejdå.
- Koooom igen nu Unlimitedpower, radera den som bara spelar teater.
- Men jag vill inte.
- Jo, du måste. Kom igen nu!
- Men det är ju lite spännande, så jag kan nog vänta lite till..
- Nej, det kan du bara inte.
- Okejdå.
Citat:
Tack snälla för hur du sätter ord på mina tankar, du verkar själv väldigt empatisk och klok 🥰
Jag tror han genomgick en personlig kris ett bra tag innan uppbrottet men pga vissa faktorer upptäckte jag inte det...
Jag har noll energi att vara social har jätte socialt jobb och är introvert...
Jag tror han genomgick en personlig kris ett bra tag innan uppbrottet men pga vissa faktorer upptäckte jag inte det...
Jag har noll energi att vara social har jätte socialt jobb och är introvert...
Tack så mycket! ☺️💕
Det är mycket möjligt! Män är ju generellt sämre än kvinnor på att prata om sina känslor och håller det säkert inom sig på ett annat sätt. Kanske har de också svårare att förstå varför de känner som de gör och därmed sämre möjligheter att vidta åtgärder. Är ju dock inte på något sätt ditt fel!
Jag förstår helt! Är själv introvert och behöver mycket egentid för att samla energi. Kanske kan du försöka skriva dagbok eller liknande för att få struktur på dina tankar och utlopp för dina känslor? Sedan tror jag också att självförtroendet återkommer med tiden. I början är det ju helt naturligt att tvivla på sig själv men ur de allra flesta motgångar går vi stärkta så småningom. Idag hade jag inte kunnat vara gladare över att min första pojkvän gjorde slut med mig, även om jag var totalt förkrossad då, eftersom det nödvändiggjorde för mig att bli mer självständig på ett sätt jag inser nu att jag verkligen behövde och jag, under perioden jag var singel, hittade tillbaka till mycket av det jag förlorat under den tvåsamhet som min tidigare relation inneburit. Sedan var det såklart länge en stor sorg och saknad men det är ju en naturlig del av livet. Tänker ofta att vårt västerländska sätt att förhålla oss till lidande som något som bör undvikas till varje pris är onödigt ohälsosamt. T.ex. buddhister inser ju att det är fullt normalt att må dåligt och ser det som en nödvändighet för att växa. Tror vi gynnats mycket av att tänka så istället. ☺️
Citat:
Hur många år vill du fortsätta att ha det så här? Det enda jag ser här är att du lägger ner väldigt mycket energi på att fortsätta att må dåligt och att du drar ut på lidandet så länge som möjligt.
Citat:
Vilka är de ideala egenskaperna hos en riktig man och vilka egenskaper är det som är en dealbreaker man bara inte kan kompromissa med. Svara ärligt hur nära ditt ideal den här killen är.
Citat:
Jag har mkt annat i mitt liv jag kan göra istället jag har egen lägenhet hundar en tonåring... Ett heltidsjobb... Träning...
Måst ebara sluta ha honom i bakhuvudet hela tiden för det hindrar mig att fullt ut njuta av dessa andra saker...
Och för mig är det inte bara att klippa hej då.. jag fungerar inte så..
Måst ebara sluta ha honom i bakhuvudet hela tiden för det hindrar mig att fullt ut njuta av dessa andra saker...
Och för mig är det inte bara att klippa hej då.. jag fungerar inte så..
Hur ser ditt liv ut om 10 år, vad drömmer du om? Egen bostadsrätt, eget hus, sommarstuga, karriär på jobbet, familjeträffar, roliga sparmål, resor du vill göra? Kommer den här killen att ge dig det eller riskerar du att prestera dåligt på jobbet på grund av honom?
Citat:
Skrivit förr men kortfattat
Relation i över 20 år
Han är otrogen
Vi fortsätter träffas då vi ej kan släppa varandra men bor isär, han fortsätter dejta den nya
Vi ses nästan varje kväll, ofta sex
Nu har ett snart gått 2 år
Jag trivs att bo ensam
Älskar våra stunder när vi kanske tränar, äter ihop...
Haft regelbunden sex tills för någon vecka sedan...
Hans nya fling visade sig vara en riktigt psykopat som jag varnat honom för... Och han försöker göra sig fri...men hon kan förstöra hans karriär, allt.
Jag borde vara glad o visst det har länge varit mitt mål att slå ut henne.
Samtidiht som jag vet att jag inte kan ha en riktigt relation med exet ändå.
Länge hoppades jag på återförening som par men all min tillit är borta. Jag är fortfarande skör. Jag har känslor kvar
. Han med men ej på samma sätt, vi tycker om varandra ENORMT mkt och har fortfarande starka band.
Nu har han träffat en vän han trivs otroligt bra med. Han har varit öppen tidigt om denna, vi har tom träffats snabbt en gång
De har ej ngn relation utan hänger ibland men jag ser tecknen... Och hon är superfin tjej och han trivs i hennes sällskap o vill gärna att vi alla kan träffas och är öppen med att jag kommer finnas i hans liv både pga barn men även för vi vill träffas träna mm.
VARFÖR gör det då så himla ont att tänka tanken att han kanske hittar ngn äkta...
VI kan ju ej ha ett förhållande pga allt som hänt...
Han vill fortsätta umgås för han vill ha en bra relation o trivs med mig.
Men han har ej velat ha sex med mig en de började hänga...och vi Båda vet att sex krånglar till allt mellan oss.
Men det var liksom det sista som bara var VÅRT!
Tjejen han haft sen otroheten har han ej rört på snart ett år därav har jag kunnat vara intim.
Men skulle han bli ihop med denna nya intimt så är ju den biten borta...
Det är ej det viktigaste men VARFÖR gör det så ont att tänka att vi aldrig kommer röra varandra igen?? Om vi ändå ej kan ha ett förhållande??
Vi har det superbra när vi träffas o hänger...vi har en mkt fin relation och så vi vill ha det
Men måste jag släppa även det för att HELT kunna göra vidare?? HUR ska jag tänka ??
Äcklas av tanken att ngn okänd kille ska röra vid mig... Det har alltid varit bara han...
Ska vi fortsätta träffas som vi gör nu...
Kommer jag komma över honom
Relation i över 20 år
Han är otrogen
Vi fortsätter träffas då vi ej kan släppa varandra men bor isär, han fortsätter dejta den nya
Vi ses nästan varje kväll, ofta sex
Nu har ett snart gått 2 år
Jag trivs att bo ensam
Älskar våra stunder när vi kanske tränar, äter ihop...
Haft regelbunden sex tills för någon vecka sedan...
Hans nya fling visade sig vara en riktigt psykopat som jag varnat honom för... Och han försöker göra sig fri...men hon kan förstöra hans karriär, allt.
Jag borde vara glad o visst det har länge varit mitt mål att slå ut henne.
Samtidiht som jag vet att jag inte kan ha en riktigt relation med exet ändå.
Länge hoppades jag på återförening som par men all min tillit är borta. Jag är fortfarande skör. Jag har känslor kvar
. Han med men ej på samma sätt, vi tycker om varandra ENORMT mkt och har fortfarande starka band.
Nu har han träffat en vän han trivs otroligt bra med. Han har varit öppen tidigt om denna, vi har tom träffats snabbt en gång
De har ej ngn relation utan hänger ibland men jag ser tecknen... Och hon är superfin tjej och han trivs i hennes sällskap o vill gärna att vi alla kan träffas och är öppen med att jag kommer finnas i hans liv både pga barn men även för vi vill träffas träna mm.
VARFÖR gör det då så himla ont att tänka tanken att han kanske hittar ngn äkta...
VI kan ju ej ha ett förhållande pga allt som hänt...
Han vill fortsätta umgås för han vill ha en bra relation o trivs med mig.
Men han har ej velat ha sex med mig en de började hänga...och vi Båda vet att sex krånglar till allt mellan oss.
Men det var liksom det sista som bara var VÅRT!
Tjejen han haft sen otroheten har han ej rört på snart ett år därav har jag kunnat vara intim.
Men skulle han bli ihop med denna nya intimt så är ju den biten borta...
Det är ej det viktigaste men VARFÖR gör det så ont att tänka att vi aldrig kommer röra varandra igen?? Om vi ändå ej kan ha ett förhållande??
Vi har det superbra när vi träffas o hänger...vi har en mkt fin relation och så vi vill ha det
Men måste jag släppa även det för att HELT kunna göra vidare?? HUR ska jag tänka ??
Äcklas av tanken att ngn okänd kille ska röra vid mig... Det har alltid varit bara han...
Ska vi fortsätta träffas som vi gör nu...
Kommer jag komma över honom
Människor måste börja förstå att speciellt sex kommer man närmre varandra, det finns inget mer intimt än det där, man lär känna varandra mer på djupet med sex och det händer något i oss. Sex och slagsmål får en att förstå människan framför sig lite bättre faktiskt, visst i diskussioner kan man nå en viss förståelse men det blir inte riktigt samma.
Du kommer antagligen ha dessa tankar sporadiskt om ni klickade i sexbiten, inget du kan göra åt saken men du är inte ensam av att tänka eller agera såhär. Låt det vara eller sexa vidare... Om ni bägge två söker varandras uppmärksamhet och den är genuin så är det så. Sedan om du måste släppa taget, nej du behöver inte det och du kommer bara bli mer stressad av att försöka lägga ett täcke över just dessa tankar. Mitt tips är att bara låta det vara, leva och sålänge ni respekterar varandra så det det win win.
Citat:
Människor måste börja förstå att speciellt sex kommer man närmre varandra, det finns inget mer intimt än det där, man lär känna varandra mer på djupet med sex och det händer något i oss. Sex och slagsmål får en att förstå människan framför sig lite bättre faktiskt, visst i diskussioner kan man nå en viss förståelse men det blir inte riktigt samma.
Du kommer antagligen ha dessa tankar sporadiskt om ni klickade i sexbiten, inget du kan göra åt saken men du är inte ensam av att tänka eller agera såhär. Låt det vara eller sexa vidare... Om ni bägge två söker varandras uppmärksamhet och den är genuin så är det så. Sedan om du måste släppa taget, nej du behöver inte det och du kommer bara bli mer stressad av att försöka lägga ett täcke över just dessa tankar. Mitt tips är att bara låta det vara, leva och sålänge ni respekterar varandra så det det win win.
Människor måste börja förstå att speciellt sex kommer man närmre varandra, det finns inget mer intimt än det där, man lär känna varandra mer på djupet med sex och det händer något i oss. Sex och slagsmål får en att förstå människan framför sig lite bättre faktiskt, visst i diskussioner kan man nå en viss förståelse men det blir inte riktigt samma.
Du kommer antagligen ha dessa tankar sporadiskt om ni klickade i sexbiten, inget du kan göra åt saken men du är inte ensam av att tänka eller agera såhär. Låt det vara eller sexa vidare... Om ni bägge två söker varandras uppmärksamhet och den är genuin så är det så. Sedan om du måste släppa taget, nej du behöver inte det och du kommer bara bli mer stressad av att försöka lägga ett täcke över just dessa tankar. Mitt tips är att bara låta det vara, leva och sålänge ni respekterar varandra så det det win win.
Jag tror du tänker mkt som han , han tycker vi ska leva mer i nuet to inte tänka så mkt.
Så länge det är på allas lika villkor.
Jag kan gå när jag vill , han tvinga rnig inte till ngt
Ja sex kanske är olika för alla men att ha sex med ngn man är totalt avslappnad med, vet vad den andra gillar, vågar testa nya saker hämningslöst...
Jag vill leva mer i nuet ta en dag i taget.. jag är en otrolig överätänkare tyvärr..ser alltid flera steg framåt i allt .
Just nu försöker jag backa mer, och nu när vi väl ses är det mer avslappnat och trevligt...
Har varit intima igen.. mitt val
Så länge han ej är intim med ngn annan samtidigt så mår jag bra av det.. som du skrev sex gör ngt med oss..
Citat:
Hur många år vill du fortsätta att ha det så här? Det enda jag ser här är att du lägger ner väldigt mycket energi på att fortsätta att må dåligt och att du drar ut på lidandet så länge som möjligt.
Vilka är de ideala egenskaperna hos en riktig man och vilka egenskaper är det som är en dealbreaker man bara inte kan kompromissa med. Svara ärligt hur nära ditt ideal den här killen är.
Hur ser ditt liv ut om 10 år, vad drömmer du om? Egen bostadsrätt, eget hus, sommarstuga, karriär på jobbet, familjeträffar, roliga sparmål, resor du vill göra? Kommer den här killen att ge dig det eller riskerar du att prestera dåligt på jobbet på grund av honom?
Vilka är de ideala egenskaperna hos en riktig man och vilka egenskaper är det som är en dealbreaker man bara inte kan kompromissa med. Svara ärligt hur nära ditt ideal den här killen är.
Hur ser ditt liv ut om 10 år, vad drömmer du om? Egen bostadsrätt, eget hus, sommarstuga, karriär på jobbet, familjeträffar, roliga sparmål, resor du vill göra? Kommer den här killen att ge dig det eller riskerar du att prestera dåligt på jobbet på grund av honom?
Många väldigt bra frågor
Har länge varit i överleva dagen fasen.
Jag orkar inte riktigt se så långt framåt om jag ska vara ärlig jag är inte där mentalt. Tror jag innerst inne läker fortfarande
Och mkt med barnet tar mkt energi med måste få hennes liv i ordning med..
Om 10 år...
Ufluuget barn som mår bra o klara rsig själv är huvudmålet.
Mer är jag inte
Citat:
Ja, du får väl göra vardagen lite enklare? Jag gör det och då får man mer tid att tänka och känna efter hur man mår och vad man vill.
Många väldigt bra frågor
Har länge varit i överleva dagen fasen.
Jag orkar inte riktigt se så långt framåt om jag ska vara ärlig jag är inte där mentalt. Tror jag innerst inne läker fortfarande
Och mkt med barnet tar mkt energi med måste få hennes liv i ordning med..
Om 10 år...
Ufluuget barn som mår bra o klara rsig själv är huvudmålet.
Mer är jag inte
Har länge varit i överleva dagen fasen.
Jag orkar inte riktigt se så långt framåt om jag ska vara ärlig jag är inte där mentalt. Tror jag innerst inne läker fortfarande
Och mkt med barnet tar mkt energi med måste få hennes liv i ordning med..
Om 10 år...
Ufluuget barn som mår bra o klara rsig själv är huvudmålet.
Mer är jag inte
Gräset är nog grönare på andra sidan för dig. För en del är det så. Även för mig i mitt fall. Det är dock procentuellt inte så, tror jag. I det flesta fall är gräset inte grönare.
Sedan att spåna om framtiden tror jag mindre på då så mycket kan ändras på så många olika sätt. Men det är sant att man mår bra av att ha drömmar och önskemål. Som mig: Att jag vill bli förstådd och älskad för den jag är. Det finns många där ute som till och med går och tänker samma sak och vill ge det till mig.
Du måste vara ifrån personen kanske 30 dagar för att din kropp och själ gör en omställning och nollställer dina känslor så att du är redo för nya äventyr och kärlek i livet.
Jag håller med dig att det kanske känns bra de tillfällen ni är tillsammans och ditt hopp inför kvällar där du får något som du vill eller hade tidigare. Jag fick frågan ställd till mig och det var ett svårt beslut. Ska jag säga ja eller nej? Hur kände jag när hon sa att det inte var någon kärlek till mig hon hade utan något annat? Det hade väl gått 30 dagar och jag kände mig förbryllad om jag skulle låta detta förstöra min återhämtning från henne i och med den lägre statusen av relation vi inledde och kortvarig som sådana är, tror jag, gav det mig lite mer tid men samtidigt ett hårdare avslut när det tog slut också.
Nu ska jag träffa en ny snart. Jag undrar hur hon är som person och agerar, hur det känns att vara när och gå nära henne. Hur det känns det att prata och tittat varandra i ögonen? Nu överdriver jag lite men jag undrar över allt då det också kan vara något som gör att det inte känns bra eller något annat som bara sätter stopp. Då går det liksom inte att göra något. Det bara är eller inte är ibland. Det stoppar mig dock inte från att nå ut och vara mig själv. Man är själv ansvarig över sig själv och göra man ingenting så händer ingenting.
Citat:
Ja, du får väl göra vardagen lite enklare? Jag gör det och då får man mer tid att tänka och känna efter hur man mår och vad man vill.
Gräset är nog grönare på andra sidan för dig. För en del är det så. Även för mig i mitt fall. Det är dock procentuellt inte så, tror jag. I det flesta fall är gräset inte grönare.
Sedan att spåna om framtiden tror jag mindre på då så mycket kan ändras på så många olika sätt. Men det är sant att man mår bra av att ha drömmar och önskemål. Som mig: Att jag vill bli förstådd och älskad för den jag är. Det finns många där ute som till och med går och tänker samma sak och vill ge det till mig.
Du måste vara ifrån personen kanske 30 dagar för att din kropp och själ gör en omställning och nollställer dina känslor så att du är redo för nya äventyr och kärlek i livet.
Jag håller med dig att det kanske känns bra de tillfällen ni är tillsammans och ditt hopp inför kvällar där du får något som du vill eller hade tidigare. Jag fick frågan ställd till mig och det var ett svårt beslut. Ska jag säga ja eller nej? Hur kände jag när hon sa att det inte var någon kärlek till mig hon hade utan något annat? Det hade väl gått 30 dagar och jag kände mig förbryllad om jag skulle låta detta förstöra min återhämtning från henne i och med den lägre statusen av relation vi inledde och kortvarig som sådana är, tror jag, gav det mig lite mer tid men samtidigt ett hårdare avslut när det tog slut också.
Nu ska jag träffa en ny snart. Jag undrar hur hon är som person och agerar, hur det känns att vara när och gå nära henne. Hur det känns det att prata och tittat varandra i ögonen? Nu överdriver jag lite men jag undrar över allt då det också kan vara något som gör att det inte känns bra eller något annat som bara sätter stopp. Då går det liksom inte att göra något. Det bara är eller inte är ibland. Det stoppar mig dock inte från att nå ut och vara mig själv. Man är själv ansvarig över sig själv och göra man ingenting så händer ingenting.
Gräset är nog grönare på andra sidan för dig. För en del är det så. Även för mig i mitt fall. Det är dock procentuellt inte så, tror jag. I det flesta fall är gräset inte grönare.
Sedan att spåna om framtiden tror jag mindre på då så mycket kan ändras på så många olika sätt. Men det är sant att man mår bra av att ha drömmar och önskemål. Som mig: Att jag vill bli förstådd och älskad för den jag är. Det finns många där ute som till och med går och tänker samma sak och vill ge det till mig.
Du måste vara ifrån personen kanske 30 dagar för att din kropp och själ gör en omställning och nollställer dina känslor så att du är redo för nya äventyr och kärlek i livet.
Jag håller med dig att det kanske känns bra de tillfällen ni är tillsammans och ditt hopp inför kvällar där du får något som du vill eller hade tidigare. Jag fick frågan ställd till mig och det var ett svårt beslut. Ska jag säga ja eller nej? Hur kände jag när hon sa att det inte var någon kärlek till mig hon hade utan något annat? Det hade väl gått 30 dagar och jag kände mig förbryllad om jag skulle låta detta förstöra min återhämtning från henne i och med den lägre statusen av relation vi inledde och kortvarig som sådana är, tror jag, gav det mig lite mer tid men samtidigt ett hårdare avslut när det tog slut också.
Nu ska jag träffa en ny snart. Jag undrar hur hon är som person och agerar, hur det känns att vara när och gå nära henne. Hur det känns det att prata och tittat varandra i ögonen? Nu överdriver jag lite men jag undrar över allt då det också kan vara något som gör att det inte känns bra eller något annat som bara sätter stopp. Då går det liksom inte att göra något. Det bara är eller inte är ibland. Det stoppar mig dock inte från att nå ut och vara mig själv. Man är själv ansvarig över sig själv och göra man ingenting så händer ingenting.
Tar till mig dina kloka ord
Svarar när jag har mer tid vill inte vara för kortfattad efter ett så välformulerat svar
Men tack att du tar dig tid att svara 🫶
Skapa ett konto eller logga in för att kommentera
Du måste vara medlem för att kunna kommentera
