Har tänkt lite över detta att man skulle ärva vissa egenheter av sina föräldrar och tidigare förfäder eller ännu äldre släktingar utan att veta om det. Nu när DNA är på tapeten (eller har varit) som man säger så finns ju vissa funderingar över detta. Själv har jag varit släktforskningsträsket i minst 25 år och då både på den analoga och digitala sidan. De senaste 10 åren med DNA som är ju helt fantastisk om man har kunskapen att analysera resultaten vilket man ibland behöver en lektorsexamen till.
Hade tänkt mig en diskussion i ämnet utan att jag släpper för mycket av mina egna funderingar kring mitt tidigare liv utan att jag fyller på med info om mina funderinga pö om pö så länge ni orkar att hålla på.
Varför vill jag gräva i detta tro? Jo, vi har ju alla våra demoner och ju äldre vi blir desto mer funderar man över arv och så vidare. Det är inte så lätt sätta sig ner med random vän och ta upp sina funderingar utan att bli kallad knäpp eller liknande. Eller så har de man tar upp saker med aldrig haft den funderingen.
Jag är en sk medelålders man, låt oss säga 60+ och lite till för att vara på den säkra sidan.
Som så många andra så har ju livet i barndomen varit kantat av skilsmässa samt adoptivförälder osv. Har inga negativa minnen av adoption och den saken. Allt har flytit bra där.
Har växt upp med motorintresse och många kompisar som de flesta. Skolan avklarad och tidigt ut i arbetslivet utan att läsa vidare efter grundskolan vilket i backspegeln var bara bra.
Från mitten av -70 talet fram till slutet av -80 talet haft olika jobb tills det i början av -90 talet mer landande på i stort och sett samma jobb som jag slutade på för inte så många år sen och sedan avslutade min yrkeskarriär.
Vi blir ju äldre och man sätter sig ner och frågar sig vad som hände liksom och frågan blir: Vad vill jag diskutera tro? Jo, Kan vi ärva våra förfäders leverne idag som de hade för ca: 200 år sen ?
Första avdelningen att avhandla blir varför jag har haft ett behov att samla saker oavsett vad det är bara det är bra att ha? Att lägga på hög och inte använda nånsin. Har svårt att slänga prylar. Kan ju komma till användning framöver. När jag var ung så var ju pengar ett problem nen nu i mogen ålder så är ju det inte det men ändå så fortsätter samlandet vilket jag inte behöver.
Som jag nämnde i början så tänkte jag avslöja mer om mitt DNA ju längre vi kommer i disskutionerna framöver. En del av er har ju förmodligen redan klart för er vad jag har för rötter !
Dessa rötter hade jag ingen aning om för låt oss säga 5 år sen. Av en slump och av en duktig släktforskare fick jag nys om mina tidiga rötter. Jag har så klart gått vidare i detta ch gräver allt djupare i detta. Har alltid känt att jag varit lite annorlunda ang samlandet.
Genom åren har det ju också gått till rena stölder så att säga. Saker som inte syns och kan försvinna lätt. Från företag jag jobbat på och det har hänta att jag lånat saker av kompisar och sen inte lämnat tillbaka. Första minnet är när jag snodde en rulle med 25 öringar av min mormor och gömde den för att senare ha den för att köpa godis. I början av 60-talet var en 25 öring mycket pegar för en 5-6 åring. Stölden uppdagades så klart och jag fick så klart skämmas och gå golgata till gömman.
Vi tar det så här lång och jag fyller på med mer info i tråden.
Hade tänkt mig en diskussion i ämnet utan att jag släpper för mycket av mina egna funderingar kring mitt tidigare liv utan att jag fyller på med info om mina funderinga pö om pö så länge ni orkar att hålla på.
Varför vill jag gräva i detta tro? Jo, vi har ju alla våra demoner och ju äldre vi blir desto mer funderar man över arv och så vidare. Det är inte så lätt sätta sig ner med random vän och ta upp sina funderingar utan att bli kallad knäpp eller liknande. Eller så har de man tar upp saker med aldrig haft den funderingen.
Jag är en sk medelålders man, låt oss säga 60+ och lite till för att vara på den säkra sidan.
Som så många andra så har ju livet i barndomen varit kantat av skilsmässa samt adoptivförälder osv. Har inga negativa minnen av adoption och den saken. Allt har flytit bra där.
Har växt upp med motorintresse och många kompisar som de flesta. Skolan avklarad och tidigt ut i arbetslivet utan att läsa vidare efter grundskolan vilket i backspegeln var bara bra.
Från mitten av -70 talet fram till slutet av -80 talet haft olika jobb tills det i början av -90 talet mer landande på i stort och sett samma jobb som jag slutade på för inte så många år sen och sedan avslutade min yrkeskarriär.
Vi blir ju äldre och man sätter sig ner och frågar sig vad som hände liksom och frågan blir: Vad vill jag diskutera tro? Jo, Kan vi ärva våra förfäders leverne idag som de hade för ca: 200 år sen ?
Första avdelningen att avhandla blir varför jag har haft ett behov att samla saker oavsett vad det är bara det är bra att ha? Att lägga på hög och inte använda nånsin. Har svårt att slänga prylar. Kan ju komma till användning framöver. När jag var ung så var ju pengar ett problem nen nu i mogen ålder så är ju det inte det men ändå så fortsätter samlandet vilket jag inte behöver.
Som jag nämnde i början så tänkte jag avslöja mer om mitt DNA ju längre vi kommer i disskutionerna framöver. En del av er har ju förmodligen redan klart för er vad jag har för rötter !
Dessa rötter hade jag ingen aning om för låt oss säga 5 år sen. Av en slump och av en duktig släktforskare fick jag nys om mina tidiga rötter. Jag har så klart gått vidare i detta ch gräver allt djupare i detta. Har alltid känt att jag varit lite annorlunda ang samlandet.
Genom åren har det ju också gått till rena stölder så att säga. Saker som inte syns och kan försvinna lätt. Från företag jag jobbat på och det har hänta att jag lånat saker av kompisar och sen inte lämnat tillbaka. Första minnet är när jag snodde en rulle med 25 öringar av min mormor och gömde den för att senare ha den för att köpa godis. I början av 60-talet var en 25 öring mycket pegar för en 5-6 åring. Stölden uppdagades så klart och jag fick så klart skämmas och gå golgata till gömman.
Vi tar det så här lång och jag fyller på med mer info i tråden.
