Har du sett dina nära och kära döda?

Det är du som ska lägga fram argumenten att det inte kan vara trauma. Det var du som påstod det.

Ja ett av mina yngre syskon tog sitt liv. Hen hade försökt med det några gånger tidigare, men jag fick ändå stor shock. Det uppstår en obehaglig speciell odör som är väldigt svår att beskriva men är inte en doft som man gärna önskar ha runt omkring sig.

Sen har jag även sett andra som har stått mig nära dö i trafikolyckor m.m (fyfaaaan). Är det personer som man hade känslomässig koppling till så kommer man nog att bli påverkad av det mer eller mindre.

Döden är en del av livet & det är något som man helt enkelt får acceptera oavsett om det sker på ett brutalt sätt eller "naturligt sätt".

Min pappa dog för över tio år sen. Vi var på sjukhuset och mer eller mindre inväntade slutet. Han var mer eller mindre borta under långa stunder när vi satt där.
Tråkigt men samtidigt väldigt skönt att se honom få avsluta då det fanns en hel del sjukdomar i hans kropp.

Efter det så åkte vi ner och köpte en hamburgare på sibylla och åkte hem till huset och rensade en del, mamma var med och tyckte det var skönt att få hjälp med allt.

Trodde mamma min skulle göra samma resa för några månader sen men hon hämtade sig och är mycket piggare igen. Hon var nära men tog sig inte över tröskeln.
Får ha henne med oss ett tag till känns det som.

Bara min kära mamma och försökte desperat få personalen att återuppliva henne. I jobbet har jag sett många vuxna dö men det berör mig inte alls. Det har jag ofta funderat på eftersom jag innerst inne tycker att döden är skitläskig.

Det här har jag tänkt mycket på. PTSD bör appliceras på människor som levt länge under en enorm livsavgörande press. Krigszoner, människor ( oftas kvinnor ) som lever under dödshot etc.
Olyckor, plötslig död etc hör livet till. Det gör ont, det påverkar människan svårt, men det skall skiljas från PTSD.
PTSD borde vara för just de fallen när människor utsäts för dödsfara under längre tid, åsynen ständig syn av döda/massakrerade/kvarlämnade kroppar, i samband med akut hot om att inte överleva dagen. Det påverkar psyket på ett annat sätt, än om man upplever en trafikolycka.
Det betyder inte att personen som upplevt en trafikolycka inte mår dåligt.
Det betyder att en människas psyke får större påfrestning vid lång tid av akut livsfara.

Ja det hör till livet, och man går vidare efter händelser. Det ska ligga i människans natur.

Har alltid valt bort att se det, är rädd att få mardrömmar av det och vill bara minnas personen som levande.