Citat:
Ursprungligen postat av
Fredde112
Jag är 30-40 år och har aldrig någonsin upplevt kärlek eller närhet av en kvinna.
Hur känns det när någon tycker om en?
När en kvinna stöter på dig?
Att en kvinna tittar på dig med beundran?
Känner inte att jag vill sjunka så lågt att jag betalar för sex eller " kärlek"
Känns väl bra. Dock är "kärlek" något väldigt abstrakt och betyder olika för olika människor.
Många blir väldigt besvikna när det visar sig att kärleken inte är förutsättningslös, dvs. någon blir av med jobbet, går upp i vikt eller hamnar i depression och då försvinner "kärleken" helt plötsligt.
Den är inte självklar som så.
Inte ens mer familjekärlek är självklar, finns många föräldrar som inte älskar sina barn och vice versa.
Jag tror att det är bra att vara medveten om de biologiska drifterna och sociala drifterna vi har som människor så man inte blir så besviken när man tror att kärlek är något som finns utanför människan och de relationer vi skapar genom handlingar och ord.
Det är lite av ett hittepå kan man säga. Men det betyder inte att man inte kan känna stor kärlek till någon och behandla dom kärleksfullt.
Kärlek är inte något som finns, men som vi skapar, ofta tillsammans.
Sen närhet kan vara lurigt också, jag har stort behov av närhet, men jag är också villig att göra avkall på mycket av mig själv för att få närhet. Så jag funderar ofta över om jag hade varit lyckligare om jag haft mindre behov av närhet.
Men mycket av detta är ju knepigt. Fråga en som är i en relation och dom kommer ofta säga att det finns kärlek där. Fråga en vars relation precis tagit slut och du får oftast ett annat svar.
Det är lite som Gud. Gud betyder olika för olika människor, betyder olika mycket, och för vissa ingenting alls. Och det är inget fel med någon av dessa, vi är bara olika som människor och det i sig är ganska fint.