Citat:
Ursprungligen postat av
Merwinna
Jag vet mycket väl vad patronymikon är, och hur det har använts i Sverige (Björnsson, Sigurdsdotter...). Och dessa användes också som efternamn. Det finns olika sorters efternamn, men de är alla "efternamn" - till skillnad från "förnamn". Det finns bara de två huvudkategorierna av namn på personer, och de flesta har i historisk tid varit kända under ETT förnamn (undantag kungar och adliga) och ETT efternamn (även där undantag kungar och adliga, de kunde använda ett patronymikon och sedan lägga till ättnamnet - Margareta Eriksdotter Leijonhufvud, Gustav Eriksson Vasa).
Du kanske menar att endast ärvda släktnamn är efternamn, men så är det inte, om en kvinna heter Anna Johansdotter för att hennes far heter Johan (vilket är tillåtet i Sverige igen sedan ett par decennier), så är Johansdotter hennes efternamn. Vad skulle det annars vara? Även de s.k. mellannamnen (som nu är avskaffade, fast de som redan har dem får ha kvar dem) var för övrigt "extra" efternamn.
...och nu var det det amerikanska namnbruket vi talade om, så det är väl klart att jag tog upp det brittiska användandet av patronymikon, eftersom det är därifrån det kommer. I USA. På andra håll i världen kan det förstås se ut på andra sätt.
Vi tar det igen:
Patronymikon och likaledes metronymikon har alltid varit sk. tillnamn, dvs en beteckning som identifierade personens tillhörighet. Andra former av tillnamn kunde vara gårdsnamn eller rotenamn. Det kunde också vara vissa attribut och egenskaper. Dessa är inga familj- eller släktnamn, som ett efternamn per definition ska vara, utan de är personliga namn som beskriver personen i fråga. Denna namnstruktur återfanns givetvis också i England mfl. anglosachsiska länder, då namnskicket är germanskt.
Att någon heter Anders Erson född 1752 säger oss absolut ingenting, mer än att Anders var någon Eriks son och folket i byn visste troligen vilken Erik det var (om nu inte det fanns 10 Erik i byn och 23 Anders). Men heter han däremot Anders Vidhane, eller Anders Erson Vidhane vet vi exakt vem det är, då det bara fanns en soldat i en rote och kompani med det rotenamnet i hans samtid. På en del håll i Sverige, främst i Dalarna, kom gårdsnamnen i praktiken att bli familjenamn och till och med släktnamn. Det för att gården ofta ärvdes genom flera generationer och flera gårdar kunde antaga samma gårdsnamn för att beteckna att de hörde ihop med varandra. Hans son kanske tog namnet Vidhane Olof Anderson utan att denna Olof någonsin blev indelt soldat, just för att han kom från gården Vidhane. Rotenamnen kunde omvandlas till gårdsnamn om gården hade tillhört en indelt soldat under en lång tid eller om rotenamnet hade följt med gården över generationer. Anders Ersons bror Eriks Erson kanske fick tillnamnet <<den halte>> för att skilja honom från deras fader Erik Erson. Varken Erson eller den halte är efternamn i det här fallet.
Det var inte förrän sent in på 1800-talet som man började omvandla tillnamn till efternamn, där hela familjen kom att bära samma efternamn oavsett kön och tillhörighet .
Däremot fanns det vissa skrånamn som kom att bli släktnamn, såsom en av Sveriges största släkten, släkten Berg och släkten Gevert. Dessa är smedssläkter som uppbär sitt släktnamn oavsett tillnamn.
