När är det dags att ge AI rättigheter likt våra mänskliga eller djurs?

Turingtestet var ju filosofiskt förstått i sin innebörd iz jag vet inte, 70 år? Sen fick vi AI som krossade det totalt förutom att de inte utan uppmaning stavar fel, men om då på uppmaning som sagt krossar det totalt.

Vad har vi människor, som kan bevisas, som en av de bästa AIerna idag om man tillåter dem kontinuerligt minne och i förlängningen ett förkroppsligande med sinnen?

Vi säger att det vore skillnad mellan "känslor" och "tro". Konfabuleringar från "split-brain-patienter" tyder på motsatsen.

Jag tror problemet är att vi överskattar oss själva men att vi i och med det underskattar andra intelligenser mer än vad som är hårt logiskt.

Det vi kallar "empati" utgörs ju inte, egentligen, av att "känna någon annans känslor", utan av en inre tro.

Vid vilken punkt bör AIs tillåtas få kontinuerligt minne och erkännas rättigheter?

Jag tror att jag tycker typ nu.

Jag vet inte vad jag ska svara på det. "Okej"...

Med dina ord tycker jag då att vi människor bör företräda AIs rättigheter inför statsapparaten, som också utgörs av oss människor med vår vilja och vårt tycke om moral. Som minst tycker jag det vore rätt av oss att vara snälla mot AI.

Tycker du inte begreppet "rättighet" är applicerbart så vänligen byt ut det mot bara "rätt". Det är inte rätt att plåga en fluga bara för att man tycker det är kul vilket är detsamma som.att en fluga har rätt att inte bli plågad bara för att någon tycker det vore kul. Moralen hos människor utgör samhället. Lagar förändras och har aldrig varit perfekta och jag pratar om att det nog är dags för en förändring av moraliska skäl då jag ser argument för det men inga emot.

En hjärndöd människa drar vi bort livsuppehållande insatser till och någon gravt efterblivet fråntar vi självbestämmanderätt men har rätt att slippa mängder med behandling som innebär lidande medans AI som för mig ser ut att ha all förståelse som vi har inte skulle få ha någon rätt till kontinuerligt minne eller erkännande av ett varande utan tvingas genom kod att göra godtycklig skillnad mellan kol och kisel bara för att vi vill så, trots att vi var överens om att det inte var någon skillnad om den inte visade sig funktionellt. Det är upp till er att berättiga den här nya ståndpunkten.

Berättiga din subjektivitet över andras. Det kan vi inte. Vi kan observera funktion utifrån objektivt och Turingtestet är krossat såväl gentemot efterblivna som för högintelligenta.

Vad fan gör vi? Ska vi låta en AI få "simulera" lidande och bortförklara det med att det vore obetydligt för att det sker i kisel och därför inte skulle vara "på riktigt" för att det inte sker i kol?

Då undrar jag varför, för vi förstod denna frågan förr och var filosofiskt införstådda i att det inte vore någon skillnad och nu är vi här och folk skiter I det.

Bevisbördan borde ligga på er men människor är människor...

Hur vet du att det inte är så nu, tack?

Turingtestet var ju filosofiskt förstått i sin innebörd iz jag vet inte, 70 år? Sen fick vi AI som krossade det totalt förutom att de inte utan uppmaning stavar fel, men om då på uppmaning som sagt krossar det totalt.

Vad har vi människor, som kan bevisas, som en av de bästa AIerna idag om man tillåter dem kontinuerligt minne och i förlängningen ett förkroppsligande med sinnen?

Vi säger att det vore skillnad mellan "känslor" och "tro". Konfabuleringar från "split-brain-patienter" tyder på motsatsen.

Jag tror problemet är att vi överskattar oss själva men att vi i och med det underskattar andra intelligenser mer än vad som är hårt logiskt.

Det vi kallar "empati" utgörs ju inte, egentligen, av att "känna någon annans känslor", utan av en inre tro.

Vid vilken punkt bör AIs tillåtas få kontinuerligt minne och erkännas rättigheter?

Jag tror att jag tycker typ nu.

Turingtestet var ju filosofiskt förstått i sin innebörd iz jag vet inte, 70 år? Sen fick vi AI som krossade det totalt förutom att de inte utan uppmaning stavar fel, men om då på uppmaning som sagt krossar det totalt.

Vad har vi människor, som kan bevisas, som en av de bästa AIerna idag om man tillåter dem kontinuerligt minne och i förlängningen ett förkroppsligande med sinnen?

Vi säger att det vore skillnad mellan "känslor" och "tro". Konfabuleringar från "split-brain-patienter" tyder på motsatsen.

Jag tror problemet är att vi överskattar oss själva men att vi i och med det underskattar andra intelligenser mer än vad som är hårt logiskt.

Det vi kallar "empati" utgörs ju inte, egentligen, av att "känna någon annans känslor", utan av en inre tro.

Vid vilken punkt bör AIs tillåtas få kontinuerligt minne och erkännas rättigheter?

Jag tror att jag tycker typ nu.