Citat:
Ursprungligen postat av
Clownpastej
Kommer själv ihåg tidningen Metro, sådana där gratis-tidningar som fanns vid typ varje busstation under 2010-talet.
Minns att det var en härlig tid, detta var alltså innan mobilerna tog över på samma sätt. Visst att folk satt med smartphones även då men det var inte självklart att läsa nyheter via skärmar där 2010-2015 typ, utan man plockade med sig en papperstidning och satt och skummade.
/---/
Vad är era minnen?
Jag "pluggade" våren 1998 i Stockholm och lärde mig att varje morgon läsa Metro på T-banan. När
Martin Kellermans Rocky inledde sina eskapader (den 28 mars 1998 var startdatumet), övergick min rutin i ett riktigt beroende!
När jag sedan återvände till Finland, fortsatte jag att läsa Metro på nätet, främst för Rockys skull. Men jag tyckte också om kolumnerna av
Ulf Nilson (frid över hans minne),
Rolf Edin,
Jonas Hållén med flera. Och så var det underhållande att läsa alla de kommentarer de fick. Framför allt minns jag en kommentator som kallade sig
Inger, Inger-Maria Karlsson, Ingrid Mårtenson eller
Kristina Hultgren (det var helt säkert samma person), ofta med tillägg som
debattör, miljöpartist, humanist och
medmänniska.
Då Nilson, Edin, Hållén eller nån annan kolumnist hade behandlat brottslighet bland invandrare eller andra multikultirelaterade problem, avlossade
Inger en lång salva mot skribentens
rasism och
fördomar, och bölade över bristen på
empati och
tolerans i det kalla, hårda, otäcka Sverige. Hon menade att anklagelserna mot invandrarungdomar som gripits för brott var falska. Eller också hade svenskarna behandlat invandrarna rasistiskt, och de var bara tvungna att
försvara sig.
Ständigt sa
Ingrid Mårtenson att hon
skämdes. Ständigt framhöll hon hur
högutbildade invandrarna var, vilken
överlägsen kultur de härstammade från, och hur mycket
bättre och
spännande Sverige hade blivit sedan de kom med sina nya maträtter, kryddor och danser. Hon brukade avsluta sina skriverier med appeller om fler
temadagar mot rasism,
fackeltåg och andra vackra gester.
Efter att ha läst fler inlägg i samma stil kom man småningom underfund med att
Inger-Maria Karlsson högst sannolikt var sarkastisk och ironisk. Men de kommentatorer som stötte på henne första gången blev ofta mycket förargade, och gav henne svar på tal. Det uppstod i sanning härliga debatter i kommentarsfälten!
Ja, sådana Metro-memoarer har jag från åren 1998-2002 ungefär. Det skulle sannerligen vara kul att läsa de där diskussionerna på nytt, men de är nog försvunna för gott.
