Ni som rensat ur dödsbo...

Det finns flera sätt. Upp till var och en.

Jag har gjort ett tufft efter far, deltatt i ett par andra. Efter detta har jag bestämt mig för att inte delta alls om det skulle bli fler, mina syskon är helt enkelt inte möjliga att ha att göra med och skulle nåt av syskonen gå bort före mig kommer jag inte engagera mig heller. Arv/död kan väcka det värsta hos människor

Mina föräldrars dödsbon som jag avvecklade:
1. Det mesta av värde omvandlades till reda pengar innan döden (hus, smycken o.s.v) eller delades ut till anhöriga. Detta för att undvika bråk om värdeföremål.
2. Det som var sopor (mat, kläder, övriga textilier) gick direkt till soptippen.
3. Syskonen fick plocka vad de ville ha (jag behöver inga föremål för att minnas..).
4. Det som var kvar av värde gick till en second hand butik (tv, möbler och liknande).
5. Personliga saker fick ligga ett år i ett hyrt förråd så att den som ville ha någon minnessak fick tid att ändra sig om det var något de ville ha. Sedan körde jag innehållet från förrådet till soptippen.

Punkt 1 var nog viktigast eftersom det innebar att det inte fanns så mycket att bråka om vilket gjorde resten ganska enkelt. Eftersom det var jag som fick ansvaret att sälja huset och några smycken var jag noga med att dokumentera allt för att kunna visa att jag inte försökte sko mig själv.

Visserligen kan det bli bråk om rätt värdelösa föremål, begravningen, bouppteckningen och en massa andra saker men det är ändå betydligt enklare att avveckla ett dödsbo där det inte finns någon fastighet eller bostadsrätt att bråka om.

Antar att du skojar.

Jag känner till flera fall där folk stulit ur dödsbon och vad jag känner för dom är för grovt att skriva.

Jag har bara gjort det en gång, men en gång tömde vi ett sommarställe där det fanns en mängd saker att ta hand om. På båda ställena har det funnits spår av släktens historia i form av tillverkade saker och dokument som visar på en fin del av svensk industrihistoria. Jag tog vara på de sakerna. För min del kändes det oerhört sorgligt att det skulle gå förlorat. En del saker har lämnats till officiella samlingar men jag och en äldre släkting prioriterade sådana saker. Jag gillar gammalt porslin och glas så jag tog sådana saker. Prylar jag liksom kan använda och som aldrig kommer att gå ur tiden.

Det fanns inte så mycket personliga saker annars. Brev och sådant som andra kanske inte ska läsa. Det var ett cleant dödsbo på det sättet även om det fanns mycket saker. Många andra släktingar var fokade på det monetära värdet, typ dyra smycken. Jag gillar inte smycken och flera av de andra bor utomlands så jag fattar att de hellre ville ha smycken än att frakta stora och bängliga saker. Det var inga problem att dela upp sakerna så att alla kände sig nöjda. Inga problem alls faktiskt. Det ingen ville ha såldes till ett företag som köper upp dödsbon, det de inte ville ha lämnades till second hand eller slängdes.

För mig var det inte så känslomässigt jobbigt eftersom jag inte var så tight med personen som dog (farmor). Det jag var mest rädd för var att hitta märkliga brev och dokument som avslöjar släkthemligheter och annat. Det fanns tack och lov inget sådant. Det jag däremot tänker på är att jag borde dokumentera de sakerna jag har i min ägo. Vilka som har tillverkat dem (både nyttoföremål och konsthantverk) och vem som har haft vilken servis etc. Vi som vet skulle faktiskt kunna dö i en bilolycka nästa vecka och då kommer en del saker att helt sakna proviniens och det vore jävligt trist.

Man gör sig själv och alla andra runtomkring en stor tjänst, om man inte samlar på sig allt möjligt skit och börja sortera och slänga, innan man blir för gammal.

Det är nu lite egoistiskt om man inte ta tag i det innan det är försent.

Det är iallafall så jag tänker och gör. Mina nära och kära ska inte behöva stressa med det samtidigt som dom kanske sörjer mig.

Ja, jag tänker samma.
Att ha ordning och reda på viktiga papper... och att rensa ur saker man inte vill att andra ska ta del av, framför allt.

Det finns många sätt att rensa. Sen beror det på hur nära man är personen också. När en närstående till oss gick bort så hade vi en månad på oss att rensa en radhuslägenheten.Först måste det till en bouppteckning och sen måste alla dödsbodelägare vara med på hur man rensa bostaden innan man börjar. Om man behövde längre tid så var det tre månaders uppsägning som gällde, som det brukar vara när det gäller uppsänig av ett hyreskontrakt. Skulle man exempelvis bo i ett tvåvningshus som man äger själv så är det såklart en annan sak. Då har man säkert längre tid på sig att sortera och slänga. Det viktigaste är dock att man inte bråttom. Vi gjorde som så att vi magasinerade nästan allt för att sedan gå igenom det i lugnt och ro eftersom vi bara hade en vecka på oss efter bouppteckningen hade gått igenom. Vi köpte sopsäckar med knyhandtag då dessa sväljer mer än vanliga flyttkartonger. Glas, tallrikar och annat ömtåligt fick såklart hanteras varsamt i flyttkartonger. Gamla soffor, bokhyllor och byrå gick till second hand butik som var där och hämtade upp dessa. Har man ingen bil eller körkort så rekommenderas ett bra flyttföretag. Jag vet inte om man få nämna företags namn men det handlar om ett flyttföretag som kommer ut med en stor box som själv kan lasta in saker i. När man är färdig så kommer flyttföretaget och hämta boxen som sedan kan magssinera sakerna eller så flyttas dessa saker till annan adress. Vill man helst slippa rensa själv så finns det vissa företag eller second hand butiker som kommer hämta dödsbon och sedan flyttstädar. Men innan man börjar med rensa så måste som sagt en bouppteckning gått igenom och eventuella dödsbodelägare vara med på noterna hur man vill göra med att rensa ur ett dödsbo.