Citat:
This.
Det här är nog den största skurken idag, oavsett om det är statligt eller privat.
Allt handlar om att visa gröna siffror. Är väl därför många chefer hoppar runt också mer än förr, när utsikterna ser mörka ut för att kunna rättsfärdiga sin lön, bonus, då är det bara att leta sig till där gräset kan vara grönare...
Det här är nog den största skurken idag, oavsett om det är statligt eller privat.
Allt handlar om att visa gröna siffror. Är väl därför många chefer hoppar runt också mer än förr, när utsikterna ser mörka ut för att kunna rättsfärdiga sin lön, bonus, då är det bara att leta sig till där gräset kan vara grönare...
Ja, precis, det handlar om pengar, nedskärningar, att visa "god ekonomi" i ett kort perspektiv.
Att man borde skära ner på cheferna (=miljarder i besparingar) och byråkratin i stort, det är såklart inte i fokus. Det handlar om att sparka neråt, klämma mer ur varje anställd (fråga lärarna hur det känns att vara lärare/socialarbetare/extraförälder/polisens hjälpreda och administratör) och få saker att se bra ut på papperet.
Cheferna som accepterar att vara slavdrivare/bödlar är ju inte trevliga och de trivs inte, så de hoppar från skitjobb til skitjobb. Jag minns en chef som skulle sluta på mitt jobb. Hen suckade och sa: "Det blir ju kul att jobba som riktig chef!" Efter hen hade vi flera låtsaschefer, allihop värdelösa.
De sämsta cheferna är nog mellancheferna. Små chefer (typ Leffe och hans bror som har en liten bilverkstad i Gnesta) eller chefen på att gammalt familjeföretag) fungerar. Likaså större chefer. De har ju ögonen på sig. Träsket av mellanchefer borde däremot saneras. Sparka hälften för fan.
Jag vidhåller att en del av problemet är ett överskott på chefer (särskilt mellanchefer).