Otrogen eller inte?

Man ska lita på hårda fakta. Sen kan magkänslan leda till just dessa fakta. Men där är inte TS än.

Synd att TS inte svarade på mina frågor om fruns och chefens yttre egenskaper.

Det är INTE konstigt att du misstänker henne.

Det konstiga är att hon inte kan erkänna att det verkar misstänkt.

Det...i sig...är misstänkt.

Ja det tycker jag också var synd.

Tja TS, jag har följt tråden från början men hittills inte idts skriva. Beklagar att du inte verkar ha kommit så mycket framåt sedan trådstarten. Hoppas att du har överseende med att det blir en lång utläggning från mig, vilket jag beklagar. Hade egentligen planer på att hinna med en liten promenad här på lunchrasten men aja.

Glöm det där med att vidta en massa tekniska åtgärder eller konfrontera utomstående (inkl övriga inblandade eller fd inblandade, förutom din fru). Ska du rädda ditt äktenskap måste du våga konfrontera henne och vara lite lagom jobbig när hon slingrar sig. Våga grilla henne lite mer där hon dansar på svaren eller kontrar med att anklaga dig eller förlöjliga dina befogade frågor.

För då bevisar du åtminstone för henne att du inte är nån total menlös idiot som sväljer vilken skit som helst som hon försöker mata dig med. Och då kanske hon kan få lite respekt för dig igen, om hon någonsin har haft nån?

Försök vara lagom jobbig, så att du inte förlorar lugnet. Utred som den hyggliga polisen, inte som den svartsjuke maken som kastar anklagelser och ställer ultimatum. Men våga ifrågasätta, och var inte rädd för att säga rakt ut när något låter som en undanflykt. Kanske kolla på YT hur man känner igen lögnare på deras kroppsspråk och övriga manér, och deras vanligaste knep. Det är faktiskt ganska svårt att ljuga trovärdigt för någon som känner en, om han eller hon bara vågar ifrågasätta det minsta lilla. Om man inte är ett empatilöst psyko åtminstone.

Och för att konkret kommentera några av dina spår:

-Anteckningen om "hemlig semester" kanske inte tillför sådär jättemycket till dina samlade bevis, men om du känner att hon dansade runt frågan så är det värt att grilla henne vidare. Jag slår vad om att du kommer att märka ganska snabbt om hennes förklaringar "håller vatten", och isåfall kan du avskriva det sidospåret åtminstone.

-Att chefen skulle be henne att springa upp till datorn pga en plötslig sjukanmälan håller bara inte utan vidare förklaring. Din fru skulle väl kunna göra den önskade schemaändringen från sin egen telefon? Vad det nu var för en schemaändring som nu måste verkställas på stubinen? Även här så kommer du att kunna se rätt snabbt på henne om hon fortsätter att dansa runt. Men det kanske var så att att hon behövde blixtmaila ut ett inställt möte till några viktiga internationella delegater eller nåt. Men springa upp på andra vångingen så att man flåsar och svarar yrvaket?? Väger hon 150 kg eller och eller har ansträngningsastma? Frågan kvarstår ändå, varför så bråttom? Finns hur mycket som helst att intervjua vidare om.

-Att sexlivet gick i stå efter barnet är väl anledning nog för att bli emottaglig för en flört? Kvinnor må signalera att sex inte är så viktigt för dem, men många av dem verkar ändå mycket sämre än oss på att gå ofrivilligt sexlösa någon längre tid. I många fall räcker det nog med någon vecka innan biologin tar över och dom blir mottagliga för inviter från utomstående.

- Faderskapstestet, skulle du säga att hon gick med på det, förvånansvärt lättvindigt? Det var nämligen min första tanke när du nämnde att ni redan hade gjort ett sånt.
Dvs förvånansvärt, mot bakgrund av att hon övrigt har sån brist på förståelse för dina misstankar? Fast kanske inte så förvånansvärt, beroende på när hon började ligga med chefen iofs.

-Händelsen på köpcentret. Också värd att gräva vidare i, men hon kan väl alltid skylla på att både hon och chefen blev nervösa av den otroliga slumpen och den uppenbart svartsjuke maken om hon känner för det. Men bara en sån sak som att en kvinna spenderar 20 min i ensam lugn och ro på HM, utan att hitta nåt att köpa, verkar anmärkningsvärt, i mitt tycke iallafall, och värt att utreda bara av den orsaken

Fortsätt gärna att uppdatera TS, jag tror att du har alla ledtrådar du någonsin kommer att behöva redan. Under förutsättning att du vågar rota runt lite i dom. Oavsett vad du kommer fram till, så låter din nuvarande relation usel, om jag får vara oklädsamt uppriktig. Ni behöver återuppbygga respekten mellan er, oavsett om ni ska fortsätta som gifta eller inte.

Beklagar att det blev så himla långt, är tyvärr inte min starka sida att fatta mig kort alltid.

Jag hade kunnat släppa AWn och mall of scandinavia om jag inte hade hittat ”hemlig semester”. Den stärkte misstankarna om allt annat rejält.

Angående utseendet så är det kanske inte så viktigt egentligen. Min fru ser bra ut. Hon är inte överviktig men inte så bra kondis dock. Så kan ligga något i konditionen. Konstigt är det att hon hade så bråttom uppför trappan, men hon hade tid att prata med mig i 8 min efter att hon återfick andningen.

Hon blir jätte ledsen och arg när jag försöker fråga henne om allt det här, så det är jobbigt att ta upp det med henne. Faderskapstestet blev hon såklart sviken när jag frågade om det. Hon vet inte att jag har gjort det, men hon sa att jag fick göra det.

Kanske måste jag separera ändå eftersom jag kommer nog inte klara av ångesten som återkommer hela tiden.

Har man bott med någon i 11 år så känner man personen väldigt bra. Så magkänslan säger nog en hel del. Jag tycker hennes förklaringar på allting känns ganska svaga faktiskt.

Ok. Det kan man förstå att hon blir sårad, men du hjälper varken dig själv eller henne genom att fega ur och ge upp vid minsta lilla motstånd från hennes sida.

Vad har du egentligen att förlora på att försöka kommunicera lite mer med henne?

Däremot kan du vinna tillbaka både din egen självrespekt och möjligtvis även hennes, om du bara tar mod till dig och vågar vara lite jobbig. Du får väl helt ärligt berätta att du inte kan leva med dig själv om du inte försöker ta reda på hur saken ligger till. Och om det verkligen skulle vara missförstånd från din sida så ligger det väl ändå i hennes intresse att även rentvå sig själv?

Eller så borde hon någonstans kunna fatta att det bara blir mera misstänkt av att hon surar och vägrar prata. Fortsätt att prata med henne även om hon vägrar svara. Hon kommer att avslöja en hel del även om hon inte säger ett ord. Eller tror du inte att du har det i dig att leka förhörsledare lite mer? Får du slut på orden kan du bara ta ett steg tillbaka och prata i morgon igen, det kommer att gå bättre bara du över dig lite.

Förresten har hon haft problem med självskadebeteende tidigare i sitt liv? Eller är det bara när du pressar henne angående den här nytillkomna svartsjukan? Jag skulle hota att både orosanmäla henne till soc och polisanmäla vid minsta lilla sånt från hennes sida igen. Och även fullfölja och göra det i praktiken vid minsta lilla.
Är ingen expert på juridik, men det är vad jag skulle göra för min egen säkerhet och barnets, för vem vet om i själva verket slår sig själv för att hon håller på och bygger upp ett misshandels-case emot dig?

Och om jag får vara ännu mera lite jobbig med dig, när jag ändå håller på? Så slår det mig nu att du inte verkar så värst pigg på att ta till dig idéer eller svara på kompletterande frågor från oss andra i tråden, på gränsen till undvikande?

Kan det vara så att hon, i alla år, har varit en fullfjädrad borderline-psykopat-häxa-dramaqueen, som har styrt dig med en järnhand sedan långt innan dina otrohetsmisstankar dök upp och ställde till det, nu i våras? För om hon var grovt dysfunktionell redan innan barnet och de färska misstankarna från din sida, då har jag lättare att förstå ditt undvikande beteende. Både hemma och här i tråden (med reservation för att jag har fattat fel).

EDIT: PS Har ni slutat att gå hos familjeterapeuten, hoppas jag? För din egen självrespekt så behöver du markera att du inte tänker tolerera att sitta och bli gaslighad samtidigt som du inte ens får öppna munnen angående elefanten i rummet. Parterapi kan ni i så fall återuppta när ni har löst era svartsjukeproblem, för jag kan på sätt och vis förstå om familjeterapeuter inte vill jobba med svartsjukedrama. Däremot kan jag aldrig respektera att familjeterapeuten föreslår att fortsätta i hennes terapi fast ni inte har rett ut det viktigaste på egen hand. Hon har ju öppet tagit din frus parti?

Tack för dina svar!
Nej hon har inget allvarligt självskadebeteende. Lite ADHD, men jag förstår vad du menar. Det är inte alls på den nivån kan jag säga.

Jag vill inte avslöja för mycket om oss. Det är därför jag inte svarar på alla frågor.

Jag märker att hon blir väldigt obekväm när jag pratar om saker runtomkring dessa händelser. Någon vecka innan den där AWn så frågade hon om tips på drinkar som de skulle ha. Jag gav ett förslag till henne som de tydligen tog med på drinklistan. Idag frågade jag om det var någon som drack den. ”Jo, det var några stycken som drack den” sa hon.
Jag märker att samtalsämnet blir lite obekvämt och byts gärna snabbt när det handlar om grejer som rör allt det här.

Jo, det kändes verkligen som om att parterapeuten valde hennes sida i just den frågan. Vi har parterapi kvar där vi jobbar på våran relation och inte min svartsjuka.
Jag har också privat terapeut som jag ska gå till nästa vecka, som jag hoppas kommer hjälpa mig.

TS: Min åsikt är att du gillar mer att prata om problemet ur 100 olika infallsvinklar, du är så uppe i det, att du hellre pratar om det om och om igen, än att söka lösningar på problemet.

Du är inne i en bubbla och måste komma ur den. Ställ din fru mot väggen så att du verkligen får veta eller lämna henne.

Man får nästan intrycket att du gillar att vara i den här situationen.

Ok, tack för svar!
Förresten - jag borde såklart såklart ha berättat från första början att jag själv brottas med liknande problem som du, dvs jag fegar lätt ur, och vågar inte fortsätta prata om jag blir avvisad när jag försöker ta upp nåt som är känsligt. Nu verkade det antagligen som att jag satte mig själv på en hög häst och talade ner till dig, vilket jag beklagar!
Tyvärr leder det alltid till att konflikterna bara växer, och att man tappar respekten för varandra. Och snabbt går det också.

Jag har insett att jag brottas med något som kallas ett "otryggt/undvikande anknytningsmönster", som jag har ärvt av mina föräldrar, och det är vad jag jobbar på att förbättra hos mig själv idag.

Hoppas att både du och din fru kan nå fram till varandra, så att ni kan bryta isen och komma framåt. Jag tror inte att din magkänsla är fel.

Jo jag är i en bubbla med det här. Visst det kan vara så att jag misstolkat AWn och mall of scandinavia var slumpen som kan hända ibland. Men sen kommer den där jäkla hemliga semestern som irriterar mig. Skulle aldrig ha hittat det.

Nej jag gillar inte den här situationen. Jag har mått/mår skit dåligt av detta.

Hoppas du hittar en väg ur det. Som någon annan skrev, försök kommunicera med din fru igen. Men på annat sätt kanske.

Uppdatera gärna hur det fortlöper.

Om du vill gå till botten med det pga att det fortfarande ger dig huvudvärk så ta reda på om hennes chef använder kläder från HM, vissa som tjänar riktigt bra använder inte kläder från HM utan kollar snarare i märkesbutikerna, så det som återstår är att bryta sig in i chefens hus och gå genom hans garderob

Fast han gick aldrig in på H&M. Han stod eller gick utanför när jag, sonen och frun gick ut.
Jag fick känslan av att han väntade utanför och sedan fick han ögonkontakt med mig och såg lite överraskande ut och sen tittade han mot min fru som kom bakom.

Konstigt dock om han stod utanför och de visste att jag skulle komma upp till H&M. Borde han inte ha dragit iväg?