• 2
  • 3
2025-06-24, 21:04
  #25
Medlem
bortmedfifittors avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Blaajj2.0
Jag börjar med och säga att jag inte vet var denna tråd bör ligga, moderator får eventuellt flytta den.

Jag känner mig som sagt väldigt vilsen i livet. Jag är i 20-årsåldern, bor hemma, pluggar på universitetet och tränar regelbundet (fotboll/gym). Men jag tvivlar på om utbildningen är rätt, har svårt att få nya vänner, aldrig haft en flickvän, och har ännu inte tagit körkort. De få barndomsvänner jag har kvar glider ifrån mig – de får partners och flyttar.

Jag oroar mig ständigt: Tänk om jag blir ensam för alltid? Mina närmaste kommer ju inte alltid finnas kvar. Det känns som om jag borde vara glad i min ålder – men jag är det inte. Alla andra verkar ha riktning, medan min trygghet försvunnit. Det jag trivdes med under grundskolan är borta, och jag vet inte längre vad jag vill eller hur jag ska hitta glädje igen.

Vad kan jag göra?

Det enda som ger mig lite tröst är tanken på att mitt liv ändå haft ljusa stunder – det finns de som haft det betydligt värre.

Du verkar vara mer benägen till ångest än andra, det är vanligt. Leta efter tekniker för att stilla ångesten, andningsövningar funkar för många, att aktivera vagusnerven på olika sätt, meditation, att skriva av sig, etc.
Citera
2025-06-24, 21:14
  #26
Medlem
Bilderberg78s avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Blaajj2.0
Jag börjar med och säga att jag inte vet var denna tråd bör ligga, moderator får eventuellt flytta den.

Jag känner mig som sagt väldigt vilsen i livet. Jag är i 20-årsåldern, bor hemma, pluggar på universitetet och tränar regelbundet (fotboll/gym). Men jag tvivlar på om utbildningen är rätt, har svårt att få nya vänner, aldrig haft en flickvän, och har ännu inte tagit körkort. De få barndomsvänner jag har kvar glider ifrån mig – de får partners och flyttar.

Jag oroar mig ständigt: Tänk om jag blir ensam för alltid? Mina närmaste kommer ju inte alltid finnas kvar. Det känns som om jag borde vara glad i min ålder – men jag är det inte. Alla andra verkar ha riktning, medan min trygghet försvunnit. Det jag trivdes med under grundskolan är borta, och jag vet inte längre vad jag vill eller hur jag ska hitta glädje igen.

Vad kan jag göra?

Det enda som ger mig lite tröst är tanken på att mitt liv ändå haft ljusa stunder – det finns de som haft det betydligt värre.

Åk till Thailand, träna dejta kvinnor sup knulla, sedan är du skolad med ett nytt självförtroende.
Risken är att du har en NPF-diagnos som resten av Flashback och sitter kvar i mammas källare tills du dör. Men varför frågade du då? Ska du åka eller är du en loser?
Citera
2025-06-24, 23:47
  #27
Medlem
Jag tyckte själv att livet i tjugoårsåldern var som allra tuffast. Det är en slags brytningstid mellan at vara barn (läs tonåring) och vuxen. Man ska göra en massa val gällande utbildning, jobb, vart man ska bo etc. På det en massa ångest inför varje val och tankar på om man valt rätt etc. Sedan ändras alla kompisars liv samtidigt. Folk flyttar för jobb, studier etc och man måste skaffa nya relationer. Tjugoårsåldern är verkligen jättejobbig, men när allt sedan faller på plats så blir det bättre. Jag lovar. Sedan blir det bara bättre med åren.

Det är inte hela världen om du skulle ha valt fel utbildning. Det går att byta utbildning/inriktning. Världen går inte under. Du kommer säkerligen hitta en flickvän så småningom. Du är bara 20 ännu, så du har god tid på dig. Ta det lugnt bara och våga lita på att det ordnar sig. Lycka till!
Citera
2025-06-25, 00:39
  #28
Medlem
Själv var man oskuld till man var runt 20. Konstigt då jag var både biffig och såg helt ok ut. Men hade svårt att få till det med tjejer. En kväll på krogen hängde jag med en polares feta fula lillesyrra hem och så var den borta. Sen rann det på och blev rätt många med åren. Men det enda som betyder något är att träffa en bra kvinna. Visst är det trevligt att testa lite olika men tro mig, det kommer inte betyda ett skit för dig som person.
Jag var dessutom uppväxt med lite pengar, ingen bil, aldrig varit utomlands, skilda föräldrar osv. Men jag skötte skolan, jobbade på, startade eget och efter 15 år så var jag rik, med hus, barn och hela paketet. Kämpa på så kommer allt av sig själv. Är du lat, dum och en slarver så kommer du stanna på botten.
Så valet är ditt. Lycka till!
Citera
2025-06-25, 01:49
  #29
Medlem
Landsbygdens avatar
Inget av det du nämner är ovanligt. Är normalt att ha sådana perioder som du beskriver också.
Du får väl fundera på om det är nya grejer du vill prova eller gamla grejer du vill återuppta. Som kan ge någon glädje för stunden eller mer.
Kanske behöver du vila mer. Är man rejält utsövd brukar man grubbla mindre över sådant du nämner.
Citera
2025-06-25, 08:58
  #30
Medlem
Pungpuckels avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Blaajj2.0
Jag börjar med och säga att jag inte vet var denna tråd bör ligga, moderator får eventuellt flytta den.

Jag känner mig som sagt väldigt vilsen i livet. Jag är i 20-årsåldern, bor hemma, pluggar på universitetet och tränar regelbundet (fotboll/gym). Men jag tvivlar på om utbildningen är rätt, har svårt att få nya vänner, aldrig haft en flickvän, och har ännu inte tagit körkort. De få barndomsvänner jag har kvar glider ifrån mig – de får partners och flyttar.

Jag oroar mig ständigt: Tänk om jag blir ensam för alltid? Mina närmaste kommer ju inte alltid finnas kvar. Det känns som om jag borde vara glad i min ålder – men jag är det inte. Alla andra verkar ha riktning, medan min trygghet försvunnit. Det jag trivdes med under grundskolan är borta, och jag vet inte längre vad jag vill eller hur jag ska hitta glädje igen.

Vad kan jag göra?

Det enda som ger mig lite tröst är tanken på att mitt liv ändå haft ljusa stunder – det finns de som haft det betydligt värre.

Du är helt normal, det är såhär för väldigt många 20-åringar idag, men du har ju en stor fördel som pluggar på universitet, det är inte alla som har den chansen eller ens förmågan.
Tro fan att du inte har tid, ork eller råd att ta körkort då.. inte konstigt alls.
Men det kommer sedan.
Såklart vill du ligga, har inte folk studentfester numera? Eller vad kallas det om man går universitet?
Citera
2025-06-25, 14:38
  #31
Citat:
Ursprungligen postat av Blaajj2.0
Jag börjar med och säga att jag inte vet var denna tråd bör ligga, moderator får eventuellt flytta den.

Jag känner mig som sagt väldigt vilsen i livet. Jag är i 20-årsåldern, bor hemma, pluggar på universitetet och tränar regelbundet (fotboll/gym). Men jag tvivlar på om utbildningen är rätt, har svårt att få nya vänner, aldrig haft en flickvän, och har ännu inte tagit körkort. De få barndomsvänner jag har kvar glider ifrån mig – de får partners och flyttar.

Jag oroar mig ständigt: Tänk om jag blir ensam för alltid? Mina närmaste kommer ju inte alltid finnas kvar. Det känns som om jag borde vara glad i min ålder – men jag är det inte. Alla andra verkar ha riktning, medan min trygghet försvunnit. Det jag trivdes med under grundskolan är borta, och jag vet inte längre vad jag vill eller hur jag ska hitta glädje igen.

Vad kan jag göra?

Det enda som ger mig lite tröst är tanken på att mitt liv ändå haft ljusa stunder – det finns de som haft det betydligt värre.

Det är inte fel på dig. Du är bara ung och i en brytningstid.

Vad du kan göra...
Mycket av det du gör är ju redan bra fortsätt med det. Som t.ex. att vara disciplinerad med pengar och träna.
Körkort bör du enligt min mening ta, det ger en frihet även om man inte måste ha bil. Vissa jobb kräver också körkort.
Om du tvivlar på utbildningen ta ett sabbatsår ifrån den eller en termin åtminstone och gör något annat, gå till exempel en utbildning på folkhögskola där du också bor på området så får du träning i det sociala.

Kan dock lova dig att alla andra inte alls har koll på livet och är glada med riktning, de är mest troligt lika vilsna inuti som du. De bara döljer det bättre.

Oron bör du nog försöka hitta sätt att mildra/hantera. Och vad som fungerar måste du finna ut själv. Yoga, andningsövningar, meditation, kosttillskott, isbad, skogen, kamomillte m.m. m.m. allt sånt funkar men respektive fungerar inte för alla - du måste hitta din väg och det kan du bara göra genom att prova.

Kärleken kommer. Mest troligt när du inte söker den.

Vill du ha korta relationer så hjälper en öl eller ett glas vin, också i att träffa nya vänner. (Alltså uppmuntrar inte till stor konsumtion)

Vad du absolut INTE ska göra är att lyssna på de som driver på om manosfärer, Tate och Pettersson. Herregud, det blir liksom inte bra folk av de som har dessa "husgudar".

Var en vettig människa. Det kommer bli bra, det tar bara lite tid. Heja heja
Citera
  • 2
  • 3

Skapa ett konto eller logga in för att kommentera

Du måste vara medlem för att kunna kommentera

Skapa ett konto

Det är enkelt att registrera ett nytt konto

Bli medlem

Logga in

Har du redan ett konto? Logga in här

Logga in