Har inte referenstagning spelat ut sin roll idag?

Referenstagning känns idag väldigt obsolet, att arbetsgivare ska höra med tidigare arbetsgivare om man gjort ett bra jobb var praktiskt förr i tiden när normen var att man jobbade väldigt länge, 20-30 år, på samma arbetsplats.

Idag byter ju folk jobb väldigt frekvent, normen bland t.ex. jobb för högutbildade verkar vara att man byter efter 2-5 år på samma ställe. Om man får en förfrågan om att lämna referenser så ger man ju självklart inte sin nuvarande arbetsplats som referens, men ska man liksom jaga folk man jobbat med för ett halvt decennium sedan? Man har ju vanligen inte privat kontakt med de man tidigare jobbat med så de kan dessutom själva ha bytt arbetsplats, nånstans får man ju dra gränsen för vad som är rimligt kring att söka efter folk.

Sen verkar ju rekryterare tro att man sitter på en bunt referenser som kan kontaktas när som. Jag är inte själv ute och söker jobb just nu men skulle jag göra det skulle jag knappast ha referenser i närtid då jag jobbat på samma ställe i ett par år nu. När man tog examen hade man ju en bunt att kontakta, nåt ställe man gjort praktikplats på samma termin, nåt ställe man sommarjobbade på förra året etc. så de kom ju ihåg en då man varit där i närtid. Men om jag skulle kontakta referenser från en arbetsplats jag var på för typ 5-10 år sedan tror jag inte de ens skulle komma ihåg mig så bra. Plus, ger det verkligen så mycket med ett omdöme som gäller så långt tillbaka i tiden?

För okvalificerade jobb (där man byter oftare) finns givetvis fler referenser i närtid men för den typen av anställningar tillämpar man så gott som alltid provanställning, så då blir ju referenstagning rätt poänglöst ändå om arbetsgivaren ändå ska känna efter om man vill ha personen.

Vid nåt tillfälle har jag även sökt internt på samma bolag, har även då blivit ombedd att vaska fram några referenser, känns ju extremt löjligt om man bevisligen lyckats bli anställd på samma arbetsgivare liksom. Plus, ska samma referensperson ställa upp en gång till och ge en kopia på samma omdöme som när man anställdes på bolaget?

Referenser känns som nåt som tappade i relevant kring ca 1980-talet?

Jag kollar alltid referenser. Är väldigt skeptisk till att anställa folk som byter ofta. De som jobbar i snitt 1-3 år per arbetsplats blir aldrig bra på något och man kan inte räkna med att de stannar på nästa plats. Nu är det bara ingenjörer jag anställer så det tar ett par år innan de är effektiva och ännu längre till de är självständiga. Kort sagt är det ren förlust med en som bara stannar ett par år.

Alltid ansett att två arbetsbetyg ger dig enorma möjligheter för nästa jobb. Skriftliga arbetsbetyg är viktigare än ref och teoretiska betyg. Tyvärr finns det en hel del med universitetsutbildningar som inte inser det. Det är för ofint jobba lite extra med enkla jobb. Den inställningen ger dem sämre referenser för nästa jobb !

Jag ber alltid om ett skriftligt "omdöme"/arbetsintyg/referens när jag byter jobb, då slipper före detta arbetsgivare få en massa samtal/mail från nya arbetsgivare om anställda de knappt kommer ihåg, eller vill ha något att göra med... Dessa "intyg" innehåller iofs. kontaktuppgifter från den som skrivit det, men det är inte alltid dessa kontaktas, men då har de valet och den gamle arbetsgivaren kanske då även har ett starkare minne av mig som arbetstagare om kontakt tages.

Samma gör jag med gamla hyresvärdar...

Mest korkade man kan göra, tänk själv vad det innebär, chefen kanske inte vill bli av med dig, varför ska då chefen säga något gott om dig om han behöver dig? Och vet chefen du är på väg så vill ingen ha kvar en anställd, skulle du få nej på jobbet och du avslöjat att du inte vill vara kvar blir det ingen rolig framtid för dig.

Borde väl då varit värre förr? Att byta jobb efter 25 år på samma ställe innebär ju att du måste ta tag på någon du jobbade med för 25 år sen. Byter du idag jobb vart 3:e år borde det vara betydligt lättare.

För egen del när jag anställt folk så har det varit guld värt att prata med de referenser de lämnat.

Ja, jag instämmer i att referenslämnandet är ett otyg. Det ska helst var 3 stycken också, varvav den senaste sin nuvarande chef. Vem är så jävla dum att man lämnar det? Inte jag iaf.

Jag skulle säga att det här beror på hela anställningscirkusen med nymodigheten med utbildade HR- människor som sitter med sin kravlista och plockar. De tror att de sitter på nån guldgruva och stt folka verkligen vill jobba där. Men idioterna glömmer att de sökande också väljer och har sina kravlistor.

Är det värt att stanna hos er då? Löner går aldrig upp lika mkt jämfört med om man byter jobb

Samma, haft flera rekryteringar där kvalificerade personer sök men bara 1-2 år på samma plats. Korgar dom direkt om det inte är ett vikariat.
Roligt när dom dessutom skriver "känner mig redo för nya utmaningar", som om de gjort mycket vettigt på 20 månaders tid...

Arbetsgivare utgår att andra arbetsgivare tänker som dom, att dom skulle kunna ge ett ärligt svar.

Jag har inte haft några problem att skaffa jobb, men en gång när jag sökte ett så testade jag en ny referens som jag trodde var min goda gamla kollega och chef.

Det var ett obetydligt jobb med lägre kvalifikationer och jag var till 99% klar att få jobbet med tanke på min kompetens. Men när arbetsgivaren kontaktade min referens så totalsågade han mig av ren djävulskap och tristess. När jag ringde och konfronterade referensen så skrattade han bara.

Som sagt, det var inget jobb jag behövde men det var intressant att testa den referensen för nu vet jag att jag kan önska honom 10 års olycka med gott samvete. Inte för att jag inte fick jobbet, men för att han svek mitt förtroende.

Att inte ta referenser är en garanti för att en total sopa ska kunna ödelägga verksamhet efter verksamhet innan någon reagerar. Exempel: Dan Eliasson, Angela Bermudez Svankvist m.fl.