Varför verkar så många svenskar vara missnöjda trots att vi “har det så bra”?

Alltså detta är något jag genuint undrar över. Vi bor i ett av världens rikaste och tryggaste länder, med gratis sjukvård, utbildning, hyfsat trygg arbetsmarknad och ett rättvist rättssystem. Men ändå känns det som att majoriteten är nedstämda, utbrända eller bara allmänt missnöjda med livet.

Kollar man andra länder där folk har det betydligt sämre på pappret – mindre pengar, större samhällsproblem, sämre sjukvård – så verkar många ändå ha mer livsglädje och gemenskap.

Så vad är det vi saknar i Sverige? Är det vårt individualistiska samhälle? Brist på mening? För höga krav? Något kulturellt?

Och innan någon säger “flytta då”, nej jag älskar Sverige. Men jag tycker det är en extremt intressant paradox.

Vad tror ni? Varför mår vi så dåligt i ett land där vi egentligen har allt?

Vi saknar det sociala uppenbarligen. Gemene man är stängd som fan för nya bekantskaper, särskilt efter 30.

Det beror på okunskap. Människor lever i en bubbla och begriper inte hur bra de har det jämfört med resten av världen.

Och så har vi ju det gamla ordspråket "mycket vill ha mer".

För det första ska man skilja på verklighet och hur/vad media beskriver. Misär är det enda media har att sälja, så de fortsätter underblåsa narrativet att allt går åt helvete och alla mår piss.

Den stora majoriteten har det bra och mår bra. De som mår bra/är nöjda känner inget behov av att prata om sin situation. Människor som inte har det bra vill däremot gärna beklaga sig och hörs därför mycket mer.

Men det finns en till viktig aspekt. Det är den psykologiska processen som kallas hedonic treadmill. Oavsett hur bra vi har det så vänjer vi oss förr eller senare. Det som tidigare var en helt otrolig lyx blir ointressant om man får det varje dag. På grund av detta spelar det ingen större roll hur bra man har det, man kommer förr eller senare alltid känna skäl att klaga. Vi människor verkar inte skapta för att stanna upp, vila på våra lagrar och bara vara glada resten av livet.

Så fort man har så man klarar sig tryggt ekonomiskt så börjar dessutom pengar snabbt förlora sin förmåga att få oss att må bättre. Man blir inte lycklig av rikedom, men man blir olycklig av fattigdom.

Kan tala för mig själv:

1. Vädret. Fryser 9 av 12 månader. Utöver att det är kallt så är det mörkt 8 av 12 månader när du kommer hem från jobbet. Du är hemma, lagar mat och sen lägger dig.

2. Skatten. Skatten äter upp det mesta av din lön och när allt är så jävla dyrt så blir du arg och missnöjd. Lönerna hänger inte med.

3. Utelivet. Finns inget uteliv i det här landet. Där det finns uteliv(Sthlm) så måste du stå i kö i typ två timmar för att kanske komma in. Har du kommit in så är det propfult och du väljer att vandra ut efter 10 min. Resten av städerna är stendöda.

4. Kriminaliteten. Skjutningar och sprängningar varje dag, överallt.

Samma sortens människor utanför Sverige på semester.

"Människor utomlands är ju så trevliga!"

Käkar inte fler än en miljon svenskar antidepressiva?

Det Sverige du beskriver finns inte längre och frågan är om det någonsin har funnits?
Vi har skyhög arbetslöshet. Sjukvården fungerar inte och är INTE gratis. Vi har mer än hundratusen människor som visstas illegalt i landet. Klassklyftorna har ökat markant de senaste tjugo åren. Vi har bland den högsta skuldbördan per capita i Europa. Vårt utbildningsväsende har stora problem, majoriteten av svenska gymnasielever kan inte formulera en grammatiskt korrekt mening. Vi indoktrineras att tro att vi har det bra, när majoriteten av oss i själva verket lever i ett slags slaveri. Att människor är deprimerade är inte konstigt.

Troligtvis för att livet för gemene man suger oavsett?

Människan mår bäst av att känna en gemenskap och att tillhöra något, som t.ex. en grupp.

Svenskar mår dåligt för att dom har lärt sig att dom inte tillhör något, tillhör man ingenting så är man ingenting.

Pengar spelar ingen roll i slutändan, men det underlättar.

Vi bor inte i ett av de rikaste länderna. Vi är utfattiga. Enda anledningen till att vi idag klarar oss är för att BIS och Worldbank ger oss pengar. I utbyte mot konstant invandring.

Den karusellen tar slut när det är dags att flytta militärkomplexens inkomstkälla till Europa. Vilket är orsaken till att man tvingade på oss skiten.

Det är prime:at och klart

Samhället i sig är sjukligt. Komfort är inte samma sak som livskvalitet. Själen känner detta även om inte personen upplever det medvetet. Detta manifesterar sig i psykisk ohälsa, känslomässig ohälsamhet och icke hälsosamma vanor