Arg på hundägare pga min egen hunds tragiska död.

Som rubriken låter så är jag arg på hundägare som får ha kvar sina fina och underbara hundar då jag miste min. Mest är jag arg på dessa som har samma ras men även lite på de andra. Jag kommer att köpa en ny hund men det dröjer.

Fler som känner som jag?

Nej inte arg, men när jag såg samma ras som den hunden jag var natthusse åt i flera år så tittade jag bort. Denna hund gick bort på ett fruktansvärt sätt ("normalt" för en hund men traumatiserande för oss). Du får vara arg, man sörjer som man gör. När det gått ett tag så kommer du kanske tänka att deras djur kanske dör snart också, hundar har ju inte ett skitlångt liv. En kompis sa till mig att nu när vår hund är 10 år kommer hon snart dö!!! Fy fan förbannad jag blev.

Aldrig känt så inför andra gentemot deras hundar. Första gångerna var det väldigt svårt att skiljas från sin vän. Sa flera gånger att INGEN fler hund! Det blir tyst i huset, ingen anledning längre att gå på morgonpromenaderna och vips har jag åkt till uppfödaren och förälskat mig i en valp

Nu mera har jag alltid två, en valp/unghund och en äldre. De kompletterar varandra och den äldre lär den yngre.

Tilläggas att jag nästan alltid tagit bort min hund själv när det blivit dax. Det kan jag säga är väldigt SVÅRT fast jag gjort det några gånger nu. Tar man dem till veterinären så känner de på sig, de känner stämningen och de känner lukten av död på lång väg. Det har aldrig hänt när jag skjutit dem själv.

Nej, så har jag aldrig känt för jag tycker ju mycket om hundar! Tänk efter om du verkligen ska ha hund med såna känslor verkar du rätt störd!

Ja hundar brukar dö efter 10-14 år, du visste inte det när du köpte hunden

Din nästa hund kommer dö också.

Verkar lite iq befriat att vara arg på någon stackars hundägare som inte hade något med att din vovve dog.

Köp en sköldpadda så dör du förmodligen innan den. Så kan sköldpaddan vara arg på andra sköldpaddor för att de har kvar sina människor.

Tragiska död skriver du och får det att låta som att din hund råkat ut för en makaber olycka. Fick den en garageport över nacken eller hoppade ut från balkongen? Om det var en naturlig, åldersrelaterad död bör du kanske tänka efter några varv. Alla andras hundar kommer ju också dö ifrån dem, förutsatt att de inte själva dör inom tio år eller så. Skulle du känna ilska gentemot andra som fick ha sina pappor kvar om din pappa dog? Det är i så fall en ganska märklig reaktion.

Man kan förstås tycka att det känns väldigt orättvist om ens barn dör i någon tragisk olycka, av sjukdom eller bara i tidig spädbarnsdöd. Och visst är det väl så att det inte finns någon rättvisa i det. Men de allra flesta skulle nog lida med dig och också känna att världen är orättvis när sådant sker. Det är ju sånt som berör. Men det händer föräldrar varje år och det kommer fortsätta hända.

Då är du bara tjurig på att världen är så orättvis. Och ofta är det då något underliggande problem som faktiskt ruvar.

Du är rätt på det.

Det är en kämpig nöt att knäcka.
Men du har aldrig tänkt på hur mycket smärta man får utstå bara för att man är uppe mest i hjärnan?

Min hund dog för tidigt.

Jo, jag kämpar med allt..

Trist såklart. Men vad dog den av?