Finns det någon Svensk humor som kan mäta sig med Engelsk 70-90 tals humor?

Jisses, den var lurig - humor för engelskalärare och översättare.

Det är ju det som var grejen med gammal brittisk humor. Mycket slang och dialektala ord som gjorde att vi i Sverige aldrig riktigt förstod humorn.

Jag skulle vilja säga att det är så här:
Riktigt bra humor är tidlös och ska dessutom ge folk en tankeställare. Tage D’s ”Om sannolikhet”; Hasse och Tages sång ”Ett glas öl”; Lars Ekborgs ”Bunta ihop dom”; Grotescos ”Bögarnas fel” är några exempel. Budskapet i dessa är lika aktuellt i dag som den dag de skrevs.

Sit-coms som ”Svensson Svensson” och ”Solsidan” (fast jag skulle hellre kalla dem ”Igenkännings-komedier”) är bundna av den tid de produceras i, och riskerar att bli föråldrade i takt med att värderingar i samhället förändras. 80/90-tals värderingarna i Svenssons jul gör att det avsnittet bara känns daterat nu.
Sit-coms som bygger på att man hela tiden har variationer på samma tema kan vara långlivade; speciellt om det också sker en utveckling av t ex
personerna så som det gör i ”Vänner”. Sit-coms där tiden står still och man varierar samma typ av skämt gång efter gång, kräver duktiga skådespelare för att hålla kvar publikens intresse. Faulty Towers resp Keeping up apperances är två exempel.

Återstår att se om ”Leif och Billy” kommer att stå sig i framtiden.

dubbelpost

Håller inte riktigt med. Jag menar att nästan all humor är tidsbunden mer eller mindre. Men visst, det som driver med rent mänskliga egenskaper, är väl i viss mån tidlös.

Det är svårt att förutspå vad som ska hålla i framtiden. När jag var kring 20 avgudade jag Killinggänget. Tittar jag på det nu ser jag mest inte så roligt trams. Seinfeld däremot håller lika bra nu som då.

En lite bortglömd humordiamant som defintivt håller är Parasit-TV från 2001:
https://youtu.be/t9bM5_DxmfI?si=jxuZZ4PkmnhqECAg
https://youtu.be/4c1D9FQiYXs?si=0IWnjZzavj_A4bTy

Keeping up appearances är så JÄVLA bra!! 😂

Ja det är jag faktiskt. I min erfarenhet, så är det sällan bra när det är helt oförutsägbart heller. För då är det ofta inget man kan relatera till. Människor ÄR förutsägbara, och det är det som är lustigt! Ove kommer alltid att försöka snåla in och utnyttja andra ekonomiskt, Mickan kommer alltid att försöka framhäva sig själv, skryta och låtsas vara något hon inte är... på samma sätt som Hyacinth i "Keeping up Appearances". Det är så sådana typer ÄR, även de man känner i verkligheten; man kan säga till sitt sällskap i TV-soffan "hon är precis som Ulrika!" och se på varann och skratta. Monty Pythons karaktärer däremot finns ju inte i verkligheten, det är helt meningslöst.

"oväntade" slut på dramafilmer är ofta inte bra heller, man tänker bara att "det där var för orealistiskt, sådant där händer inte i verkligheten". Men någon sällsynt gång får de till det förstås, så att slutet kommer med en twist som man aldrig kunde föreställa sig, men som ändå ter sig helt logisk nu när man vet det. Och ser man om filmen, så ser man alla ledtrådarna, och man undrar hur man kunde vara så dum att man inte förstod tidigare..? (Talar nu alltså inte om humor, som inte bör vara för komplicerat, utan om t.ex. mysteriedeckare, mysterie-skräckfilmer...)

Jag kan se om de bästa avsnitten av en humorserie flera gånger dessutom, trots att jag vet hur det ska gå. I ljuset av det, gör det inget att det är förutsägbart redan första gången.

Jo, lite. Men han vet ju inte om det, om min man och jag skrattar tillsammans framför TV:n och säger "precis så där skulle Farbror Gunnar kunna göra för att slippa ge ifrån sig en krona!", "Om Ulrika bara skulle ha råd, så skulle hon också kunna anlita Zlatan som privat fotbollstränare till sin lille son, för att försöka imponera på oss. Men hon har inte råd, ha ha!"

Och detta gäller personlighetsdrag som jag tycker att man FÅR skratta åt. Att skratta åt folk som stammar eller är blinda eller saknar lemmar eller sitter i rullstol, tycker jag inte är OK. Och JA jag vet att det förekom lite sådant i Benny Hill, och just dom bitarna gillar jag inte. Har förresten för mig att Monty Python också hade någon sketch om en man som stammade, och att man skulle tycka att detta var roligt. Det var det inte.

Hur kunde jag glömma Sällskaps-resan filmerna, förresten? De är också mycket bra - i alla fall de två första - just för att man kan känna igen replikerna och situationerna och händelserna. Folk som är ovana resenärer tycker att det är så märkvärdigt bara att det är varmt på semestermålet, att de måste yttra det gång på gång igen: "Tänk att det kan vara så varmt i februari!". Den snygge och charmige och hurtige reseledaren... Svenskorna som blir intresserade av männeni lokalbefolkningen, de är SÅ spännande... Utegympan som är full av folk första dagen, men mot slutet orkar nästan ingen gå dit längre, de goda förutsatserna fallerar... Man ba': "PRECIS så, det är PÅ PRICKEN!".


Menade inte turkisk humor (som du säger vet jag inte om de har någon...), utan jag har tittat mycket på turkiska TV-dramor på sista tiden, t.ex. sådana som handlar om den Ottomanska tiden. Mycket bra, välskrivet och påkostat, perfekt valda skådespelare (i de flesta fallen). Men även ett par filmer som handlar om flickors liv i traditionella familjer i Turkiet idag - borgifte, brudlakan, klanstrider, hedersmord...

Ska kolla upp det, gillar honom.

Sketch av Lasse o Månsson 1961 ( pre Monthy Phyton)
Ingen ska säga att vi inte haft original crazy svenskhumor . Lasse var även mångårig redaktör för Svenska MAD

Kolla in den här . Helt hysterisk

"Korven"

L> Kan jag få en korv med bröd?
B> Ska det vara med bröd?
L> Nej tack
B> Ingen senap heller?
L> Jo, på brödet
B> Ska jag sockra på korven?
L> Nej..... Ni tycker ju iallafall inte om det
B> Åjo, det gör jag visst
L> Tack, inte så mycket korv
B> Ni, eh... kanske inte tycker om korv?
L> Jag vet inte
B> Kan ni lägga på lite mer senap?
L> Inte nu, men kom tillbaka om en timme
B> Jag undrar... Varför är senapen blå?
L> Ja... det är för att jag har mina solglasögon på mig
B> Är korven varm?
L> Ja... inte är den varm inte
B> Men det är så att jag tycker inte om varm korv
L> Jaha, då kan jag lägga senapen i handen. Men säg mig... Varför är senapen svart?
B> Ja... det är den på hösten
L> Men brödet är ju gult som vanligt
B> Ni skulle ju inte ha något bröd!
L> Nej, inte till korven, men till brödet
B> Ska ni ha senap till senapen?
L> Jag vet inte om jag har lust
B> Vad kostar korven?
L> Jag vet inte
B> Men har ni inte köpt korv förut nångång?
L> Det vet jag inte
B> Varför håller ni så hårt i korven?
L> Den kan spricka då
B> Men, ni kletar ju ner er, då kan ni ju sälja korven
L> Nej, jag ska ta den med hem
B> Jag äter inte korv hemma
L> Jovisst....... Tack så mycket då
B> Men vänta, ska ni inte ta korven med er?
L> Nej tack, jag ska inte ha nån korv
B> Ska det vara med bröd?
L> Ja tack, men ingen senap
B> Senap måste ni ha!
L> Men jag tycker om senap!
B> Då vill jag inte ha nån korv alls
L> Men ni har ju betalt för den
B> Det gör detsamma, jag köper nånting annat för pengarna istället
L> Jaha, ni gör som ni vill
B> Tack så mycket då
L> ...Tack

Humor äl väldigt svårt. De flesta länder har usuel TV-humor och ett stort land som Tyskland har aldrig haft en kul TV-serie. Sverige är ändå ganska bra med men naturligtvis inte samma resurser som England och USA.

Humor-serier har testats såpass länge att jag känner att hela genren är uttjatad och man kan hellre se Friends Skål eller Seinfeldt en runda till än något nytt okänt. Humor är lättare när man lärt känna karaktärerna.

Finns enstaka undantag när jag skrattat, t.ex när Office kom men det är minst 10 år sedan, eller Superstore. Annars ser jag aldrig nyare komedier. Fast jag är uppväxt med 70-talets engelska TV-humor.

Vad kul att vi inte är överens. Det visar ju hur komplex humorn är och att den går att tolka på olika sätt.
Det skulle vara intressant att höra din uppfattning om varför Seinfeld håller än i dag. Själv tycker jag att den är en av de amerikanska sit-com serierna som verkligen lidit av att tiden gått. Eller är de värderingar och uppfattningar om människor, samhället och omvärlden likadana nu, i dagens USA, som de var då?