Natura 2000 är ett EU-omspännande nätverka av skyddade områden, som ska bidra till att de europeiska naturtyper och arter som listas i art- och habitatdirektivet uppnår en gynnsam bevarandestatus.
Medlemsländerna har alltså sedan 1992 (1995 för Sverige del) varit skyldiga att skydda och återställa den här naturen överallt inom respektive medlemsland, inte bara i Natura 2000-områden. Natura 2000-områdena är snarare tänkta som en sista säkerhetsåtgärd. Därför får ingen negativ påverkan förekomma i Natura 2000-områden (på de naturtyper och arter som är listade i direktivet).
EU-kommissionen anser att medlemsländerna bör ha minst 60% av sin totala förekomst (av naturtyper och arter) i utpekade Natura 2000-områden, medan medlemsländerna (däribland Sverige) hävdar att 20% räcker.
- - -
Eftersom decennier av miljöövervakning , undersökningar och forskning visar att läget hela tiden försämrats, dvs. att medlemsländerna inte tillämpar direktivet så att dess mål (gynnsam bevarandestatus) uppnås, så infördes 2021 en ny strategi för biologisk mångfald och som en del av den en ny förordning om återställningen av naturen. Det är den som orsakat och orsakar så mycket rabalder, först i institutionerna inom EU och nu bland medlemsländerna. Sverige har, i motsats till tidigare, utmärkt sig som den mest motvilliga bland alla EU-länder, och dessutom åkt fast för en hel del fulspel.
Bl.a. försökte statsministerns kansli (dvs. i praktiken Kristersson) dumpa att förordningen behandlades på ett Europarådsmöte under Sveriges ordförandeskap, genom att i sista stund ta bort den frågan från agendan. Detta efter att Sverige, som kontinuerligt motarbetat förordningen, fick reda på att det nu fanns en majoritet för att godkänna den. Det fick Tyskland, Frankrike Spanien och några andra EU-länder att skicka en formell diplomatisk not till Sverige (i princip: "så här gör man bara inte"). Så Kristersson var tvungen att återinföra ärendet på agendan (Sverige hävdade att den egentligen aldrig tagits bort, det var "ett missförstånd"
). Sen när förordningen efter knivskarp behandling i EU-parlamentet trots allt godkändes (trots EPPs, dvs. moderaternas och kristdemokraternas partigrupps, motstånd) så förhandlade Sveriges landsbygdsminister Peter Kullgren (KD) bakom ryggen på både riksdagen och resten av EU med Ungern om att Ungern skulle byta fot. Exakt vad Sverige betalade för den "hjälpen" har aldrig blivit klarlagt, men att Ungern tack vare Sverige svängde gjorde att den sista gummistämpeln på lagen inte kunde sättas, trots stöd och godkännande från EU-parlamentet, EU-komissionen och majoriteten av EU-länderna. Sen sket det sig i alla fall, när Österrikes miljöminister svängde och röstade för förordningen (sommaren 2024).
Förordningen om återställning av naturen är juridiskt tvingande och har alltså nu trätt i kraft. Sverige fick inget gehör för sina åsikter, vilket är helt normalt för EU-länder som försöker sabba gemensam lagstiftning. Sverige sålde också smöret och tappade pengarna, och det svenska inflytandet sjönk drastiskt till följd av denna enda EU-fråga och Sveriges myglande, eftersom det var fråga om både EU-kommissionens och Von Der Leyens paradprojekt under förra mandatperioden. Enligt insiders i Bryssel var det också därför Sverige fick en av de minst inflytelserika kommissionärsposterna i den nya kommissionen (miljö-, vattenresiliens och cirkulär ekonomi). En smått ironisk "fuck you right back"-hämnd från Von Der Leyen, som säkrade ett andra mandat.
- - -
Hela den här soppan, från hur det ser ut i naturen och ända upp på högsta politiska nivå och ner igen, handlar alltså om den lista på europeiska naturtyper och arter som ingår i art- och habitatdirektivet. Och som medlemsländerna är skyldiga att skydda (och nu också återställa på tidtabell och med arealmål), och inkludera i tillräckligt stor omfattning i Sveriges del av Natura 2000-nätverket.
Den miljöpolitik som Sverige fört under Tidö är i själva verket ännu mer vansinnig än klimatpolitiken, mycket beroende på att regeringen verkar helt lamslagen. Sverige har mycket natur, och mycket att skydda och en hel del att återställa, men naturen i Sverige är med några kännspaka undantag i förhållandevis gott skick. Det finns också bland väljare (t.o.m. moderater) ett politiskt stöd för en grönare hantering av naturen, förutsatt att staten hostar upp de pengar som behövs. Däremot finns det ett kompakt motstånd bland vissa näringar (framförallt storskaligt skogsbruk, storskaligt fiske och vattenkraft).
Den svåraste frågan en svensk regering måste kunna hantera har dock egentligen inget med pengar att göra. Den lagstiftning som nu är bindande för Sverige och har trätt i kraft är nämligen omöjlig att förverkliga enligt gällande svensk lagstiftning, och uttryckligen fråga om vad staten kan komma in och göra med tvång (eller stoppa med tvång) på privat mark. Största delen av den natur som nu ska återställas och/eller återskapas ligger alltså på privatägd mark och Sverige som stat är skyldig att både införa åtgärder som förbättrar tillståndet och åtgärder som stoppar en försämring. "Skogen" har fått det stora nöjet att agera frontlinje i den här "kampen", nåt som sannolikt inte udgått någon.
Den enorma politiska missen är att Tidö-regeringen inte kalrat av att greppa den här situation, iställer fortsätter regeringen att nationellt låtsas som om det regnar medan man internationellt fortsätter att gnälla och gråta över ett tåg som redan gått. Om man istället reagerat snabbt och effektivt så skulle det ha funnits alla möjligheter att med hjälp av ny lagstiftning hitta fungerande lösningar med markägare och näringsidkare. Nu går Sverige istället mot ett läge där det blir löpande miljardböter (per dag) OCH hastigt hoprafsade åtgärder för att komma ur den situationen, utan att diskutera med någon.
Enligt rykten från Rosenbad beror det här på några olyckliga skrivningar i (de hemliga) Tidö-avtalen och att en del av Tidö-partierna tror sig vinna på att lasta över hela förverkligandet på nästa regering (där de kommit fram till att de själva inte kommer att ingå). Det kan mycket väl vara så att nästa regering därför får ta hand om skiten, men den huvudsakliga poängen är att det som nu händer, eller rättare sagt INTE händer, är totalt skit för Sverige och för alla som bor och betalar skatt i detta arma land. På samma sätt som sabbandet av svensk klimatpolitik, men värre. Det är så "tyst" bara för att "naturen" är så mycket svårare att greppa och behandla i medierna än "kolavtrycket".
- - -
Men TS kan glädja sig över att det finns ett flertal ängsnaturtyper, inklusive betade sådana, bland de naturtyper som ska bevaras, skyddas och nu också återställas.
Medlemsländerna har alltså sedan 1992 (1995 för Sverige del) varit skyldiga att skydda och återställa den här naturen överallt inom respektive medlemsland, inte bara i Natura 2000-områden. Natura 2000-områdena är snarare tänkta som en sista säkerhetsåtgärd. Därför får ingen negativ påverkan förekomma i Natura 2000-områden (på de naturtyper och arter som är listade i direktivet).
EU-kommissionen anser att medlemsländerna bör ha minst 60% av sin totala förekomst (av naturtyper och arter) i utpekade Natura 2000-områden, medan medlemsländerna (däribland Sverige) hävdar att 20% räcker.
- - -
Eftersom decennier av miljöövervakning , undersökningar och forskning visar att läget hela tiden försämrats, dvs. att medlemsländerna inte tillämpar direktivet så att dess mål (gynnsam bevarandestatus) uppnås, så infördes 2021 en ny strategi för biologisk mångfald och som en del av den en ny förordning om återställningen av naturen. Det är den som orsakat och orsakar så mycket rabalder, först i institutionerna inom EU och nu bland medlemsländerna. Sverige har, i motsats till tidigare, utmärkt sig som den mest motvilliga bland alla EU-länder, och dessutom åkt fast för en hel del fulspel.
Bl.a. försökte statsministerns kansli (dvs. i praktiken Kristersson) dumpa att förordningen behandlades på ett Europarådsmöte under Sveriges ordförandeskap, genom att i sista stund ta bort den frågan från agendan. Detta efter att Sverige, som kontinuerligt motarbetat förordningen, fick reda på att det nu fanns en majoritet för att godkänna den. Det fick Tyskland, Frankrike Spanien och några andra EU-länder att skicka en formell diplomatisk not till Sverige (i princip: "så här gör man bara inte"). Så Kristersson var tvungen att återinföra ärendet på agendan (Sverige hävdade att den egentligen aldrig tagits bort, det var "ett missförstånd"
). Sen när förordningen efter knivskarp behandling i EU-parlamentet trots allt godkändes (trots EPPs, dvs. moderaternas och kristdemokraternas partigrupps, motstånd) så förhandlade Sveriges landsbygdsminister Peter Kullgren (KD) bakom ryggen på både riksdagen och resten av EU med Ungern om att Ungern skulle byta fot. Exakt vad Sverige betalade för den "hjälpen" har aldrig blivit klarlagt, men att Ungern tack vare Sverige svängde gjorde att den sista gummistämpeln på lagen inte kunde sättas, trots stöd och godkännande från EU-parlamentet, EU-komissionen och majoriteten av EU-länderna. Sen sket det sig i alla fall, när Österrikes miljöminister svängde och röstade för förordningen (sommaren 2024).Förordningen om återställning av naturen är juridiskt tvingande och har alltså nu trätt i kraft. Sverige fick inget gehör för sina åsikter, vilket är helt normalt för EU-länder som försöker sabba gemensam lagstiftning. Sverige sålde också smöret och tappade pengarna, och det svenska inflytandet sjönk drastiskt till följd av denna enda EU-fråga och Sveriges myglande, eftersom det var fråga om både EU-kommissionens och Von Der Leyens paradprojekt under förra mandatperioden. Enligt insiders i Bryssel var det också därför Sverige fick en av de minst inflytelserika kommissionärsposterna i den nya kommissionen (miljö-, vattenresiliens och cirkulär ekonomi). En smått ironisk "fuck you right back"-hämnd från Von Der Leyen, som säkrade ett andra mandat.
- - -
Hela den här soppan, från hur det ser ut i naturen och ända upp på högsta politiska nivå och ner igen, handlar alltså om den lista på europeiska naturtyper och arter som ingår i art- och habitatdirektivet. Och som medlemsländerna är skyldiga att skydda (och nu också återställa på tidtabell och med arealmål), och inkludera i tillräckligt stor omfattning i Sveriges del av Natura 2000-nätverket.
Den miljöpolitik som Sverige fört under Tidö är i själva verket ännu mer vansinnig än klimatpolitiken, mycket beroende på att regeringen verkar helt lamslagen. Sverige har mycket natur, och mycket att skydda och en hel del att återställa, men naturen i Sverige är med några kännspaka undantag i förhållandevis gott skick. Det finns också bland väljare (t.o.m. moderater) ett politiskt stöd för en grönare hantering av naturen, förutsatt att staten hostar upp de pengar som behövs. Däremot finns det ett kompakt motstånd bland vissa näringar (framförallt storskaligt skogsbruk, storskaligt fiske och vattenkraft).
Den svåraste frågan en svensk regering måste kunna hantera har dock egentligen inget med pengar att göra. Den lagstiftning som nu är bindande för Sverige och har trätt i kraft är nämligen omöjlig att förverkliga enligt gällande svensk lagstiftning, och uttryckligen fråga om vad staten kan komma in och göra med tvång (eller stoppa med tvång) på privat mark. Största delen av den natur som nu ska återställas och/eller återskapas ligger alltså på privatägd mark och Sverige som stat är skyldig att både införa åtgärder som förbättrar tillståndet och åtgärder som stoppar en försämring. "Skogen" har fått det stora nöjet att agera frontlinje i den här "kampen", nåt som sannolikt inte udgått någon.
Den enorma politiska missen är att Tidö-regeringen inte kalrat av att greppa den här situation, iställer fortsätter regeringen att nationellt låtsas som om det regnar medan man internationellt fortsätter att gnälla och gråta över ett tåg som redan gått. Om man istället reagerat snabbt och effektivt så skulle det ha funnits alla möjligheter att med hjälp av ny lagstiftning hitta fungerande lösningar med markägare och näringsidkare. Nu går Sverige istället mot ett läge där det blir löpande miljardböter (per dag) OCH hastigt hoprafsade åtgärder för att komma ur den situationen, utan att diskutera med någon.
Enligt rykten från Rosenbad beror det här på några olyckliga skrivningar i (de hemliga) Tidö-avtalen och att en del av Tidö-partierna tror sig vinna på att lasta över hela förverkligandet på nästa regering (där de kommit fram till att de själva inte kommer att ingå). Det kan mycket väl vara så att nästa regering därför får ta hand om skiten, men den huvudsakliga poängen är att det som nu händer, eller rättare sagt INTE händer, är totalt skit för Sverige och för alla som bor och betalar skatt i detta arma land. På samma sätt som sabbandet av svensk klimatpolitik, men värre. Det är så "tyst" bara för att "naturen" är så mycket svårare att greppa och behandla i medierna än "kolavtrycket".
- - -
Men TS kan glädja sig över att det finns ett flertal ängsnaturtyper, inklusive betade sådana, bland de naturtyper som ska bevaras, skyddas och nu också återställas.
__________________
Senast redigerad av PerOF 2025-06-16 kl. 08:24.
Senast redigerad av PerOF 2025-06-16 kl. 08:24.
Skapa ett konto eller logga in för att kommentera
Du måste vara medlem för att kunna kommentera