Giljotinen - lämpligt verktyg 2025?

Finns det någon annan dödsmetod som har en större psykologisk effekt på degenererade avskräden än giljotinen?

Rimligen bör samtliga landsförrädare i Sveriges riksdag föras till giljotinen. Giljotinen erbjuder en snabb och skonsam död som kan bevittnas av tusentals människor. Den är även säker för omgivningen till skillnad från arkebusering.

Man skulle kunna bygga ett par giljotiner och stationera ut dem på Aviciiarena. Tänk vad folk hade betalat för att se svinet Reinfeldt bli avrättad.

Staten skulle kunna dra in enorma summor genom att sälja biljetter på dessa offentliga avrättningar av degenererade landsförrädare och parasiter.

Vad tror ni? Är tiden inne gör att återinföra giljotinen?

Varför tror du att folk vill giljotinera Reinfeldt? Eller ens titta på när folk giljotineras?

Sen är säkert den psykologiska effekten på den som avrättas jättestor, men den gör inget för nån annan...

Med dagens teknik skulle de antagligen vara för effektiv, d v s lidandet uteblir.

Lyktstolpar från Ystad till Haparanda, eller för all del korsfästning, tror jag är bättre för folkets katharsis.

Stegling och rådbråkning på offentlig plats ger nog viss psykologisk effekt på folk och fä.

Likaså att rista blodsörn med landsförrädare offentligt.

Bra ide men kommer aldrig att hända...

Debatten om avrättningsmetoder har förts i ett par hundra år. Vi kan skilja på två parametrar:

- avskräckningseffekt

- humanitär aspekt

Avrättningar hölls länge offentligt i avskräckningssyfte men synen ändrades under 1800-talet, dels på grund av ökad kristlighet och moralism men även eftersom avrättningarna var spektakel med tveksam effekt. Till exempel försökte folk doppa näsdukar i den avrättades blod och samla souvenirer på olika sätt. Fylleri förekom också, till ingens förvåning.

I äldre tid ville man ibland att avrättningarna skulle dra ut på tiden, återigen i avskräckningssyfte, men den synen ändrades också och giljotinen var ett tidigt försök till en snabbare och mer human metod då fulla och inkompetenta bödlar var ett omfattande problem. Under 1800-talet utvecklades även den moderna hängningsmetoden med så kallat långt fall där halskotan knäcks och döden är mer eller mindre omedelbar. Tidigare hade hängning inneburit strypning vilket är ett skäl att halshuggning var ett privilegium.

Giljotinen och hängning med långt fall var så pass effektiva att de förblev de mest använda metoderna långt in på 1900-talet. Nyare metoder som elektriska stolen, gasning och giftinjektion utvecklades, återigen i syfte att vara mer vetenskapliga och mindre kladdiga, men har inga avgörande fördelar utom att de möjligen ser bättre ut. På sistone har arkebusering gjort comeback i USA efter att just de metoderna förknippats med diverse problem.

Skulle offentliga avrättningar i dagens Sverige nå effekten som trådskaparen önskar? Uppenbarligen straffar det personen som avrättas, som dessutom i någon mån blir förnedrad. Dock finns risken att det väcker sympati och att personen istället blir martyr. Man bör också ha i åtanke att de som beordrar sånt ofta själva blir offer i ett senare skede. Det är lite av Pandoras ask.

Av nån anledning tycker jag giljotinen är det värsta avrättnings-sättet.

Måste var något psykologiskt.

Enligt en fransk bödel som använde den sprutar det ungefär "tre vinglas blod". Döden bör vara ganska omedelbar på grund av massivt blodtrycksfall, men sånt är ju svårt att mäta.

Procedurerna kring avrättningen spelar roll för lidandet också. För den extremt erfarne brittiska bödeln Albert Pierrepoint, som hängde över 400 personer och genomförde sin sista hängning 1956, tog det bara tolv sekunder från att han gick in i fångens cell till att falluckan öppnades. En mer utdragen procedur innebär såklart ett större psykologiskt lidande.

Ja, jag fattar att det finns värre sätt, men jag uppfattar just giljotinen som rå. Värre än hängning eller exekution. Kanske just för att man är fastspänd.

Och jag vet att det är något psykologiskt. Typ att jag tycker buktalardockor är äckliga men inte clowner.
Därför jag skriver att det är något psykologiskt.

Hmm, vilken fråga. Giljotinen var ju faktiskt det som sist användes i Sverige på Långholmen 1910, och den enda gången den till känna använts, innan vi la ner dödsstraffet. Leif GW berättade i Veckans brott om denna historia:
https://www.youtube.com/watch?v=mzdXLZAIOOw

Jag är relativt strikt emot dödsstraff då det är så rättsosäkert, definitivt och kan diskuteras moraliskt i oändlighet, men om man ska ha det, är giljotinen en ganska ärlig metod. Snabb och säker död. Rakt på, inget förhärligande av straffet.

Amerikanernas tillämpning av det för det mesta, att försöka göra hela processen till en icke-blodig klinisk insomning för gott och sen frakta bort liket oskadat, ser jag som direkt hyckleri och förnedrande. Dödsstraffet bör ses för vad det är, en stat tar sig rättigheten att ta någons liv som straff och då bör det också vara synligt och ärligt vad som pågår.

Går det inte i ett land att hitta en bödel som vill dra i snöret eller några städare som svabbar upp det hela efteråt, kanske det landet inte ska tillämpa dödsstraff överhuvudtaget.

Vadå, hängdes de i cellen? Uppenbarligen också redo med snaran runt halsen?
T.om jag hade kunnat dra i den spaken på 12 sekunder...

Pierrepoint fick rycka in i Nürnberg för att bödlarna före honom var klåpare som inte kunde bedöma fallhöjden (alltså repets längd för fixeringspunkten i taket var ju fast) utifrån vikten på den som skulle bli hängd.

Är fallhöjden för stor för vikten slits huvudet av. Blir en massa kladd. Är den för kort för vikten blir offret istället långsamt strypt. Pierrepoint kunde få till den rätta knycken så att halskotan knäcktes och döden var ögonblicklig.

Med giljotin behövs inte lika stor yrkesskicklighet.