Varför väljer kristna bara ut de goda sakerna ur bibeln?

Det är exakt vad de gjort. Jehovas vittnens teologi bygger på en mycket selektiv läsning där man ignorerar de många Bibelställen som faktiskt talar om ett medvetet liv efter döden – inte minst i Nya Testamentet.

Det är exakt vad de gjort. Jehovas vittnens teologi bygger på en mycket selektiv läsning där man ignorerar de många Bibelställen som faktiskt talar om ett medvetet liv efter döden – inte minst i Nya Testamentet.
Jesus säger t.ex. till rövaren på korset: “Idag ska du vara med mig i paradiset”. (Lukas 23:43)
Han berättar även liknelsen om den rike mannen och Lasarus, där båda är fullt medvetna efter döden. (Lukas 16:19–31)

JW bygger hela sin dödsuppfattning på Predikaren, som är en filosofisk skrift där författaren i delar talar ur ett jordiskt, ibland cyniskt perspektiv. Man kan inte använda det som exklusivt facit.

Att hävda att döden är som “sömn” är inte unikt för JW, men deras tolkning – att själen inte finns och att människan bara är ett köttsligt medvetande – strider mot i princip hela den kristna traditionen. Det är ett 1900-talsbygge, inte gammal kristendom.

Så visst kan man välja att tro på deras version, men man får inte låtsas som att det är “vad Bibeln egentligen säger” utan att också erkänna att man först måste rensa bort halva boken.



Du nämner Matteus 5:17–19 – och ja, det är ett viktigt stycke. Men det missförstås ofta. När Jesus säger att han inte kommit för att upphäva lagen, utan för att fullborda den, syftar han inte på att bevara bokstaven. Han syftar på att visa dess djupare mening – vilket blir tydligt i fortsättningen: ”Ni har hört att det är sagt… men jag säger er…”

Här omtolkar han centrala bud från Mose lag – inte för att avskaffa dem, utan för att lyfta blicken från yttre lydnad till inre omvändelse. Jesus rensar inte bort lagen, han gräver under den. Han byter fokus från regelverk till rätt hjärta.

Och om det verkligen var så enkelt som att det bara gällde att följa lagen bokstavligt, så borde det vara prästerna, fariséerna, de skriftlärda – alltså eliten – som Jesus hyllar. Men det är tvärtom.

Han säger att de som tror sig stå först ska hamna sist. Han kallar fariséerna vitkalkade gravar – rena utanpå, men ruttna inuti. Han säger att många kommer ropa “Herre, Herre” men ändå inte komma in. Det är alltså inte religiös status, titel eller prästämbete som avgör något i Guds ögon. Det är hjärtats hållning.

Så om du tolkar Matteus 5 som en bekräftelse på GT:s strafflagar, måste du också förklara varför Jesus gång på gång bryter mot dem – varför han förlåter äktenskapsbrytare, helar på sabbaten, umgås med orena, och låter kärleken stå över regeln.

Kristendomen är inte prästerskapets religion. Den är inte elitens religion. Den är de utsattas religion. Och dess kärna är inte GT:s lagböcker – utan nåd, förlåtelse och radikal jämlikhet.

Jag visade ett exempel och då var detta perfekt att använda mig av. Men det var själva sammanhanget i inlägget som var mitt budskap. reflektera och svara på det istället. jag visste att de utelämnat stycken, det var för att ge en bild av det topic vi ska diskutera.

Tack för klargörandet. Nu när jag läser hela ditt inlägg i ett svep – vilket jag borde gjort från början – så är det tydligt att du lyfter en större, viktigare fråga än bara JW:s tolkning. Du frågar egentligen: Vad är kristendomens kärna – och vem har rätt att tolka den?

Och där är du något på spåren. För det är sant att stora delar av kristendomen formats genom historien – ibland genom uppenbarelser, ibland genom kyrkomöten, ibland genom att makt och tro vävts ihop. Och visst kan man fråga sig om det är en utveckling – eller en urvattning.

Men samtidigt: utvecklas tron verkligen? Eller är det snarare vi människor som förskjuter fokus, för att passa våra egna behov? För i praktiken är det ju inte särskilt många som läser hela Bibeln. De flesta kristna – oavsett samfund – utgår från fragment, verser, predikningar, känslor. Och då blir det ganska lätt att tro på en Jesus man själv fyllt i mellan raderna.

Så i slutändan är det kanske inte tron som utvecklas – utan varje individs bild av vad tron “borde” vara. Och det är också därför religionen kan användas både till förtryck och befrielse. Samma Bibel som motiverade slavägare motiverade också slavuppror. Samma Jesus som använts för att tysta kvinnor har också använts för att lyfta dem.

Kristendomen är i grunden inte prästerskapets religion, inte elitens. Det är en religion för de fattiga, de svaga, de utstötta. Och det är nog där man måste börja – om man menar allvar med att förstå dess kärna.

Nu menar jag inte att jag personligen nödvändigtvis anser att Bibeln lär ut att GT:s strafflagar delvis ska fortsätta att gälla, en del passager pekar i den riktningen andra inte. Jag kan dock konstatera att en del kristna genom historien har tolkat bibeln så och jag tror inte de passager du använder som motargument var obekanta för dem utan att de uppfatta dem annorlunda än du.
Kanske är det Romarbrevet 13:1-4 de tänker på, där försvaras överhetens rätt att bestraffa synd. Om du tolkat bibeln rätt är det många som tolkat den fel, t.ex. Calvin och Luther.

Folk gillar generellt att vara dumma i huvudet. Gillar man dessutom sagoböcker som man försöker kalla såväl lagböcker, vetenskapliga rapporter eller livsstilsguider som är samlingar med återvunna myter så gäller det att välja och ignorera.

Kristna brukar i alla fall skylla lite mindre på sin sagobok när de vill ha en ursäkt för att få mörda - till skillnad mot muslimer.

Bibeln anses ha skrivits under tiden 700 - 500 av ett 40-tal författare. Och texterna som skrevs då gällde ju för den tiden, så man ska nog inte ta det så bokstavligt. Och speciellt inte när det gäller Gamla Testamentet. Att plocka ut godbitarna tycker jag inte är fel, det är svårt att ta till sig texter om lejon och annat som inte existerar i denna tid.