Min fru gapar och skriker på mig och sönerna så det skär i öronen och ända in i själen när hon vill oss något. Spelar ingen roll om man så dammsuger med öronproppar i så kan hon stå och gasta genom en stängd dörr i minuter tills man hör. Själv söker jag upp personen jag vill prata med, alternativt gör som du (använder mobilen).
Stoppa en gammal kalsong i truten på henne så att hon lär sig någon gång.
Ni som bor med en/flera andra i en bostad med flera rum… Brukar ni ropa till varandra mellan rummen? Jag anser att man går till den man vill prata med, istället för att ropa från ena rummet till det andra. Om man ligger i sängen och inte orkar gå upp skickar jag SMS.
Hur gör ni andra hemma? Mitt barn, som jag bor med, gör likadant. Skulle aldrig få för mig att ropa t ex från köket eller hallen.
Jag brukar ringa eller smsa. Ropar ifrån hallen om jag behöver hjälp att bära in mat eller något
Jag gör det och maken ber mig gå in till rummet personen är i.
Vi bor ju knappast i en stor våning, SÅ högt behöver man inte ropa.
Ropa eller skriva sms gör jag. Men har märkt att ljudet når in sämre och bättre beroende på vilket rum det är i.
Själv bryr jag mig inte det minsta om nåt av barnen t.ex. ropar på mig. Fattar inte ens att folk stör sig.
__________________
Senast redigerad av Patchoulioud 2025-06-03 kl. 23:51.
Jag ropar namnet eller ”sötnosar” så att de kan komma om jag inte kan gå till personen eller personerna. Sen pratar jag. Jag vägrar ”prata” genom skrik. Barnen kommer till mig eller ropar ”mamma” och sen pratar. Så en kombination kanske.
Bästa är när det inte ropas alls, men det har sin funktion ibland.