Lägger vi ribban för lågt?

Tror jag håller med om det där.

Normal is boring.
Men det är ändå extremt mycket som kallas onormalt idag, och som egentligen bara har och göra med hur samhället och tidsandan är.

Jag vill nog också påstå att vi har ganska höga krav på oss som människor idag.

Allting ska effektiviseras. Barn, karriär, sparande, träning och ett socialt berikat liv både digitalt och ute i verkligheten.

Men det är väl individuellt och beroende på var vi lägger fokus.

Ur ett mer mänskligt perspektiv och vår egna utveckling på ett personligt plan kanske ribban kan vara lite låg.

Att vi fort nöjer oss vid att vara en kugge i hamsterhjulet utan vidare reflektion.

Jag förstår nästan vad du säger, kan du förklara vad du menar med kalkylen mellan risk och möjlighet?

Intressant!

Det stämmer att det finns en illusion som döljer tillvarons absurditet och det är säkerligen uttryck för fler saker också. Det känns ju även rimligt att det är något att "vakna upp ifrån", särskilt när det finns en medvetenhet om att såhär är fallet.

Jag skulle dock säga att vi uppmanas att göra det ganska mycket, men ett problem är att vi kanske sällan nuddar vid på vilket sätt vi bör leva autentiskt? Handlar det om att leva ut sina personliga drömmar och intressen, eller handlar det mer om att vara sann inför sig själv och andra? Vi har uttalade krav på att vara sanna, men även många uttalade ursäkter för att slippa vara det. Det verkar ineffektivt på alla sätt.

Ja men precis!

Och som du säger, där väljer man olika vägar. Men, finns det inte egentligen en kollektiv, uttalad vilja att en majoritet ska välja den ärliga vägen? Är det också inte den mest effektiva lösningen för att slippa känna sig "dummare" än andra?

Mm. Vad menar du när du säger att "vi" bör försonas med vår personlighet, skuggor och det som försiggår i det undermedvetna? Uppmanar du till det individuella arbetet då? Och skulle man kunna göra det enklare i så fall genom mindre generell acceptans av "omedvetenhet" till exempel?

Ja. Intressant. Jag diskuterar gärna massa med dig.

Den dummare vägen är den enkla vägen.

Det finns också mer motstånd till vägar som i slutändan ger tillbaka men som till en början har motstånd. Jämför narcissistens världbild där den krackelerar så fort de har fel... alla andra har fel, inte jag. Beteenden är snarlikt det avvikande beteende där personen agerar väldigt likt men där skillnaden är att den senare kan ändra sig om de får insikt. Vilket den första aldrig kan egentligen.


Skuggor är det som inte insikten når. Ibland relaterar man en känsla till en händelse och skapar kopplingar till förståelse.

En del har analysverktyg som kontrollerar de vi tänker som en funktion som är över meningstillbyggnader. Jag kan inte beskriva det just nu.

Jag förstår inte sista frågan men jag håller mig uppdaterad i tråden och väntar in svaret.

Hej

Det var en klok idé. Dels att vi accepterar det helt i oss själva men även att vi accepterar det hos varandra.

.
Du verkar klokare än mig tyckte jag först men vi fattade olika saker. Fattar inte ens första meningen

Inte tänkt på det innan, men vad är "läsförståelse" egentligen?
Är det att förstå kontexten av ordens sammansättning, budskapet? Går det att tolka olika? Finns det rätt och fel? Och om så är fallet, är läsförståelse en sorts indoktrinering?

Ja, den dumma vägen är den enkla vägen, således kanske man skulle kunna säga att den även är "barnslig" eller "omogen" eller liksom, den minst utvecklade vägen?

Angående narcissism så kan man på något sätt förstå att de tycker att de är bäst och lite över andra, för faktum är att det är många som spelar samma spel. Narcissisten är bäst, på det spelet, som ju är uppbyggt av de skadliga/dumma mekanismer många använder väldigt omedvetet. Så frågan är, vilket spel vill vi spela? Är det inte lite väl otydligt och motsägelsefullt?

När jag säger det, så motsäger jag ju i och för sig det jag sa från början. Utveckling kan ju ske åt olika håll, således är en "förenkling" en sorts utveckling också.

Ellerhur!

Jag skulle säga att det är att förstå budskapet, och det går att tolka på olika sätt men det finns grader där. Vissa budskap är givetvis tvetydiga, motsägelsefulla, dubbla osv. Men läsförståelse är att urskilja klara budskap från oklara, vara uppmärksam på ifall man tolkar in egna förståelser och kunna separera dessa ifrån det verkliga budskapet, eller inkludera de på ett verklighetstroget sätt.

Så jag tänker att den läsförståelse man lär sig som barn, är högst grundläggande och således inte att liknas med "indoktrinering" för man lär sig mekaniken. Hur man sedan ombeds att använda detta i högre åldrar, och hur det rent praktiskt används under en uppväxt skiljer sig ändå från vad man lärt sig tycker jag, vad tycker du?

Det skulle väl kunna klassas som indoktrinering i att lära sig förstå, och man kan motsätta sig det, men varför skulle man det?