Medvetandet och minnen är utomkroppsliga fenomen.

Möjligtvis obegripligt för dig som inte klarar av att tänka en egen självständig tanke, utan måste ständigt hålla en vetenskaplig lunta bevisning i handen med risk att gå vilse annars.

Inse någon gång att medvetandet inte kan förklaras utifrån vetenskapens verktyg, utan den enda vägen att gå är att vidga sina vyer och tankesätt.

Jag har en övertygelse om vad medvetandet är ja, känner du dig hotad och osäker inför den?

Nej, nu har jag tröttnat definitivt på dig.

Kom inte ihåg exakt, det hade ingen poäng då som mitt minne inbillat sig.

Du kan avancera dina teorier med nedan teori från en Nobelpristagare, men fick det för något helt annat.
Men han är duktig på att göra teorier och har tänkt på det sedan 80-talet tror jag och djupt in på medvetandet och hur det skapas kvantbiologisk minns inte exakt. Men passar dina ideer som du kan förklaras ur en vetenskaplig förklaringsmodell. För celler kommunicerar även på kvantnivå.

Kolla den första länken så fattar du sedan resten. Det blir svårt att argumentera mot då kvantmekaniken innebär att medvetandet är delvis i en liknande andevärld, fast det är först nu vi kan förklara det vetenskapligt och det handlar om olika benämningar för liknade saker. Det bevisar inte att du har fel då det är möjligt att det kan vara så enligt vetenskapen.

https://sv.wikipedia.org/wiki/Kvantbiologi

Orchestrated objective reduction
https://en.wikipedia.org/wiki/Orches...tive_reduction

Det är väl klart det kan vara en poäng, men kanske inte så kraftfull då vi vet att ex majoriteten glömmer av sina drömmar vid uppvaknandet och minns "ingenting". Samma "ingenting" som vissa hävdar under en NDU.

Men intressanta länkar, jag skummade igenom lite hastigt och får fördjupa mig imorgon.

Men även i hans teori så verkar det finnas en ofullständighet vad gäller medvetandets ursprungliga essens?

Du får skapa din egen teori om det. Jag gav dig bara grädde på moset som delvis kan förklara det du själv har som en ide. För jag kan inte förneka det som är möjligt. Och då visade jag en teori om ett kvantmedvetande och, celler,biologi,kvantmekanik som bevisats stämma gör det möjligt med ett utomkroppsligt medvetande helt eller delvis.
Kanske är kopplade i kvantfält och C.G Jung eller Teosofi
behöver ingen andlighet för ett medvetande kontakt med eller på en högre nivå, utan naturlagarna visar något som påminner om det.

Då är frågan hur de kunde ha så rätt då vi först nu kan se att det är så?
Känner man att det är så och brist på förklaringar så har det skapats teorier som kallas andliga i alla tider och platser berättade på olika sätt, då det de känner saknar ord att beskriva vad det är?

Vi vet mer idag, men inte allt och kan antagligen inte bevisa allt heller, som nästa grej.

Om vi tar strängteorier som lärs ut på högskolor men som inte har bevisats under de 50 år teorin funnits och utvecklats.
Och de talar om saker som är värre än dig och kallas vetenskap, då det kan vara möjligt men behöver 10 dimensioner, hur många dimensioner behöver din teori?

https://sv.wikipedia.org/wiki/Multiversum

Man kan nog säga att kvantfysiken fungerar som en slags överlappande skugga mellan vår linjära fysiska värld och övriga dimensioner.

Sen gillar jag även att blanda in Platons grotta i sammanhanget, där han också illustrerar en skugga, dock i form av att vår observerbara fysiska värld enbart är som en skugga i förhållande till den "verkligen världen", alltså idévärlden som är indirekt fullständig bortom våra sinnesintryck av skuggorna.

Samma typ av inspiration finns ju även inom buddhismen genom den s.k. dödsboken: Bardo Thödol. Där målet är att efter döden via medvetandet och bortom sinnesintrycken, synkronisera de subjektiva sinnesintrycken från tidigare liv med efterlivets mall av "idévärlden", och därigenom komma till "insikt".

Denna inskt kan ju även delvis uppnås via glitchar utifrån Platons grotta. Problemet med att komma till insikt och bli upplyst enligt Platon, skapar en misstro från de som bara klarar av att observera skuggorna, och det är ju denna intellektuella begränsning de flesta besitter.

Om man även blandar in Everetts flervärldstolkning och hypoteser om att allt det nämnda pågår samtidigt samt att all existens är sammanflätat via medvetandet, så skulle detta även kunna förklara att vår existens och val inte är deterministisk utan baseras på gemensam insikt och upplysning som ständigt pågår i en loop, för att även klämma in Nietzsche på ett hörn.

Men för att knyta an det du framförde angående kvantbiologi och Orch OR, så innebär det alltså att hypotesen fortfarande befinner sig i "skuggan" och den drivande kraft bakom medvetandet som påstås saknas i Penrose och Hamrroffs hypotes är den kraft som förbinds genom dimensionerna, och det enda vi fysiskt kan observera utav den är symtomen.

Och med det sagt, det ligger mycket i dåtidens lära till skillnad från dagens visuella tolkningar av skuggorna.

När syntetiska hjärnceller glitchar verkligheten – och vad det betyder för medvetandet

Forskarna har nu lyckats skapa syntetiska hjärnceller. Biologiska impulser – men konstgjorda, som inte bara reagerar, utan börjar kommunicera och växa i labbmiljö. Det artificiella tycks ha börjat leva. Verkligheten flimrar till. Som en glitch. En vit pixel som stör den fasta bilden vi trodde var solid.

Men alltså..tänk om medvetandet aldrig har varit bundet till hjärnan?
Vad om hjärnan bara är en mottagare...en vågtolk, som registrerar något större, något som redan finns bortom det fysiska?

Upptäckten av dessa syntetiska celler ruckar på hela vår begreppsvärld om vad det innebär att tänka, minnas, existera. Det knyter an till det både buddhismen och många NDU-vittnesmål vittnar om: att verkligheten är mer ett flöde, än ett objekt.

Vi är kanske på väg in i en ny era där teknik, biologi och medvetande börjar smälta samman. Och det blir mer och mer uppenbart att vi inte är så separerade från universum som vi trott.

Kanske är detta början på en större glitch – inte bara i verkligheten, utan i själva vårt sätt att förstå verkligheten.

Vad tror ni?
Sker detta "inifrån" hjärnan , eller kommer det någonstans ifrån?

vi trodde hjärnan var det sista
en terminalpunkt
men vad om den är första sprickan?
vad om medvetandet är en läcka
från en annan plats
en dimension som saknar språk men inte närvaro
det här är ingen framtid
det är ett öppnat sår i tiden
och vi är medvetandet som rinner ur det

vem tänker?
vem minns?
vem drömmer oss?