Professor emeritus Lars Jonung har gjort en studie som tittar på hur levnadsstandarden i Sverige ändrats jämfört med 9 andra länder, sedan 1850.
Kort framgår att levnadsstandarden (mätt som BNP/Capita) ökat från mitten på 1800-talet fram till ca 1950. Därefter, mellan 1950-1995, så faller Sverige jämfört med de andra länderna. Från 1995 så ökar Sverige igen, men dessvärre ganska svagt.
Detta illustreras I Figur 1 I Jonungs artikel: https://www.nationalekonomi.se/artik...a-i-tre-akter/
Lars Jonung har tittat på vad för regulatoriska förändringar som dels ledde till att Sverige ökade relativt andra länder och vilka som sedan ledde till att Sverige tappade.
Forskningsresultaten ger att det primärt var regleringar av finansiell natur som haft störst betydelse för tillväxten. Så som: näringsfrihet, avtalsfrihet, privat äganderätt. Men även rörlighet för kapital, människor och varor inom och över landets gränser. Tillsammans bestämmer de graden av ekonomisk frihet.
Exempel på sådana (av)regleringar som ledde till stigande tillväxt var:
* borttagande av skråväsende. (Som I praktiken stipulerade att skomakarens son var den som kunde bli skomakare. Oavsett hur lämpad denne var).
* Näringsfrihet, som ledde till att vem som helst kunde starta företag.
* Aktiebolagslagstiftningen, som ledde till att personer kunde gå ihop och riskera kapital i näringsverksamhet.
* borttagande av rörelsehinder som interna pass. (detta är i sig inte finansiellt utan handlar om att rätt personer skall kunna arbeta på rätt positioner).
Under nedgångsperioden ca 1950-1995 så växte inga nya företag upp i Sverige. De av (S) införda regleringarna hindrade kapitlaisering av nya företag och var så hämmande för företagare att de uppoffringar som uppbyggnad av nya företag kräver inte kom till skott. (Detta var avsiktligt av (S). Man ville inte se en större privat sektor).
Notabelt är att de så kallade rekordåren när tillväxten var som högst I Sverige på 50 och 60-talen så halkade Sverige efter. Tillväxten var nämligen ännu högre i omvärlden. Detta dolde att skatter, omfördelning och regleringar hade börjat dämpa tillväxten i Sverige.
Regleringarna som infördes senare, som ledde till att Sverige började tappa relativt andra länder var bland andra (enligt prof Lars Jonung):
* Valutaregleringarna. De hindrade företagens expansion utomlands. Man kunde i praktiken inte växa utanför Sverige.
* Regleringar kring bankers kreditgivning. Staten bestämde hur mycket bankers utlåning fick expandera och även räntor. Syftet var att hindra privat kapitalbildning. Enligt (S) skulle successivt offentlig sektor ta över näringslivet.
Det var dessa som Jonung lyfter fram speciellt. Till dessa finns ett otal skatter och regleringar som hämmade tillväxten. Inte minst (S) preferenser för planhushållning som de stegvis införde. Hyresregleringen är också en sak som Jonung nämner. (Troligen inkluderar han även prisregleringen av hotellrum där. Något som var en smärre katastrof för Sverige och som (S) tog bort senare).
Från det att socialismens kaputt framkom i Sovjet och öststaterna på 80-talet har vissa avregleringar kunnat genomföras. Det har gjort att Sverige slutat tappa gentemot referensländerna.
Men det finns stora mängder tillväxthämmande regleringar kvar.
Att diskutera:
Givet att så gott som alla riksdagspartier har tämligen socialistisk politik, och inte har någon brådska att avreglera så att tillväxten tar fart.
Borde vi väljare söka rösta in partier med snabbare och mer avregleringar på programmet. Givet forskningsresultaten leder detta då till att vår levnadsstandard stiger.
Eller är det så att vi i Sverige ser fram emot att leva i en socialistisk misär utan tillväxt och utan framtidshopp, så som sker I Nordkorea.
EDIT:
Finns en pod också där Lars Jonung intervjuas av SvD ledarredaktion: https://www.svd.se/a/lw2Az3/nar-och-...v-sverige-rikt
Kort framgår att levnadsstandarden (mätt som BNP/Capita) ökat från mitten på 1800-talet fram till ca 1950. Därefter, mellan 1950-1995, så faller Sverige jämfört med de andra länderna. Från 1995 så ökar Sverige igen, men dessvärre ganska svagt.
Detta illustreras I Figur 1 I Jonungs artikel: https://www.nationalekonomi.se/artik...a-i-tre-akter/
Lars Jonung har tittat på vad för regulatoriska förändringar som dels ledde till att Sverige ökade relativt andra länder och vilka som sedan ledde till att Sverige tappade.
Forskningsresultaten ger att det primärt var regleringar av finansiell natur som haft störst betydelse för tillväxten. Så som: näringsfrihet, avtalsfrihet, privat äganderätt. Men även rörlighet för kapital, människor och varor inom och över landets gränser. Tillsammans bestämmer de graden av ekonomisk frihet.
Exempel på sådana (av)regleringar som ledde till stigande tillväxt var:
* borttagande av skråväsende. (Som I praktiken stipulerade att skomakarens son var den som kunde bli skomakare. Oavsett hur lämpad denne var).
* Näringsfrihet, som ledde till att vem som helst kunde starta företag.
* Aktiebolagslagstiftningen, som ledde till att personer kunde gå ihop och riskera kapital i näringsverksamhet.
* borttagande av rörelsehinder som interna pass. (detta är i sig inte finansiellt utan handlar om att rätt personer skall kunna arbeta på rätt positioner).
Under nedgångsperioden ca 1950-1995 så växte inga nya företag upp i Sverige. De av (S) införda regleringarna hindrade kapitlaisering av nya företag och var så hämmande för företagare att de uppoffringar som uppbyggnad av nya företag kräver inte kom till skott. (Detta var avsiktligt av (S). Man ville inte se en större privat sektor).
Notabelt är att de så kallade rekordåren när tillväxten var som högst I Sverige på 50 och 60-talen så halkade Sverige efter. Tillväxten var nämligen ännu högre i omvärlden. Detta dolde att skatter, omfördelning och regleringar hade börjat dämpa tillväxten i Sverige.
Regleringarna som infördes senare, som ledde till att Sverige började tappa relativt andra länder var bland andra (enligt prof Lars Jonung):
* Valutaregleringarna. De hindrade företagens expansion utomlands. Man kunde i praktiken inte växa utanför Sverige.
* Regleringar kring bankers kreditgivning. Staten bestämde hur mycket bankers utlåning fick expandera och även räntor. Syftet var att hindra privat kapitalbildning. Enligt (S) skulle successivt offentlig sektor ta över näringslivet.
Det var dessa som Jonung lyfter fram speciellt. Till dessa finns ett otal skatter och regleringar som hämmade tillväxten. Inte minst (S) preferenser för planhushållning som de stegvis införde. Hyresregleringen är också en sak som Jonung nämner. (Troligen inkluderar han även prisregleringen av hotellrum där. Något som var en smärre katastrof för Sverige och som (S) tog bort senare).
Från det att socialismens kaputt framkom i Sovjet och öststaterna på 80-talet har vissa avregleringar kunnat genomföras. Det har gjort att Sverige slutat tappa gentemot referensländerna.
Men det finns stora mängder tillväxthämmande regleringar kvar.
Att diskutera:
Givet att så gott som alla riksdagspartier har tämligen socialistisk politik, och inte har någon brådska att avreglera så att tillväxten tar fart.
Borde vi väljare söka rösta in partier med snabbare och mer avregleringar på programmet. Givet forskningsresultaten leder detta då till att vår levnadsstandard stiger.
Eller är det så att vi i Sverige ser fram emot att leva i en socialistisk misär utan tillväxt och utan framtidshopp, så som sker I Nordkorea.
EDIT:
Finns en pod också där Lars Jonung intervjuas av SvD ledarredaktion: https://www.svd.se/a/lw2Az3/nar-och-...v-sverige-rikt
__________________
Senast redigerad av ekbo251 2025-05-27 kl. 20:38.
Senast redigerad av ekbo251 2025-05-27 kl. 20:38.