Folk som går rakt in i en på gångbanan?

Men ändå händer det gång på gång: någon, oavsett ålder eller kön, verkar plötsligt justera sin kurs och börja gå rakt mot mig, som om de medvetet siktar in sig 5–10 meter innan vi möts. Det slutar ofta med att jag måste ta ett steg åt sidan, ibland utanför gångvägen, bara för att undvika en krock.

Och det är oftast inte några arga spännisar eller folk som ser hotfulla ut, tvärtom. Det är nästan alltid helt vanliga, harmlösa personer. Ofta skolelever dessutom, flera gånger bara idag.

Det är nog mest ett storstadsfenomen. I den lilla staden som jag bor i viker folk undan för varandra. Undantagen är araberna och somalierna. De flyttar sig inte en millimeter.

Vad händer om du vågar göra samma sak? Det är väl ändå ditt land elller hur?

Jag har alltid vart en människa som anpassar mig till andra, även då jag gick med barnvagn väjde jag för folk. Men på senare tid har jag uppmärksammat detta med, ganska intressant när man gör det.

Har börjat bara köra på jag med, varför ska jag alltid vara den som väjer? Ibland har folk också gått in i mig på det viset du beskriver. Eller när man går på en smal gångväg och ett gäng promt ska gå jämsides. Både med eller utan barnvagnar.

Förr gick jag alltid ut i vägen, men jag gör inte det numera. Vägrar anpassa mig till dessa svin.
Man ledsnar tillslut. Bor också i Stockholm.

Det här händer mig förvånansvärt ofta när jag är ute och går, antingen på promenad eller på väg någonstans (Stockholms innerstad) . Vi kan se varandra på långt håll, 20–30 meter bort, och båda går redan på varsin sida av gångvägen, oftast höger, som man brukar. Det borde alltså vara enkelt att bara fortsätta rakt fram utan problem.

Men ändå händer det gång på gång: någon, oavsett ålder eller kön, verkar plötsligt justera sin kurs och börja gå rakt mot mig, som om de medvetet siktar in sig 5–10 meter innan vi möts. Det slutar ofta med att jag måste ta ett steg åt sidan, ibland utanför gångvägen, bara för att undvika en krock.

Och det är oftast inte några arga spännisar eller folk som ser hotfulla ut, tvärtom. Det är nästan alltid helt vanliga, harmlösa personer. Ofta skolelever dessutom, flera gånger bara idag.

Jag har börjat fundera på vad det här egentligen är för märkligt beteende. Några gånger har jag bestämt mig för att inte vika undan, utan bara hålla min "fil" och gå som vanligt. Då händer det ofta att personen ändrar riktning i sista stund, ibland så sent att våra jackor snuddar vid varandra. I några fall har det blivit en lätt krock, och då kommer ett snabbt "ursäkta".

Är det bara jag som upplever det här? Någon som känner igen sig?

Jag har alltid vart en människa som anpassar mig till andra, även då jag gick med barnvagn väjde jag för folk. Men på senare tid har jag uppmärksammat detta med, ganska intressant när man gör det.

Har börjat bara köra på jag med, varför ska jag alltid vara den som väjer? Ibland har folk också gått in i mig på det viset du beskriver. Eller när man går på en smal gångväg och ett gäng promt ska gå jämsides. Både med eller utan barnvagnar.

Förr gick jag alltid ut i vägen, men jag gör inte det numera. Vägrar anpassa mig till dessa svin.
Man ledsnar tillslut. Bor också i Stockholm.

Du går antagligen på fel sida. Såtillvida det inte är en gångbana enbart för fotgängare ska du gå på vänster sida. Annars är det dock fortfarande en rekommendation. Detta står klart och tydligt i Trafikkungörelsen från 1948 samt Trafikförordningen 2015

Jag går sedan november 1988 alltid rakt på, på vänster sida och kommer någon som du som tror att du är ett fordon så viker jag inte en milimeter utan går demonstrativt in i dig eftersom du gick på fel sida.

Tyvärr är det det enda sättet att lära dig.