Finns det en lösning på extremt toxiska föräldrar som begränsar umgänget för barnen?

Finns det en lösning på extremt toxiska föräldrar som begränsar umgänget för barnen?

Mitt verkliga exempel.

Hur ska jag tänka så att barnen inte hamnar i kläm?

Vem är personen det handlar om?
Denna toxiska person är intelligent, har pengar och även tidigare beteenden av gränslöshet. Hon kan närsomhelst använda barnen som en kugge i spelet av att försöka vidhålla makt och influens till den nivån som hon önskar. - Exfrun

Vad är problemet?
Nu är det problematisk att få igång livet då den andra förälder till mina barn vill styra och ställa över mitt och barnens umgänge och vill vara med som om inget hänt. Denne vill vara med och träffa nya människor som jag träffar. Det går inte ens att träffa mina vänner med barn eller min syster med barn - för att hon inte har förtroende för dem, hon ville inte innan heller och jag kan inte gissa att hon vill det mer nu. Varför bjuda in sig själv?

Man skulle kunna säga att hon helt underskattar min förmåga att vara människa eller förälder. Vilket är det som är orsaken till "hennes" tillkortakommanden, oro och så vidare. Hennes intelligenta plan är då att begränsa mig och barnen. Klassiskt narcissistiskt beteende.

När ska jag agera och varför agerar jag inte nu?
Ja, det är lätt att säga men svårt att göra? Ska jag leva i ovisshet i okänd tid och kämpa där allt även systemet kommer vara emot mig då bevisen inte är tillräckliga eller vänds emot mig istället och skapa en av de där 1/1000 galna fejderna som sker mellan föräldrar. Jockiboi och hon den där. Inte ens de som arbetar med sånt är med om sådan här skit än ett fåtal gånger "i sitt liv". De som arbetar är ofta inte ens kunniga som så också borde vara fallet då det är så ovanligt. Vad de ska göra? Vad kan de göra egentligen än mjukt ifrågasätta individen som tänker som en knasboll? "Är reglerna som ni kommit överens om dina regler eller era gemensamma?" "Ska du följa med ditt ex hela livet när han träffar nytt folk?"

Liksom andra val i livet så kommer man till en punkt där man inte längre kan acceptera situationen och därefter agerar drastiskt. Detta har inte hänt än för mig men det är nära. Det som gör mig tveksam är hur barnen kommer användas i spelet emellan. Hon, den toxiska, kan i mitten av alla förhandlingar till sist inse sitt misstag men då har hon ju redan skapat konsekvenser. Detta är något jag vill undvika till det yttersta.

Ni som varit med om liknande situationer av galenskap - kan ni berätta när ni startade er process om ni gjorde det eller inte och om det var ett bra eller dåligt beslut att ta?

Lider med dig. Tyvärr har du som man enorm uppförsbacke med en sådan kvinna. Förr eller senare blir det med högsta sannolikhet besök hos familjerätten. Med lika hög sannolikhet kommer ni få möte en kvinnliga socialsekreterare som sväljer och glufsar i sig exfruns lögner; medvetet eller omedvetet. Därifrån kan det gå hur som helst, en skriftlig överenskommelse som du möjligtvis kan acceptera eller leva med. Eller så hamnar ni i tingsrätten.

Mina råd är stålsätt dig här och nu. Förbered dig för en uppskruvad narssisist som gaslightar, ljuger; högt som lågt. Du gör bäst i att inte visa några känslor och bemöt låg affektivt. Se upp för flygande apor som aktiveras av exfrun. Kan vara allt ifrån nära vänner, släkt eller myndighetsutövare.

Håll dig lugn och kall i alla situationer. Promenader, löpning eller annan regelbunden konditionsträning och styrketräning är bra aktiviteter att fortsätta utöva, eller påbörja. Ät bra mat, ingen alkohol och slarva inte med sovtimmarna.

Överväg att aktivera ljudupptagning på mobilen vid fysiska träffar. Skaffa en android mobil som kan spela in samtal (tex google pixel med grapheneOS).

Skarpt läge from nu...

Lycka till, och om du inte är religiös vore det lagom läge nu och framåt att underhålla tanken att iallafall försöka.

Tack för svaret. Mycket information men du är så rätt i det mesta här. Detta kan hjälpa många.

Ja, om de börjar med hot om det så kan man ju som du säger nästan anta att det kommer ske förr eller senare även om orsaken till den kanske inte är exakt samma sak.

Inget jag oroar mig för personligen men jag oroar mig för det realistiska med den påverkan som hon kan ha om detta fortsätter. Vilket jag aldrig kan acceptera. Det är som sagt det jag skriver att barnen hamnar i kläm, hon passar på att skapa en egen sfär som är ganska stor men rätt neutral ändå. Ingen är en apa som agerar för henne. De flesta är neutrala och tysta. Speciellt hennes familj. De vet. Om vännerna(aporna) hjälper henne så risker hon att förlora dessa om hon avslöjar för mycket. Hon har insiderkopplingar i socialavdelningarna så det kan bli extra svårt att få hjälp utan bias där.

Om några månader så minskar mitt beroende över arbetstider. Jag kan då stå ut eller vänta ut galenskap som hon hittar på om det vore att hon står och vägrar överlämning av barnen enligt schema. Vi har halva tiden var där hon egentligen är i behov av 55% omvårdnad i genomsnitt(där jag har hand om barnen så att säga). Hennes verklighetssyn är dock den motsatta så verkligen svår att argumentera emot. Kan man vinna någonsin? Nej, aldrig. Därför så får man vänta ut och agera väldigt passivt på ett sätt som du beskriver. Lågaffektivt bemötande med absolut så lite kontakt och fysiska möten som möjligt.

Jag fastnade för det sista. Jag behöver verkligen lite konditionsträning även om jag vill gå upp i vikt. På med Sparzanza dödsrock i mp3n så får man fri energi också och kanske förhoppningsvis en zen upplevelse och glömmer världen och alla "måsten" för en kort stund.

Lösningen är enkel. Dra in bidragen, främst underhållstödet, för den som bedriver umgängessabotage.

Tyvärr finns inte denna möjlighet i det feministiska Sverige.

Nu fattar jag inte riktigt. Ni har skiljt er och separerat. Har ni inte delad vårdnad? Det låter ju inte som det, eftersom du pratar om ditt "umgänge"? I så fall, vad är det som gjort att ni inte har delad vårdnad, om ni varit gifta.

Om ni har typ ungen varannan vecka, så låter jättekonstigt att ditt ex är där och hänger med er. I så fall måste du väl kanske säga att ni kan ses vid lämningar och så, men att du vill vara ifred med barnen övrig tid. Om du inte sätter den gränsen, så är det du som är gränslös.

Av en tidigare tråd du skrivit - den där du undrar övre varför alla blir irriterade på dig - så noterade jag att du har en tendens att uttrycka dig vagt och lite omständligt. Är det så att du inte kommunicerar tydligt nog hur du vill ha det?

Tack för svaret.

Jo, vi har delad vårdnad men hon är inte kapabel att fatta att jag är kapabel. Kan en toxisk invidid resonera och ge efter bara för att någon annan vill det? Lagen och domstolsbeslut? Gränslös står ju över lagen så jag tror inte hon följer det ändå. Då hittar hon väl på något annat. Fattar du att detta är något utöver det vanliga?

Jag kan svara henne tydligare men det hjälper inte och är egentligen en eskalering i så fall. Hon vill ha sina regler på sitt sätt även om det inte är de mest genomtänkta då de grundar sig i hennes osäkerhet och känslor. Alltså, det har inte med mig att göra men påverkar mig och barnen ändå så att säga.

Min minimiplan är att få till umgänge med min systers barn också och sedan tidigare har ju mina föräldrar varit portade. Detta är löst så det gäller att lösa det här sista. Vad hon håller emot är att hon vill vara med några gånger med mig och barnen tillsammans med min syster och hennes barn. (Jag förstår men hon verkar inte fatta trots att även två socialsekreterare eller samarbetssamtal / terapeuter förstår helt och fullt. Jag blinkar med ögonen och de förstår. Det ställde frågor efter andra till tredje samtalet där de tydligt hintade och frågade ut henne snällt. Det kommer dock aldrig några svar när man just kommer med de rätta frågorna. Det går tillbaka till att jag autistisk enligt henne för annars faller ju hennes världsbild på något sätt. Min teori. Hennes svar.)

Hon vägrar att tillåta att jag besöker min syster och hennes barn på min tid för att hon har problem i sitt huvud. Ska jag gå över henne... som vore en rimlig och normal möjlighet kommer hon att eskalera allt till någon typ av tingsrätt och försöka ändra status quo. Jag tror på något sätt att detta kan komma barnen till skada så jag vill gärna vänta till ett bättre tillfälle. Hon kan närsomhelst gå ifrån sitt ord och avbryta det som jag strävar efter som en miniminivå. Då måste jag agera och då flippar hon definitivt direkt och börjar sin svartmålningskampanj och startar något ärrende hos familjerätten.

Jag väljer hellre att ligga under radarn nu så att jag kan agera vid en bättre tidpunkt. Just nu är 2026 en möjlig start eller indirekt start då den börjar efter att jag börjar agera som en riktig äkta förälder som lägger locket på den toxiska individens och hennes tentakler.

Det är som sagt lättare sagt än gjort och barnen kommer klämmas åt hårt. Jag vill minska det till det absoluta minimum så jag har ju uppförsbacke och statistik som går emot. Sanningen kommer ändå segra till sist. Gränslös kanske till och med tar det till högsta instans om jag har otur och alla andra i Sverige har tur så att jag kan vinna en gång för alla. Men men, det är ju total galenskap.

Ahh. Tack för det där med gränslös... trodde det betydde motsatsen men det gör det väl? En som går över gränser snarare än tillåter att gränser gås förbi?

Ja antagligen är jag det på ett sätt. Jag har svårt att sätta gränser men som du ser om jag gör det här så kommer hon att anfalla och barnen ligger inte i hennes intresse på det sättet. Jag har nämnt att jag inte vill hänga hemma med henne fredagskvällar och mysa. Mitt förslag var snarare att ses på lekplatsen vid överlämningen. Ja, hennes hjärna fungerar lite annorlunda och hon ser inget konstigt i det. Vad är det då för fel och hur tänker man då?

Om någon har erfarenhet av total galenskap efter skilsmässa med barn och hur det gått sedan får ni gärna skriva i tråden eller länka en ny trådstart om er egen upplevelse som ett meddelande här.

Det låter ju som något utöver det vanliga, men du är vag och oprecis när du uttrycker dig. Jag vill inte vet hur hon är och hur toxiska personer är, jag vill veta exakt vad hon gör, för att förstå.


Hur då? Det är väl inte en eskalering att vara tydlig? Springer hon runt hemma hos dig fast du inte till, så är det knappast att betrakta som en "eskalering" att köra ut henne.


Det låter som att hennes känslor får väldigt mycket utrymme. Var det så när ni var ett par också?


Hon låter helt omöjlig, men vad menar du med "de rätta frågorna"?


På vilket sätt då? Är din syster en oförutsägbar och farlig person, eller handlar det bara om typ psykisk ohälsa? I så fall ska du fru skita i det. På riktigt.


När barn är inblandade kan det ibland vara klokt att ligga lågt, om det gynnar barnen. Fy fan så mycket förtret man får svälja ibland, men ibland behövs det. Och sanningen segrar faktiskt till slut.
Era barn kommer ju växa upp och inse att mamma förbjöd dem från att träffa vissa släktingar, och hon kommer inte framstå som supermorsan då direkt.


Det jag menar med gränslöshet här, är att du inte verkar ha markerat mot mammans kontrollbehov mycket tidigare. Det låter som hon ändå haft ett stort inflytande, trots att verkar vara labil och känslostyrd. Ibland KAN man behöva säga ifrån på skarpen, även om det tillfällligt innebär en eskalering eller drama.

Hon hotar med familjerätten. Vad hon nu menar med det tror jag inte något positivt. Hon söker då ensam vårdnad. Hur hon kommer att göra detta är också en okänd faktor då hon kan hitta på vad som helst. Likt Trump. Ska hon sätta dit mig för något hittepå där samhället måste ta det säkra för det osäkra? Det finns inga gissningar till vad som kommer att ske för denna galenskap då en vanlig person inte kan komma på dessa konstiga saker. Däremot kan man förstå att de eskalerar situationen till det sämre. Där det sämre är det absolut sämsta för alla parter.

Hon begränsar umgänget för mig och barnen då vi inte kan träffa nytt folk. Det är ju enkelt för henne att säga då vi inte träffat mina vänner under flera år utan hennes. Hon har nekat och varit passiv mot förslag, gett korkade inviter om att besök av mina vänner kräver storstäd men hennes får komma när som, besök och annat och däri har uteblivit. På grund att hon menar och ser saken från sitt eget perspektiv och inte kan se andras... speciellt mitt är svårt att se för henne om hon ens vill se det. Min öppna fråga tidigare var då om hon vill följa med överallt när jag träffar nytt folk med barnen och det vill hon men då måste hon se om hon kan... alltså Aliens antecknar i sina noteringsblock. Denna fråga svarar hon med att hon inte behöver gå så många gånger och "kontrollera" nya människor då "jag inte har några vänner".

Därtill är kontrollen som hon tänker / är orolig över för att skydda barnen då jag uppenbart inte kan göra det. Det är det enda jag gör och mer än många andra. Jag har aldrig lämnat barnen utan uppsikt någonsin men hon har slarvat bort dem två gånger grovt, ett barn, båda försvann aldrig samtidigt. Där jag två gånger fått springa runt med hjärtat i halsgropen. En gång har vi tagit hjälp av väktare och en annan ringde jag Polisen då jag tänkte logiskt att bara få hjälp så snabbt som möjligt för att maxa alla chanser. Som tur blev allt bra men ändå. Hon kunde undgått dessa ganska enkelt.

Jag tänker om hon ställer sig utanför mitt hem som en stalker. Det är inte kul för den som upplevt det och hur det sedan fortsätter. Vem står på min och barnens sida? Jag menar hon bankar och vi är därinne. Hur uppfattar barnen en sådan situation? För att mamman vill ha barnen hos sig då hon vet att jag ska iväg till min syrra senare under dagen? (då jag sagt det kanske... då hon inte vill detta så är det denna situation som inträffar) Jag menar. Polisen kommer och fråga... ööö vad händer här då? Jag menar. Vem ringer man? Jag ringer Polisen och Polisen säger att de är här på inrådan av respektive föräldrar. Jag redogör varför att hon inte vill att jag tar barnen till syrran och de tappar logiken att det kan ju inte vara sant att mamman ringer Polisen över det här. Mannen måste ljuga? Vilken färs!

(Nu överdriver jag skriftligen men emotionellt är det något i stil med vad jag tror kommer att hända)

Ja. Men det förstår jag redan. Relaterat till för lite gränsdragningar och mottaglighet för medberoende.

Ställer du rätt fråga till slut och hittar rätt så blir det ett icke-svar, reflekteras bort eller ett nytt ämne. Det kan absolut inte förstås eller tas ansvar över att ge ett svar. Snarare är tillbakadragning och höjd röst och skrik bra alternativ också eller skylla tillbaka att det är mitt ansvar.


Min syster och familj är helt normala. Inget att anmärka.


Ja, något i den stilen. Man hoppas på det bästa.
Tidigare. Det vore svårt att markera då. Delvis håller jag med logiskt att det är sant som du säger men emotionellt har vi människor hoppet kvar in i det sista trots att hela världen fallerar och däri... till sist inser att personen är sjuklig, att det liksom inte går att ändra på är ett första steg till förståelse.

Därtill att argumentera med en narcissist går inte. Det är bara att acceptera. Du kan försöka men du är bara i underläge om du går in. Därför så hjälper det inte att så att säga markera något utan det är snarare frånvarande av den fysiska personen som skapar den effekten du är ute efter. Annars reflekterar det bara din ståndpunkt. Nu du mannen så visar du ditt rätta ansikte när du skriker.

Narcissisten blir rädd av / vid närhet så att försöka nå fram till personen är svårt... det är det sjukliga där att de alltid skapar och provocerar något nytt. Din röst när du svarar låter som att "du ser ner på mig" eller något annat hittepå och så fortsätter det där och då har de redan förstört diskussionen och de har räddat sin "fantasivärld" från att kollapsa. De höjer rösten eller går iväg så svårt att göra något då. De skjuter upp saker, planerar saker i tid och otid och gör absolut inte det de säger.

Delvis är det just detta jag behöver bli bättre på att kunna säga emot men hur gör man det när man inte kan argumentera med personen. Logiken säger: Du kan inte argumentera med den som inte följer reglerna

och

Samtidigt måste man sätta gränser och hur man gör det med en narcissist är helt enkelt: Så lite kommunikation som möjligt och vara fysiskt frånvarande. Om det finns mer tips så önskar jag gärna dessa.