Har Sverige 850 kilo plutonium för att göra kärnvapen?

Appleproblemet (det är en intressant liknelse, men inte helt korrekt) är ju inte att "amerikanska arbetare" inte kan, utan utan att enhetspriset skulle bli så orimligt högt för att det finns alternativa uppgifter med större lönsamhet.

Kärnvapen (och kärnkraft mer allmänt) är IDAG serietillverkade, mogna produkter (dyra, komplexa - visst - men att bygga ett "bra kraftverk" är idag moget, uppstickare göre sig inte besvär, som på Asea Atoms tid.

Vi är nog inte oense.

T o m ubåtsreaktorer från Rolls-Royce finns på den civila marknaden, för kommersiell elproduktion.

För att kommentera de 850 kg plutonium som Sverige åtminstone har haft tidigare, så duger inte detta till kärnvapen men väl till civil elproduktion. Man blandar då in det i det övriga bränslet.

Det är i politiskt omöjligt att utveckla en egen svensk atombomb idag.

Provsprängningarna skulle behöva göras i sverige. Att ens andas om att smälla av några atombomber i Lappland är helt otänkbart idag, tänk om renarna blur självlysande?

LL

Men imorgon går det kanske bra?

Verkligheten brukar komma ikapp beslutsfattarna.

För fem år sedan var det otänkbart att exportera vapen till ett krigförande land...

LL

Har bara läst sporadiskt i tråden, så denna länk kanske redan publicerats av någon annan

https://www.google.com/url?sa=t&sour...Y&opi=89978449

Gav inte Reinfeldt bort allt plutonium till USA och förklarade att försvaret var en ickefråga? Jag gissar på ett hemligt avtal där arabimportören Reinfeldt gav bort allt i utbyte mot skydd från NATO så han kunde lägga ner försvaret och lägga pengarna på arabimport. - Kan någon rätta mig här.

Det var väldigt små mängder, inte tillräckligt för en atombomb. Det förstördes i en forskningsreaktor tillhörande den amerikanska flottan. Det fanns inga avtal kring detta annat än att de kärnvapenmakter som anslutit sig till ickespridningsavtalet också har förbundit sig att ta emot klyvbart material för att förstöra det.

Om det skickades fram till -82 borde med plutoniums halveringstid på 87,5 år ungefär två tredjedelar finnas kvar om det inte konsumerats.
Det skulle behöva anrikas igen för att få bort klyvningsprodukterna.

Vi kan inte hämta det och bygga bomber av det. Det tillhör inte Sverige längre utan har skrivits över till det Brittiska programmet för använt kärnbränsle. Vidare är det - till väldigt stor - fel isotop (Pu-240). Det är upparbetat reaktorbränsle det handlar om. Vi är dessutom medlemmar i ickespridningsavtalet. Britterna skulle dessutom aldrig ge oss bränslet om vi hade bombtillverkning som mål.


Pu-240 har dessutom för hög spontan fissionstakt vilket markant ökar risken för s.k. fizzle. Amerikanerna planerade först för en plutoniumbomb vid namn Thin man, under Manhattanprojektet. Tanken var att använda samma gun barrel design som för uranbomben Little boy.

Vi tiden kunde man dock inte rena plutonium tillräckligt. Det fanns alltid en liten del Pu-240 kvar. Den lilla andelen Pu-240 krävde att kärnan slogs ihop extremt snabbt. Vilket praktiskt innebar en kanonpipa som var så lång att inget då existerande flygplan kunde bära bomben internt. Med möjligt undantag för en kraftigt modifierad Avro lancaster.

Det gjorde att man övergick till implosions-mekanismen som primärt forskningsområde för sitt plutoniumprogram. Där Pressas kärnan ihop enormt mycket snabbare så risken för fizzle är i princip utesluten. Men man tvingades ändå nå en anrikningsgrad om 93% Pu-239 och under 7% Pu-240 för att inte risker en fizzle.

Implosionsmekanismen är som bekant den som används i alla moderna vapen.

Vi skulle alltså kraftigt behöva anrika materialet. Vilket vi inte kan.

Pu-240 har halveringstid på ca 6500 år så det försvinner väldigt lite på de 40 år som bränslet befann sig i England.