Tvångsbeteende / OCD (barn)

Vem vet? Jag tror tvånghandlingar är ett sätt att hantera ångest. Det handlar inte om att tvätta händerna eller låsa dörrar, vicka på pekfingret exakt när fordonet man befinner sig i är på perfekt avstånd mellan två lykt- eller reflexstolpar*, utan om någonting helt annat.

(*Något jag kan fastna i än idag faktiskt, men minus ångest)

Ja, allt är naturligtvis möjligt.

Att det debuterar i 12-årsåldern är tidigt. I barn- och ungdomen ska man vara bekymmersfri.

Att kontrollera 10 gånger är ganska mycket. Vill det sig illa kan det eskalera till 100 gånger.

Hade en vän i studentkorridoren en gång som drog i handtaget 40-50 gånger.

Ändå ville det sig inte. Vet folk som har duschat i 4 timmar. Ändå känns det inte rent.

Det handlar om starka känslor som tar över, men man kan lära sig att ångesten klingar av.

Man får ta det stegvis under en längre period.

8 upprepningar, nästa vecka 6, veckan därpå 4, o.s.v. Ibland behövs det medicin för att kunna klara av det.

Så det är bäst att söka professionell hjälp på en gång och KBT:a bort det.

På så vis frigörs en massa positiv energi som kan användas till vettigare saker.

Ja, det är onekligen en utmaning. Men det kommer lösa sig på bästa sätt, det är jag övertygad om. Vi ska som sagt till BUP imorrn i annat ärende men det blir att ta upp detta istället. Hoppas bara läkaren sonen har som kontakt förstår allvaret (hennes svenska är tyvärr så dålig att jag får tolka till grabben - han förstår inte vad hon säger..)

Mina OCD-tendenser blev mycket värre när jag började äta ADHD-medicin, och blev bättre igen när jag slutade.

Och när jag slutade att äta gluten, socker och fröoljor så blev både ADHD:n och mina autistiska besvär mycket bättre.

God sömn, nyttig frukost, motion kan hjälpa en del.

Men om det är 10 upprepningar, prova som sagt med 9, sedan efter ett tag med 8, o.s.v.

Då kanske barnet upptäcker att 9 går lika bra som 10, och efter ett tag kan det lossna.

Det är inte ovanligt att KBT:are räknar handtvättningarna också. Så om det är 10, prova med 9, o.s.v.

Men framför allt behöver man träffa ett proffs. En psykiater som kan ordinera KBT, och i värsta fall medicin.

Det är många som lider av OCD. Det finns, eller fanns, till och med ett förbund. Kanske ett forum?

Tack för tipsen!

Ja, jag hoppas de kommer ta problemet på allvar och att han får träffa någon att prata med på kort varsel. Om det visar sig vara ett ihållande problem som skulle uppfylla diagnoskraven kommer vi kanske leta förbund, men det är så mycket annat hela tiden med han lillebror (som har diagnoserna autism och intellektuell funktionsnedsättning)

Tack för tipsen!
Kosten kan definitivt vara värt för oss att se över. Och vi tyckte att det mesta blev sämre när vi höjde ADHD-medicinen sist (då han själv uttryckte att han inte längre kunde koncentrera sig i skolan längre), även problem med blodtryck och hög puls.

Tack igen!

Oja, att ha skilda föräldrar suger något ofantligt. Skulle vilja tacka min uppväxt apropå min cyniska natur, att ha en strulig barndom och att ständigt vara avundsjuk på andra har gjort mig till den jag är idag. Jag var så gravt deprimerad under gymnasietiden så förstörde alla mina betyg - Morsan lät mig inte ta ett sabbatsår utan jobb eller någonting citerat "Orkar inte ha dig här som går omkring utan att du gör någonting" så hon och farsan gemensamt tvingade mig att börja på folkhögskola i allmän kurs vilket i sig är en väldigt god tanke. Nu har snart hela året gått och har nog skippat mer än 30% av hela året då jag fortfarande var deprimerad när jag började här. Här är det easy access till röka och det är lätt att hänge med dem "trasiga" om man inte är här för att vara seriös vilket jag började göra. Lika barn leka bäst som dem säger. Tror jag hade gjort året annorlunda om det var mitt egna val att börja här samt ett år ifrån skolvärlden kanske skulle vart bra då jag blev lagom traumatiserad från gymnasiet.

Jag har själv inga diagnoser så kan verkligen inte relatera till något men jag förstår grabben med ocd oerhört mycket. Ta tag i problemet innan det är för sent.

Fokus på barnen i denna eländiga tid!!!