Citat:
Förr i tiden hade vi ju stadskyrkan som en central del av samhället. Kyrkan var inte bara en plats för religiösa ceremonier utan en institution som hade inflytande över utbildning, omsorg och samhällsstruktur. Kyrkans barntimmar, söndagsskola, konfirmation – allt det där var en självklar del av många svenskars liv. Staten och kyrkan var sammanflätade, och religionen fanns närvarande på ett sätt som knappt går att jämföra med dagens sekulära Sverige.
Men idag? Nej, i stort sett ingen bryr sig om kyrkan längre, förutom möjligtvis vid bröllop och begravningar. Att säga att vi lever efter Bibeln eller ens är styrda av den är nästan löjligt i dagens kontext. Den heliga boken som styr oss nu är inte Bibeln, Koranen eller Toran – det är låneavtalen och skuldsättningen. Konsumtionssamhället är vår nya religion, och räntorna är vår ständiga börda.
Det är också ganska fascinerande att tänka på: om vi faktiskt levde efter de moraliska och ekonomiska riktlinjerna i de religiösa texterna, hur skulle världen se ut då? Bibeln nämner inget om att låna till skyhöga räntor, köpa på kredit och konstant leva över sina tillgångar. Faktum är att ränta, eller “usury” som det kallas, fördöms starkt i både Bibeln och Koranen. I Gamla Testamentet står det uttryckligen att man inte ska ta ränta av sin broder (2 Mosebok 22:25, 3 Mosebok 25:35–37). I Koranen är ränta (“riba”) till och med förbjudet eftersom det anses utnyttja de svagare i samhället.
Så när folk pratar om att vi skulle leva i ett religiöst styrt samhälle, då undrar jag vilken bok de har läst. För det system vi har nu är så långt från de moraliska och ekonomiska riktlinjerna i Bibeln eller Koranen som man kan komma.
No shit, Sherlock. Att säga att tillväxt kan ske med ett minskat antal människor är ju inte direkt en revolutionerande tanke. Det är väl självklart att om vi minskar Sveriges befolkning till en tiondel så blir det enklare att försörja de som är kvar. Färre människor innebär lägre belastning på sjukvård, skola, infrastruktur och miljö. Vi skulle kunna odla våra egna grödor, ha billigare boende och betydligt mindre tryck på naturresurserna.
Problemet är ju att hela vårt ekonomiska system bygger på tillväxt – fler människor, fler konsumenter, fler som lånar pengar, fler som jobbar och betalar skatt. Vi jagar konstant siffror som ska stiga, trots att resurserna är ändliga. Och här är ironin: samtidigt som vi pratar om hållbarhet, bygger vi ekonomiska system som är helt beroende av ohållbar tillväxt.
Så visst, i teorin är det precis som du säger, men frågan är om samhället ens är intresserat av en sådan lösning när tillväxten är deras enda mått på framgång.
Men idag? Nej, i stort sett ingen bryr sig om kyrkan längre, förutom möjligtvis vid bröllop och begravningar. Att säga att vi lever efter Bibeln eller ens är styrda av den är nästan löjligt i dagens kontext. Den heliga boken som styr oss nu är inte Bibeln, Koranen eller Toran – det är låneavtalen och skuldsättningen. Konsumtionssamhället är vår nya religion, och räntorna är vår ständiga börda.
Det är också ganska fascinerande att tänka på: om vi faktiskt levde efter de moraliska och ekonomiska riktlinjerna i de religiösa texterna, hur skulle världen se ut då? Bibeln nämner inget om att låna till skyhöga räntor, köpa på kredit och konstant leva över sina tillgångar. Faktum är att ränta, eller “usury” som det kallas, fördöms starkt i både Bibeln och Koranen. I Gamla Testamentet står det uttryckligen att man inte ska ta ränta av sin broder (2 Mosebok 22:25, 3 Mosebok 25:35–37). I Koranen är ränta (“riba”) till och med förbjudet eftersom det anses utnyttja de svagare i samhället.
Så när folk pratar om att vi skulle leva i ett religiöst styrt samhälle, då undrar jag vilken bok de har läst. För det system vi har nu är så långt från de moraliska och ekonomiska riktlinjerna i Bibeln eller Koranen som man kan komma.
No shit, Sherlock. Att säga att tillväxt kan ske med ett minskat antal människor är ju inte direkt en revolutionerande tanke. Det är väl självklart att om vi minskar Sveriges befolkning till en tiondel så blir det enklare att försörja de som är kvar. Färre människor innebär lägre belastning på sjukvård, skola, infrastruktur och miljö. Vi skulle kunna odla våra egna grödor, ha billigare boende och betydligt mindre tryck på naturresurserna.
Problemet är ju att hela vårt ekonomiska system bygger på tillväxt – fler människor, fler konsumenter, fler som lånar pengar, fler som jobbar och betalar skatt. Vi jagar konstant siffror som ska stiga, trots att resurserna är ändliga. Och här är ironin: samtidigt som vi pratar om hållbarhet, bygger vi ekonomiska system som är helt beroende av ohållbar tillväxt.
Så visst, i teorin är det precis som du säger, men frågan är om samhället ens är intresserat av en sådan lösning när tillväxten är deras enda mått på framgång.
Mm? Vi har ersatt den gamla religionen med den här nya konsumtionsreligionen.
Det fungerar enligt samma principer, det är bara same shit but different name.
