Drömmen om ett paradis (SVT Play)

Är det någon som kan förklara varför hon tar en kofot och bryter upp ett hål i väggen, och sedan börjar stortjuta "Neej, det är ett hål här! Jag tycker sån't är jättejobbigt"?

Otroligt roligt, tack för tipset. Nä, det går inte att förklara

Hehe, det är ändå inspirerande på något sätt. När även en sådan person kan åstadkomma så mycket i livet. Folk har mycket större tålamod med henne än jag hade gissat var möjligt, så man kanske kan sänka kraven på sig själv lite.

Jag började med att se Arga snickaren-avsnittet hon är med i, och blev lurad att hon hade lärt sig av sin dundermiss att köpa en rivningskåk och direkt börja riva allt samtidigt, såga sönder bärande detaljer, mm. Allt var äntligen frid och fröjd, dottern skulle få en fin uppväxt i ett fräscht hus, och bo granne med sin bästa vän. Men nej, kvinnan gör EXAKT samma sak igen

Fast allt var värt det för att få höra kommentaren hennes dotter fäller om mammans lagning av sina arbetskläder

ADHD-deluxe.
Vissa människor ska inte bo i hus.

Intressant serie. Hon är verkligen generös med detaljer, väldigt personliga, i sitt liv. Jag blir nyfiken på vad hon lever på, om djurhållningen är en hobby eller om den ger en inkomst.

Jag kan förstå att folk nära henne kan tappa tålamodet i vissa situationer men hon verkar ha mycket grit och energi, hon fortsätter och håller ut, tar nya tag trots motgångar. Hoppas hon har det bra idag.

Vilken extremt självupptagen, narcissistisk människa. Hon beter sig helt ansvarslöst och tycker sedan synd om sig själv och förväntar sig att andra ska ställa upp när allt skiter sig.

Hon säger att hon tänker på sin dotter men det gör hon inte alls. Allt handlar om hur hon vill leva. Dotterns roll är att springa efter och filma mamma när hon förverkligar sig själv.

”Du ligger på knä för mig.” kvittrar hon när hennes karl kommer på besök samtidigt som hon flörtar med en annan gubbe.

Hon ser sig säkert som en självständig och stark kvinna men sedan ska gubbarna ändå komma och gratisjobba. ”Jag har klarat mig själv i alla år.” snörvlar hon när gubbe nummer två tröttnar på att serva henne. Nej, det har hon inte.

Tycker synd om dottern men det blir i alla fall en del material som hon kan ta upp i terapin sedan.

”Jag vill alltid bo med dig.” säger dottern när hon är liten (kletigt av mamman att ta med det i dokumentären) men det har nog förändrats radikalt.

Jag började titta eftersom jag själv överväger att flytta ut på landet men nu är jag bara provocerad.

”Jag tänker på allt som Tara har gått igenom men ändå alltid trott på mig” Det ska ju vara tvärtom, det är som om hon är barnet.

Avslutningen är ett enda långt hyllningstal till mamma. Undrar om det är hon själv som har skrivit det…

Har lite dubbla känslor här. Tycker att det är fantastiskt med människor som inte är rädda för att ge sig in i projekt och drömmar utan förkunskaper och bara kör. Samtidigt ömmar hjärtat lite för dottern som bara fick följa med på alla eskapader, men i slutändan verkar klarat det bra.

Vad jag inte begriper är hennes smak för män. Hon ser ju hyfsat bra ut, och verkade så omaka med den där gamla Krister(?) och bonden Pelle. Scenen med Pelle mellan hennes lår kunde de klippt bort, den hemsöker mig.

Fast vet vi om de har klarat det bra? Vi får bara se hennes perspektiv och det faktum att hon tar med en hyllningstext till sig själv från dottern på slutet säger allt om deras relation.

När det gäller val av gubbar så är väl inte urvalet så stort på landet. Man får ta det som finns. Det gäller även gubbarnas val av henne. Hon förvandlas till ett hjälplöst barn när hon är med en man och skriker att hon behöver hjälp med allt möjligt.

Hon kommer bara undan med det för att hon ser ok ut. Hon beter sig som en bekräftelseknarkande fjortis fast hon är i medelåldern. Helt ovärdigt.

Sedan ringer hon till någon stackars väninna och pratar om sig själv och sina karlar. Förstår varför väninnan inte svarade när hon ringde och ville älta igen.

Nej, det vet vi ju inte såklart, men det "verkar" så, som jag skrev.

Man skulle nog kunna sätta en diagnos på henne idag, som med så många andra som sticker ut och inte följer normen. Jag var själv beredd att göra just det efter första avsnittet, men varför döma människor som lever sin dröm, även om det blir tokigt och fel ibland? Tycker hon var modig, hade önskat att jag själv kunde skita i allt och bara ge mig hän utan tanke på ekonomi, skyddsnät och konsekvenser. Lite undrande är jag ändå över hur hon fick ihop det och var alla pengar kom ifrån.

Självklart ska man göra det men hon är förälder och då borde hon prioritera vad som är bäst för dottern. Hon pratar själv om att hon kanske inte borde utsätta dottern för allt det där kaoset men så gör hon det ändå.

Jag följer inte direkt någon norm själv men har hela tiden utgått från mitt barns bästa. Det är ju grundläggande för en fungerande förälder.

Jag satte ingen diagnos utan skrev bara att hon är narcissistisk som i egenskapen, inte diagnosen.

Är det verkligen det?
Vad händer med barn som har lyckliga föräldrar?

Det beror helt på vad som gör föräldrarna lyckliga.