Har "rolig" musik ett sämre värde?

Är väl den klassiska ”finkultur” vs ”fulkultur”. Det anses ”finare” att se en monolog på Dramaten än att gå på cirkus. Personligen begriper jag inte varför. Komedi ska dessutom vara en av de svåraste av konstformerna att frammana, säger förståsigpåarna.

Att göra det bra är absolut en konst. Men kanske mer så på en scen.

En lustig låt är ju arbete tills den släpps. Där har man ingen möjlighet att se hur det landar eller stryka till nästa föreställning.

Ok, jag har sett några svar här i tråden som utgör vissa tankar.

Frank Zappa. Har själv aldrig lyssnat direkt, men skulle säga att han dels var ett musikaliskt geni, och hans texter var mer underfundigt skruvade på ett sätt som passade skruvad musik. Han var dessutom en intressant person och artist, vilket skapar en annan slags humor som är personlig och kanske mer en helhet i artisteriet där humor är en del. Dessutom är det relativt konskvent utan att bli Weird Al av det hela, d v s det känns inte tvingat för att passa en formel.

Jag har nog aldrig tänkt honom som en "rolig" artist på det sättet jag avsåg med TS, då jag kanske mest avsåg s k one-hit-wonders. Så tack för det vidgandet av artisteri.

Något annat som dyker upp är könsrock. Onkel Kånkel hörde jag första gången 1983 och lyssnade sönder en kassett fullständigt. Det var, och är än idag, fullständigt briljant. Men jag tror att (bra) könsrock är så finurlig att den inte tröttar ut hjärnan på samma sätt som "Cotton Eye Joe".

"Vi är Pedofilerna, vi spelar volleyboll
Vi möter homofilerna, vi leder med stjärt - noll"
är ju så oerhört briljant, och då är det ändå i Håkans slutskede av karriären.

Däremot har jag väldigt svårt för Kristet Utseende, deras texter känns mer forcerade och inte särskilt roliga. Då är Pure-X roligare med sina tidiga covers, i min smak. Roy Rövmun hade jag demon när den kom, det var uppfriskande. "Bög i öknen" är och förblir en låt jag kan lyssna på igen och igen.

Men, könsrock, och även typ Eddie Meduza, vars humor mer ligger när amerikansk country, är för mig varken one hit wonders eller "roliga" för de är mer konstnärer inom en genre som är utmanande kul som man älskar eller hatar. Sen är det ju så att den typen av musik är inget man varken hör på radio till leda, eller man smäller på när frugan har tjejmiddag hemma. De skulle kanske fnissa om man spelade "Papaya Coconut" med Kicki och doctorn, eller så skulle den flyga dem helt över huvudet, men att bränna på "CP-Turk" landar aldrig (av egen erfarenhet från yngre år) i random sociala sammanhang 😅

Ja, svensk hip hop har ju en hel del ofrivillig komik, antingen blir det buskis, eller så blir det pinsamt. Men det är mer roligt på deras bekostnad

Så kallad "rolig musik" kan ha väldigt mycket värde. En låt som kan få en att skratta till väcker ju en väldigt positiv känsla hos en och bra musik väcker känslor.

HAHA, jag tänkte exakt detta! Jag blir till och med besviken om jag hör intromusiken och det sedan visar sig att det inte är Amish Paradise som spelas.

Jag tror inte att rolig musik har ett lägre värde, men jag tror att det är en konst i sig att göra en riktigt bra rolig låt. Det skall ju både vara musikaliskt tilltalande och humorn skall också vara on point. Det räcker inte riktigt med att rimma med några skojiga ord.

Bara bada bastu är trallvänlig, och som tornedaling kan jag definitivt relatera till den text som låten väl framför. Men den kommer nog inom något år att vara i stort sett bortglömd för att den annars är ganska "tom". Jag är imponerad över att det är så många fler än folk som kommer från en bastukultur som tycker att den är rolig.

Samma grupp har däremot gjort en parodi på Nessun Dorma som heter "Nissan Bromsa" som jag tycker är genialisk. Jag tycker att det är ett exempel på både riktigt bra sång och en stor dos humor som är riktigt välgjord. Tonfall hänger till och med ihop väl med texten.

Jag minns att man spelade Svullos debutalbum mycket när den kom. "Ride On" heter den.
"För fet för ett fuck" blev ju faktiskt en hit.
Det får väl anses vara rolig musik. Den är ju inte så jävla seriös.

Men det finns ju en poäng med den här sortens musik. Annars så hade väl aldrig Eddie Meduza blivit så känd som han blev heller.
Men det kanske fanns ett annat värde i den här typen av musik när man var ung.
Idag skulle ju aldrig varken Svullo eller Eddie ens fått speltid på radion. Nu är ju allt så politiskt korrekt så det skulle liksom inte funka.

Det var som att folk tog inte allting så jävla seriöst förr i tiden.

Och samtidigt är "The ballad of Jimi Hendrix" fortfarande sjukt rolig!

Jo, men ett par sekunder står man även ut med Bengt Pegefeldt 🤣

Jag tror man får skilja på två fenomen där. Svullo var ett TV-fenomen som fick en slags musikkarriär (backad av Electric Boys om jag inte minns fel), det är den typen av "rolig musik" jag menar. Jag tänker tillbaka på högstadiet när alla gick omkring och sa "ride on" i tid och otid. Oerhört cringe idag. Jag har inte lyssnat på "fet för ett fuck" mer än en handfull gånger sen den kom ut, och alltid ofrivilligt.

Men Eddie Meduza är nåt annat. Hans raggarrock bär stråk av amerikansk country textmässigt, vilket även ger uttryck för en del roliga texter på ett mer integrerat sätt, som en slags förståelse för att en trucker kan inte bara lyssna på hjärta/smärta och oden till vägen hela dagen. Det måste finnas en comic relief också.

Har på senare år lyssnat en del på Meduzas engelskspråkiga alster och även om de fick rulla när jag var barn så har jag inte aktivt lyssnat förrän nu. Det är bra!!

Ja, jag tycke generellt att Meduzas låtar med seriös engelsk text var bättre än dom med knull och runk texterna.
Han var faktiskt en riktigt bra musiker. Bert Karlsson sa det att om Eddie hade försökt varit lite seriösare så hade han kunna blivit mycket större än han blev.