Medelmåttighet!

Vad innebär termen?

Finns det tangeringspunkter i olika kontexter?

Aristoteles gyllene mellanväg kanske? http://en.wikipedia.org/wiki/Golden_...8philosophy%29

Kanske inte riktigt vad du söker men så går det när man ställer frågor till yrvakna ynglingar.

"den gyllene medelvägen" är väl mest ett annat namn på "måttfullhet", d.v.s. att man har förmåga att moderera sina begär, att inte ha orimliga krav etc. detta var en dygd i det gamla grekland

"medelmåttighet" förknippar jag nog mets med något "halvbra". En medelmåtta är därmed någon som är ungefär som genomsnittet, och i denna mening är medelmåttighet knappast något som kan betraktas som förträffligt.

Håller med Schopenhauer om att ordet "medelmåttighet" har en relativt negativ laddning (inte så att laddningen är mindre kraftig utan att den pekar i en relativt negativ riktning).
Det går visserligen att använda ordet för att beskriva något som på ett annat sätt är mitt emellan två extremiteter (vilket jag antar att Aristoteles gyllene medelväg är ett exempel på) utan att det behöver vara menat som att medelvägen ifråga är "halvbra", men ordet ger ändå ett intryck av att man menar det. Man skulle alltså medvetet kunna beskriva "Aristoteles gyllene medelväg" som "medelmåttig" och därigenom förmedla en viss skepsis mot sagda idé utan att behöva stå för sin skepsis fullt ut, då man i efterhand kunde hävda att man inte menade att använda ordet i den värderande betydelsen.

Ordet har olika värdeladdningar för mig.

Om jag kunde ALLT på ett hjälpligt vis, skulle jag kanske kunna få min egen TV-show?

Inga kvinnor, tror jag. Jag skulle bli snälle "storebror".

Jag har ett slags hat-kärlek-förhållande till medelmåttighet. Jag vill vara extrem och ganska farlig. Jag vill ha MAKT.

Jag vill kunna ha makten att SKONA. Då blir jag extrem och GOD.

Är ganska intressant att jämföra med ordet lagom som har en mer positiv laddning. Frågan är väl huruvida en person som gör lagom bra ifrån sig inte är just en medelmåtta. Ingen vill väl eftersträva medelmåttighet men att vara lagom duktig/snäll/rolig etc är väl något som fler kan nöja sig med.

Frågan blir då hut mkt yttre omständigheter påverkar oss som individer när det gäller vad vi eftersträvar och hur mkt som är just vår absolut egna vilja. Jag kan nämligen tänka mig att det finns många andra exempel på ord som betyder i stort sätt samma sak men har så olika laddningar att en individ kan tänkas svara att han/hon vill vara det ena men inte det andra (som i detta fall med medelmåtta kontra vara lagom).

Man skulle väl kunna dra det ännu längre och hävda att de flesta (om inte alla) våra värderingar kommer från någon annan (är medveten om "hönan och ägget"-situationen som uppstår). Huruvida det är en relevant diskussion eller inte är en annan fråga. Antar dock att diskussionen skulle likna diskussionen om alla handlingar är egoistiska eller inte i och med att den på många sätt inte är relevant för den enskilda personen (även om det i grund och botten är någon annans värderingar så är dom fortfarande mina).

Drog kanske rätt långt ifrån ämnet. Satt bara och skrev ner lite tankar som kom upp spontant

Jag läste med intresse. Vad är en egen åsikt? Vad är ett ego? Tungt.

Var du "lagom" spontan" eller eldsprutande dito?

Ämnet mår nog bra av att få vila, åtminstone för undertecknad.

Kul att det finns skärpta och (i mina ögon) självständiga sinnen här på forumet!

Om du vänder på det, det finns väl inte många som eftersträvar att vara lagom heller men däremot många som nöjer sig med att vara medelmåttig?

För mig har alltid ordet lagom haft en mer positiv laddning än ordet medelmåttighet. Självklart uppfattar vi ordens laddningar olika. Att vara lagom full känns ju i många stunder rätt bra men att vara medelmåttig tycker jag alltid känns för dåligt...

Som de flesta skribenter i tråden redan gett uttryck för så har medelmåttighet en helt klart negativ klang. Det är ett elitistiskt ord, som betraktar den stora massan som en halvdan hjord utan större kapacitet till någonting på eget initiativ.