Vad exakt hände med mig egentligen - Jag sårade och förlorade vän(ner) som jag gillar

Hej,

Redan i början av 2024 blev livet tufft. Året inleddes med sorg – jag kände hur jag gradvis gled ifrån en vän som jag tyckte väldigt mycket om. Aldrig tidigare hade jag hållit en vän så kär som jag gjorde med henne. Vi hade en speciell kemi som uppstod någon gång mot slutet av 2022. Men sommaren 2023 förändrades allt – det började glida isär, och det blev bara svårare och svårare.

Jag började må sämre.

Samtidigt upplevde jag att flera i min omgivning såg ner på mig, som om jag var "dum", vilket tog hårt. Det skapade jobbiga känslor inom mig. Jag hade svårt att få en naturlig kontakt med män och kände mig mest trygg i samtal med kvinnor – men jag hade egentligen inga nära vänner. Till slut var det bara hon kvar – och en manlig vän som bodde en bit bort, vilket gjorde att vi sällan sågs.

När hösten 2024 kom, blev allt ännu mer kaotiskt. Mot slutet av året började jag brusa upp mot mina vänner. Jag blev misstänksam och kände att folk ville mig illa – att de talade bakom min rygg och försökte framställa mig som en dålig person.

Jag kunde inte längre lita på män.

En av de vänner jag hamnade i konflikt med var just hon som jag brydde mig allra mest om. De andra var också fina, men hon var speciell för mig.

Tyvärr sårade jag en av mina manliga vänner djupt. Men jag lyckades hitta tillbaka till en god relation med den andra. Med henne – den vän jag brydde mig mest om – blev vänskapen i princip avslutad. Vi har fortfarande viss kontakt, och hon har sagt att det kanske går att hitta tillbaka till varandra, men det är inget som kommer hända nu. För henne skulle det ta lång tid, och det kräver att vi ses någon gång – kanske på ett gemensamt evenemang – och småpratar naturligt. Men hon betonade att den chansen är väldigt liten.

Så för min del känns det som att den vänskapen är över – för gott.

Det värsta är att jag inte förstår vad som hände med mig. Jag känner inte igen mig själv. Jag tror att människor i min omgivning ser mig som ett monster – och det gör fruktansvärt ont. Det känns som om det inte finns något alternativ kvar... som om allt bara är mörkt. Jag har förlorat en viktig person i mitt liv, och nu ses jag som något hemskt.

Jag försöker förstå – vad var det egentligen som hände?

Om någon förstår... får ni gärna höra av er. Jag är just nu väldigt pressad och har inte möjlighet att skriva i detalj om allt, men jag hoppas att det jag delat räcker för att ni ska kunna få en bild av vad jag går igenom.



Vad kan det bero på att jag förändrats så mycket – både i hur jag känner och hur jag agerar?

Hur kan man börja bygga upp förtroende igen, när det känns som att man förlorat det – både i relationer och till sig själv?

Går det att reparera en viktig vänskapsrelation om den andra säger att chansen är liten, men ändå inte stänger dörren helt?


Tack på förhand!

Jag skulle starkt rekommendera att du går och pratar med någon om din självbild. Alla problem som du beskriver verkar ha startat med att du själv gått in i en negativ spiral snarare än att det finns något specifikt som gjort att det ens finns någon anledning att tro det är fallet.

Börja där, när du kommer upp på fötter så kan du försöka ta upp kontakten igen och spela sedan med öppna kort och berätta vad du gått igenom. Om du inte ändrar på ditt beteende och försöker tvinga fram något utan att ha bearbetat det du beskriver så kommer du i bästa fall hamna i samma situation igen och bränna dina broar eller i värsta fall inte ens få chansen.

Men du måste också vara beredd på att skeppet kanske seglat redan. Men du bör ändå göra det ovan med tanke på framtida relationer och ditt eget välmående.

Du kanske luktar prutt.
Man bygger förtroende genom att få vänners validering.
Man vet inte förrän man provar. Finns förlåtelse finns hopp.

Du kan bara vara ärlig med dig själv och din omgivning.

Sen ligger inte mera i din makt.

En del människor som aldrig har gjort fel eller misslyckats är jobbiga att ha i närheten. För de kan ha en oförståelse mot att man kanske inte alltid handlar som man önskar och att man kan begå fel när man inte mår bra, samt misslyckas.

Människor som inte alltid lyckats eller som du nu har handlat fel och vet om det är oftare ödmjuka om de inte odlar bitterhet istället.

Vad jag vill säga är att det nu finns en möjlighet för dig att använda dig av situationen att bli en mer ödmjuk människa och odla förståelse till andras fel och brister samt att öka din förmåga till förlåtelse mot dig själv och andra.

Du ville inte göra detta, du månde inte bra, du vet knappt vad som hände. Jag tycker du är värd förlåtelse. Kan du se det, kan du förlåta dig själv? Kan du förlåta andra som gör fel mot dig, de kanske inte heller agerade som de egentligen önskade.

Du skrev något om att de agerade som om de tyckte du var dum. Det var naturligtvis fel av dem att få dig att känna så, förlåt dem för det, för du önskar själv förlåtelse för dina egna fel.

Tiden får utvisa om det går att fixa till situationen. Oavsett hur det går försök att vinn något positivt ur den. Bevara minnet hur det är att misslyckas, gör den till en förståelse som gör dig förlåtande.

De flesta relationer är byggda på falska känslor, startar egentligen ifrån barndomen. du är vän med dom du är vän med oftast på grund av att ni råkade gå i samma skola, samma jobb etc. Och ni passade bäst just då. Sen finns det ju också andra anledningar, som till exempel vissa har inte många alternativ, därför är de din vän.

Jag har sorterat bort många vänner genom åren nu när jag är äkdre, eller undviker vissa kontakter nu för tiden, eftersom utifrån erfarenhet har jag lärt mig att identifiera falska människor bättre. Annars blir man bara sårad eller ebsviken i slutändan. Detta gäller även förhållande och partner.

Jag är ändå optimistisk och öppen generellt, undviker fördomar så gott jag kan. Men fortfarande vaksam