Citat:
Ursprungligen postat av
KaneBellingham93
Så varför är jag en "feg bitch" om jag inte säger: "jag vill avbryta för jag pallar inte dina långa meddelanden?" Det lät på dig som om jag skulle säga vad hon gjorde för "fel" och kunde "förbättra sig". Anser du att det är en bra början på ett förhållande när en part vill begränsa sättet den andra kommunicerar? Det är ju inte ens den enda anledningen till att jag avbröt det, det skulle bara ha varit konstigt att säga det.
Jag har nu brutit med henne och var "feg" och gav mer generella skäl som vidrörde flera olika saker som jag stört mig vid, du vet, som vanliga människor gör. Jag vet ingen som fokuserar sylvasst på en aspekt när det finns 10 andra. Bara Mr. Tough guys som ain't no bitch and tell it like it is kanske gör så...
Bra gjort, man har inte ansvar för att lära andra bete sig eller att hjälpa dem att utvecklas. Du kunde om du vill och var rak och konkret men varför? Ni kände ju inte varandra.
Personligen hade jag också fått spel, att ha en person som börjar random skicka ljudmedd när man inte ens känner varandra eller träffats. Kanske kan man göra det senare, fast inget jag gör alls. Hade en vännina som gjorde det ofta, men vi hade känt varandra i flera år. Fst vi är inte vänner nu, mycket bekräftelse behov där. Och jag tror din fling var samma sak.
Jag träffade en söt, blond lite överviktig kille genom vänner en gång för 20 år sedan, supersöt i ansiktet och fina blå ögon. Och han frågade om vi kunde gå ut någon dag, och jag sade ja och han fick mitt nummer.
Fast veckan därpå började han ringa 2-3 ggr, och sista ggn uppenbarligen påverkad, och jag blev irriterad. Vi hade ju inte ens träffats, och han började sabba det direkt. Tyvärr så betedde han sig så osäkert i samtalen, han sade flera ggr att han var så glad att jag ville ses m.m. Såg fram emot det.
Fst sen när han hade ringt sista ggn och det lite för sent för att vara ok och påverkad, så jag vet inte om jag sade det då eller dagen efter..men jag var ärlig. Jag sade bara, att jag hade velat träffa honom mycket, men att hans beteende gjort mig osäker och trött på om han verkligen var rätt för mig. SÅ jag sade Tack men hejdå.
Vi sågs genom våra vänner, 10 år senare. Då var han jättefin, gått ner i vikt och precis fått barn. Och verkade lycklig.
Inget jag ångrar så, men just i den stunden då kunde jag känna att jag borde gett honom en chans, han var uppenbarligen bara nervös.