Citat:
Med 30 år i den nationella rörelsen, så vet jag mer om vad som inte fungerar än vad som fungerar. Det jag tror gjort att framgångar uteblivit är att man konstant bygger uppifrån och ner, istället för underifrån och upp.
Det krävs en evolution av tankegodset och inte en irrationell konservatism, slutmålet är vi överens om, det vi bråkar om är hur vi bäst uppnår önskat resultat. Samtidigt har SD visat att det går att torgföra delar av vårt idégods, problemet är att de inte löper hela linan ut. Men sträcker vi oss lite utanför vår egen kulturpolitiska sfär, så ser vi hur två etnonationaliska block får stöd och väcker engagemang, Israel/Palestina. Ideologin för vår del är klar, den vilar på samma grund som både Israel och Palestina, den etnonationalistiska; ett folk, ett land.
Vad det gäller det judiska inflytandet, så är det en kritik av globaliseringen, vilket visar på en globalisering som är på nedgång, men genom att benämna det för vad det är, vinner man många segrar. Kosmopoliterna kan bekämpas, men det kräver att man använder en annan verktygslåda. Att uppmuntra till en två-statslösning vad det gäller Israel/Palestina skulle gynna om det samtidigt innebar att judar och palestinier lämnar Sverige, vilket de borde då de har egna länder.
Inrikespolitiskt borde mer fokuseras på hur folk faktiskt vill ha det, genom att göra det möjligt, genom folkomröstningar och liknade som att uppmuntra t.ex. SOU 1993:55. Hur ska etablissemanget moraliskt framstå om de vill bekämpa de som vill ha mer demokrati? Ett framgångsrikt exempel är; 1988/Sjöbo, om flyktingmottagande.
Det krävs en evolution av tankegodset och inte en irrationell konservatism, slutmålet är vi överens om, det vi bråkar om är hur vi bäst uppnår önskat resultat. Samtidigt har SD visat att det går att torgföra delar av vårt idégods, problemet är att de inte löper hela linan ut. Men sträcker vi oss lite utanför vår egen kulturpolitiska sfär, så ser vi hur två etnonationaliska block får stöd och väcker engagemang, Israel/Palestina. Ideologin för vår del är klar, den vilar på samma grund som både Israel och Palestina, den etnonationalistiska; ett folk, ett land.
Vad det gäller det judiska inflytandet, så är det en kritik av globaliseringen, vilket visar på en globalisering som är på nedgång, men genom att benämna det för vad det är, vinner man många segrar. Kosmopoliterna kan bekämpas, men det kräver att man använder en annan verktygslåda. Att uppmuntra till en två-statslösning vad det gäller Israel/Palestina skulle gynna om det samtidigt innebar att judar och palestinier lämnar Sverige, vilket de borde då de har egna länder.
Inrikespolitiskt borde mer fokuseras på hur folk faktiskt vill ha det, genom att göra det möjligt, genom folkomröstningar och liknade som att uppmuntra t.ex. SOU 1993:55. Hur ska etablissemanget moraliskt framstå om de vill bekämpa de som vill ha mer demokrati? Ett framgångsrikt exempel är; 1988/Sjöbo, om flyktingmottagande.
Värdelös boomernationalism har inte uppnått ett skit på 30 år.
