Är inte människorna på öarna i Stilla havet eller Karibien de lyckligaste i världen?

Ja satsar man på ett liv på svensk landsbygd med låga bostadspriser, närhet till naturen samt en enkel vardag med låg stressnivå så ger det nog mer lycka än att vara en jäktad karriärist i Stockholm.

Bor själv i Stockholm men är rätt övertygad om att vi mår sämst, stressnivån är skyhög här och man har rejält med framtidsångest, framförallt som ung, då trösklarna för att bilda sig ett liv är väldigt höga. Det krävs många års studier för att ens få jobb, det är generellt svårt att få fast anställning och ännu svårare med en lön som erbjuder ett bättre liv. Om man väl får en bra lön är det i regel i utbyte mot en hög stressnivå och höga krav på tillgänglighet på jobbet, vilket såklart gör att man mår skit, många blir som bekant utbrända också. Sen är ju bostadspriserna galna så man får antingen acceptera extrem trångboddhet eller att vara skuldsatt upp över öronen, båda ger en stress på varsitt sätt.

Tror absolut att "livet på landet" i en stor villa för max en miljon, där man inte är fast i ekorrhjulet med stress och måsten ger en högre lycka. Framförallt om man har mycket tid för familjen.

Jag tvivlar inte på att de som har väl fungerande verksamheter och bra lönsamhet i en underbar vacker miljö är lyckliga. Det som gör att befolkningen i dessa öar inte hamnar högst på lycklighets-indexen är när man tar hänsyn till hela befolkningen och dess livsvillkor i samhället.

Alltså, det finns jättelyckliga människor i alla länder, men är alla lyckliga?

Just att det är någorlunda jämnt fördelat i nordiska länder så hamnar man högt på skalan. Ingen är otrygg i ekonomin ens om de är sjuka eller arbetslösa, medan i andra länder smäller det direkt med ingen mat på bordet, tvingas lämna hemmet eller bo någonstans med väldigt låg standard.

Jag var på Madeira där många turister kommer och mycket folk jobbar inom turistnäringen. Fint, men så fort man lämnade turistområdet och kom till områden där de bodde så sjönk standarden enormt.

Så har det varit på nästan alla ställen jag besökt i världen och det märker man inte som turist, men är man utforskare som jag och upptäcker områden mer aktivt så ser man mycket elände.

På öarna som nämns, Fiji, Samoa etc så har de stora problem med droger. Mer än genomsnittet. Bara en sådan grej antyder ännu större underliggande problem.

Du skrev ju Karibien i rubriken. Haiti är en (halv) ö i Karibien, tror du folk är lyckliga där? Trots att det är en ö finns det ordentligt med gängbrottslighet där, betydligt mer än Dominikanska republiken, som de har landgräns mot.
Du verkar inte riktigt veta vad du talar om.

Tyskar och Holländare säger väl likadant om Sverige och Svenskarna.
Här uppe finns stora skogar och fjällområden. Du kan dricka vattnet direkt ur bäckarna. Det är ingen trängsel. Inga långa bilköer eller stress.

Ändå dricker svenskarna och finnarna sprit som andra dricker vatten. Märkligt det där. Vi borde väl vara lyckligast i Europa här uppe

På frågan hur de har det så kommer folk från Finland, Norrland och andra deppiga platser svara: ”jo, man ska inte klaga”. Vips är de lyckligast i världen. Mer vettigt vore mäta självmord, ensamhet, alkoholism.

Varför skulle de vara lyckligare?? De har ju helt andra problem än oss, bara för solen skiner jämt är man ju inte lyckligare,

Man vill ju åt det karga och det bistra och lite kamp för överlevnaden. Då mår man och kaffet blir godare när man väl får det.

Alla länder och befolkningar har sina egna, unika problem att tampas med. Kylan i norden, värmen och sandlopporna i asien, giftiga ormar och annan skit. Våld i mellanöstern, gäng på jamaica, det blåser som fan i New Hampshire men nästan ingenting i en dalsänka i norge etc..

Inget land eller plats är perfekt eftersom det bara är "perfekt" för ett fåtal människor med specifika kriterier och för resten av oss finns det alltid saker att klaga på. För mig t.ex. som har väldigt svårt för kyla, skulle ett liv som nomad i Gobiöknen vara betydligt lindrigare för lederna än det jag har nu, men å andra sidan skulle jag ju ha svårare att få tag i snus. Kanske skulle flytta till Kuba då, där man odlar mycket tobak och göra mitt eget för en krona/dosa? Nja, då måste jag ju kompromissa med att leva på ris och bönor istället eftersom de är så jävla fattiga där..
You win some, you lose some.

Jag tror att de lyckligaste folken på jorden helt enkelt är de som lever "ursprungligt" dvs. så nära det liv som människor levde i begynnelsen man kan komma: som jägare och samlare, Nomader som tar dagen som den kommer. Män och kvinnor som lever här och nu utan all propaganda, könsexperiment och annan skit vi matas med idag.

Lever man i harmoni med naturen så kan man nog bli lycklig var man än är.

I sverige kostar en (!) jävla banan 6-7 kronor att köpa, i thailand har de problem med att de växer överallt så alla kan plocka dom gratis. Varför lever man då inte där istället och nöjer sig med ett enkelt liv? Jo, för att man vill ha en iphone eller nåt annat onödigt som man blivit hjärntvättad till att tro man måste ha som alla andra. Det är vår ständiga strävan efter "mer" som gör att vi aldrig blir nöjda och lyckliga, var vi än befinner oss.

Känner spontant att om man vuxit upp och levt hela livet i sån miljö och klimat, så tar man det för givet och ser inte "paradiset" som vi frusna och märkliga nordbor gör.

Det är vardag och elände trots värme, palmer och vita stränder

Tror det är enkelt att svara snabbt här men tänkt efter vad gör du egentligen i Sverige som är så vansinnigt roligt och utvecklande?

Tibet är ju ockuperad, karrig och kallt.
Bhutan måste vara paradiset, dom måler sitt välstånd i lycka inte pengar, Gross national happiness.

Gräset är grönare. Men det ska jag erkänna, rycktes med i din beskrivning av ö-livet.