John Cleese: “Om jag måste undra om jag får säga det – då dör kreativiteten”

I den här videon pratar John Cleese om varför rädslan för att säga fel riskerar att ta död på det fria tänkandet. Han menar att kreativitet kräver ett inre lugn, inte ständig vaksamhet – och att humor inte kan fungera om man hela tiden är rädd för att någon ska bli kränkt.

Kvartal

Fredagsintervjun med John Cleese. Programledare: Nathalie Rothschild.

https://www.youtube.com/watch?v=iUP2tzNxi8g

Håller ni med i hans tankegångar kring detta? Är det ironiskt att en från släkten Rothschild intervjuar honom?

John Cleese är en legend och hjälte. Det produceras inte människor som han längre, dessvärre. Givetvis har han rätt. Detta har de flesta redan tänkt under de senaste 10-20 åren.

Håller väldigt mycket med honom. Det är i grunden viktigt att man kan vara kreativ utan att behöver riskera fängelse eller böter.

Sedan givetvis att kreativiteten också har naturliga begränsningar, t.ex visa hänsyn, visa respekt, inte skada andra människor, inte ljuga och så vidare.

Men det är lurigt. Är det humor att håna någon? Vem och vilka ska man inte håna och vilka är det ok att håna?

Det är en djungel av oskrivna regler och vi kan nog glömma att alla människor förstår.

När skrattar man med någon och när skrattar man åt någon?

Mycket av den humor Monthy Python höll på med var väl oförarglig i och med att den inte tog sikte på någon. Han är ju inte en stå-upp-komiker direkt.

I och med att woke är på väg ut så är väl inte detta uttalande något att egentligen hänga på väggen heller. De lättkränktas tid är mycket riktigt förbi eller i vart fall på utgående.

Det var väl i huvudsak filmen Life of Brian som väckte enorm förargelse inom kyrkan som protesterade mot att man drev med kristendomen. Monty Python var i riktigt blåsväder där ett tag.

John Cleese gjorde ju sedan den enormt prisade komediserien Fawlty Towers. Sjukt rolig serie som håller än idag. John Cleese gick ut med för ett par år sedan att han planerade en modern reboot på serien. Med samma skådespelare i samma roller. Något som BBC inte ville ta i med tång den här gången. Vilket irriterade John Cleese som uppgav att bolaget försökte hindra hans kreativitet.

Det här bottnar ju i karaktären Manuel i Fawlty Towers. Den hunsade spanjoren som var hotellets servitör. För det första var karaktären, med en nutida syn, en nidbild av en spansk invandrare som knappt kunde ett ord engelska. Han gjorde dessutom allting fel. Och framstod som rätt korkad. Till råga på allt spelades han av en kritvit skådis sminkad att se mer latinsk ut. Jag kan bara tänka mig att nutida kritiker anser att det är kantboll på motsvarande black face. Humorn med Manuel går ju dessutom ut på att han blir hunsad, mobbad och närmast misshandlad av John Cleese. Är man riktigt skitnödig kan man nog hitta paralleller till Brittisk kolonialism här också.

Det finns inte en chans att Fawlty Towers hade fått grönt ljus av BBC om serien hade spelats in idag. Och det är ju just det som BBC sätter stopp för när Cleese menar att Manuel är tänkt att återkomma i rebooten av serien. Och förmodligen vad Cleese i själva verket talar om när han menar att humor blir vingklippt om man inte får säga vissa saker.

Helt rätt , han är rolig och smart.