Varför älskar kvinnor att klaga?

Kvinnor tycks vara i sitt rätta element när de får klaga. De verkar få ut någon slags njutning av det fast de på ytan låtsas vara irriterade. En äkta kvinnoklagan ska helst vara helt poänglös och omöjlig att bemöta. Syftet ska bara vara att förstöra stämningen.

Exempel på typiskt kvinnoklag:

• Man har styrt upp en lång utflykt med familjen på sommaren och kör 30 mil. När man kört 15 mil kommer frugan plötsligt på att vi borde ha valt ett annat utflyktsmål istället. Jaha, vad ska jag göra åt det nu?

• Man har styrt upp en heldag på en lördag/söndag med lite roliga aktiviteter. Allt verkar ha gått bra. Sedan när dagen är över får man plötsligt höra att hon var missnöjd med ditten och datten. Jaha, vad ska jag göra åt det nu?

• Kvinnan ber en ”ta lite beslut” i en besvärlig fråga. Sedan oavsett vad man föreslår skjuter hon ned det. Det spelar ingen roll om man försöker vara lite manlig och säger ”nu gör vi så här”, hon börjar klaga förr eller senare ändå. Varför föreslog hon inte bara det hon ville från början?

Kvinnligt klagande verkar inte vara inriktat på att hitta lösningar. Det handlar mer om att ikläda sig en mysig offerkofta och skamma alla omkring sig med någon slags martyrmässig härskarteknik som inte ens går att bemöta. ”Buhu, dumma dig”.

Varför verkar kvinnor trivas med att klaga?

Kvinnor tycks vara i sitt rätta element när de får klaga. De verkar få ut någon slags njutning av det fast de på ytan låtsas vara irriterade. En äkta kvinnoklagan ska helst vara helt poänglös och omöjlig att bemöta. Syftet ska bara vara att förstöra stämningen.

Exempel på typiskt kvinnoklag:

• Man har styrt upp en lång utflykt med familjen på sommaren och kör 30 mil. När man kört 15 mil kommer frugan plötsligt på att vi borde ha valt ett annat utflyktsmål istället. Jaha, vad ska jag göra åt det nu?

• Man har styrt upp en heldag på en lördag/söndag med lite roliga aktiviteter. Allt verkar ha gått bra. Sedan när dagen är över får man plötsligt höra att hon var missnöjd med ditten och datten. Jaha, vad ska jag göra åt det nu?

• Kvinnan ber en ”ta lite beslut” i en besvärlig fråga. Sedan oavsett vad man föreslår skjuter hon ned det. Det spelar ingen roll om man försöker vara lite manlig och säger ”nu gör vi så här”, hon börjar klaga förr eller senare ändå. Varför föreslog hon inte bara det hon ville från början?

Kvinnligt klagande verkar inte vara inriktat på att hitta lösningar. Det handlar mer om att ikläda sig en mysig offerkofta och skamma alla omkring sig med någon slags martyrmässig härskarteknik som inte ens går att bemöta. ”Buhu, dumma dig”.

Varför verkar kvinnor trivas med att klaga?

Det handlar om att de inte vill ta ansvar. Som man vet man att om något borde göras, så gör man det eller så gör man det inte och håller käften.
Mentalt svaga människor tar inte ansvar och tror de har rätten att skylla sin oförmåga till att ta ansvar på andra, som barn gör.

Kvinnor är ofta fysiskt och mentalt svagare än män. Då krävs det att du som man sätter gränser, inte tolerar en massa skit och säger till på skarpen. Sluta huka dig för kvinnor. DU är man. DU bestämmer. Om folk inte gillar dig så kan de dra!

Jag tycker män och kvinnor klagar lika mycket, men en sak som jag stör mig när det kommer till kvinnor är att de verkligen ÄLSKAR att prata om andra människor. Det behöver inte vara elakt skvaller eller liknade, även fast det finns kvinnor som älskar sånt med, men kvinnor älskar verkligen att prata om andra. Då sinsemellan. Skvallra helt enkelt. Eller om hur saker ser ut, typ färger, gardiner, kläder och så vidare och vad som passar vart och inte. Eller om det är rea någonstans.

Varför verkar kvinnor trivas med att klaga?