Runskrift med bläck?

Jag har aldrig stött på någon runskrift skriven under vikingatiden på något slags papper eller djurhud med bläck.
Men vikingarna livnärde sig främst genom handel och då måste man hålla koll på räkenskaperna.
T.ex handelsmännen som reste runt kan knappast haft en stor runsten med sig som dom hackade in sina räkenskaper på så hur gick det till?

Arkeologer har hittat mängder med texter som innehåller räkenskaper på t.ex sumeriska lertavlor med kilskrift som är många tusentals år äldre än vikingarnas runskrift och vikingarnas handelsmän borde ha haft samma behov av att nedteckna vad dom sålt och till vilket pris m.m.

Det är väl klart att de gjorde, vad är det för fråga? Varför skulle de bara vara kapabla till att skriva på stenar men inte papper/hudar?

Vad är frågan?

De använde vaxtavlor, som romarna kom på.

Främst trä. Det kan vara därför runor inte har horisontella linjer för att träet har linjer. Man skrev om allt möjligt. Man använde streck exempelvis för siffror. Trä fanns överallt.

Mänskligheten har bedrivit handel sedan urminnes tid, men bokföring av det slag du tänker på uppkom under medeltiden.

https://en.wikipedia.org/wiki/History_of_accounting

Observera även, att vikingarna inte hade några runtecken för siffror.

https://www.raa.se/kulturarv/runor-o...ch-lasa-runor/

Det fanns inga siffror i runskriften. De siffror vi använder i dag kallas arabiska. Det finns också romerska siffror. Talet 68 är skrivet med arabiska siffror, samma tal skrivet med romerska siffror blir LXVIII. Eftersom det inte fanns några siffertecken som hörde till runorna fick man lov att skriva ut hela räkneordet, precis som vilket annat ord som helst. Skulle man rista 5 fick man lov att stava fem. Det kunde bli väldigt långt och kräva mycket plats om man skulle skriva höga tal.

Men kanske handelsmännen förde någon typ av anteckningar genom att kreta in runor på stycken av trä eller näver, sådana som har hittats i Bergen och i Novgorod.

https://sv.wikipedia.org/wiki/Runins...yggen_i_Bergen
https://www.nrk.no/vestland/gamle_-n...gen-1.16983695
https://sv.wikipedia.org/wiki/N%C3%A4verdokument
https://slav.su.se/sprakbitar/el_nav.html

De kände förmodligen inte till varken hur man gjorde papper eller pergament.

Anteckningar gjordes på näver eller ristade i trä.

Några hundra år senare, på medeltiden, förekommer dokument i form av runskrift på pergament som t.ex:
https://sv.wikipedia.org/wiki/Codex_Runicus

Papper existerade inte och pergament var extremt dyrt. Runor lämpade sig därtill inte till att skrivas med bläck, utan var optimerade för att ristas. T.ex. i näver eller på trä.

Huggande av runor i sten var extremt ovanligt och tenderade att vara ett mode som kom och gick i en trakt under kanske en generation, för att sedan försvinna och kanske komma tillbaka ett par hundra år senare. Undantaget är Uppland och norra Södermanland, där modet med runstenar levde kvar särskilt länge (ur minnet c.a. 100 år) och därtill i samband med kristnandet av Uppland. I hela världen så pratar vi om c.a. 3000 runstenar, varav c.a. 2000 i Sverige och i just Uppland och Södermanland c.a. 1600. I Danmark så pratar vi om 250st runstenar och i Norge bara 50st under en period av 800 år.

Med tanke på hur gamla de äldsta kända runstenarna är (År 1e.kr. till år 250e.kr) och med tanke på hur extremt lika de är de nordiberiska alfabeten, så är det för övrigt troligt att vi inte fick runorna från romarna, utan via handel med dem Iberiska halvön. Iberierna i sin tur fick sina alfabet från grekerna.

Hur låg det egentligen till med läskunnigheten på vikingatiden?
Antar att den var låg men eftersom man högg ut stora runstenar så måste dom varit avsedda att läsas av någon.
Det är ett av skälen till att jag inte tror på runstenen i USA, varför hugga ut en massa runor som indianerna inte förstår.

Bra tänkt!
När jag funderar över de två så kallat 'fornskånska' runkodexarna "Codex Runicus" med Skånelagen från ca 1300, och Maria Klagan, så är själva runorna hyfsat lika, om jag minns rätt, men Codex Runicus upplever jag som väldigt dansk i språket, som om den vore skriven i Köpenhamn; medan Maria Klagan känns som ett försök till småländska eller standardsvenska från en person med ickegermansk bakgrund (t ex dakisk). Inget av dem framstår som skånskt för mig, men de är ändå olika i språket men lika i runorna. Om jag uppfattar det rätt borde det då ha varit så pass vanligt med runkodexar att en standard utvecklats för hur runorna skulle skrivas. En så inarbetad standard att den omfattade hela sträckan från Öresund till Ostkusten.

Sen kanske någon eldade upp dessa böcker efterhand som de hittades.