När och varför började underklassen romantiseras i populärkulturen?

Jag var ung på 80-90-talet. Något som jag uppmärksammat är hur underklassen, främst den amerikanska, färgad eller inte, började lyftas fram i samband med att MTV började sina sändningar i Sverige, och när svensk media följde efter. Jag har sett fler som reagerat på detta i forumen.

Topic: varför har vi sett en hyllning av underklassen i media och social media de senaste decennierna, och vad är syftet egentligen? Toppresterande personer lyfts inte fram på samma sätt. Jag avskyr inte underklassen, tvärtom, men kan ni förklara detta uppenbara fenomen?

De flesta gillar och kan identifiera sig med en underdog. Överklass med silversked i munnen är det svårare att identifiera sig med och känna sympati.

I efterkrigstiden så var ju arbetaren en rejäl människa som det gick att räkna med. Hårt arbetande och det fanns till och med brist på arbetare ett tag när ekonomin gick på högvarv.

Man hade god moral och var kunnig. Och framförallt fanns det en sammanhållning.

Allt detta banade vägen för den romantiserade bilden av arbetaren.

I Sveriges fall var ju arbetarna statsbärande genom socialdemokratin så inte så konstigt att det tar stor plats i kulturen.

Det verkar väl ha svängt lite det där. Nu romantiseras kriminella genom rap/hip hop istället.

Om man ska dela in mänskligheten i "underklass" och "överklass" så är min uppfattning att det är precis tvärtom. Förhållandet mellan filmer och tv-serier som bygger på aristokrati, kungligheter, "riddare" och "rika krämare" (som ursprungligen egentligen inte hörde till överklassen) och filmer och tv-serier som kretsar kring vanliga knegare är helt oproportionellt. Dvs. "överklass"-fokus väger över enormt i förhållande till hur få överklassare det finns jämfört med vanliga knegare.

Intressant är kanske också att det film/tv-förhållandet varierar kraftigt mellan olika länder. T.ex. franska filmer handlar förhållandevis ofta om just "vanliga människor", medan amerikanska filmer nästan kräver någon form av "elitism" från huvudrollen (också om det bara är fråga om mängden döda fiender).

Jag förstår inte vad det här har med MTV att göra, eftersom MTV ursprungligen var en musikkonsumtionskanal och därför riktad till det största konsumentunderlaget, dvs. "ungdomar", oberoende av samhällsklass.

Och fel eller rätt, men när skriver om "underklassen" på det sätt du gör så får jag uppfattningen att du själv anser dig höra till "överklassen". I ett samhälle som varit klasslöst i generationer är det smått suspekt, så där ur psykologisk synvinkel.

Bohemer kanske du tänker på. Typ vagabonder.
De kan vara av fin börd. Har väl alltid romantiserad typ Robin Hood of Locksley.
Men var väl skottpengar på dess likar i Tudor regimen England.

I Sverige var det intressant att se hur den etniskt svenska underklassen kom att föraktas i samband med att SD blev större. Rasism ansågs inte längre tillräckligt föraktfullt så man sammankopplade åsikterna med underklassen. Det var nog kulturmarxisterna som var bäst på att göra så. Även Marx hatade trasproletariatet.

Håller med om allt detta.
Nuförtiden framstår kriminella som extremt mycket smartare än majoriteten som blivit hjärntvättade zombies av all manipulation från media och framförallt ökat kvinnligt inflytande.
Att romantiseringen har skiftat fokus blir oundvikligt.

Faktum är att scenariot är värre än vad man någonsin kan föreställa sig.
Gängkriminaliteten har till slut varken nyhetsvärde eller underhållningvärde längre.

Nu är det bara islamistiska terrorister med kärnvapen som skulle framstå som självständigt tänkande varelser om resten är hjärndöda zombies.

Romantisering av en underklass ter sig då omöjlig, och överlevaren blir en galen terrorist som får en traditionell romantiserad hjälteroll som skadedjursutrotare. Ungefär som en klassisk filmhjälte, fast i större skala.

Jag minns för 50-60 år sedan när arbetarklassen var allmänbildad och respektabel. Även den lägre underklassen hade en grundläggande kultur och moral.

Nivån sjönk överlag, när dels skräpinvandrare och dels kvinnor gavs ett oförtjänt utrymme i samhället.

När Ai tar över blir alla en underklass, utom möjligtvis terrorister som blir de enda överlevande, genom sitt ekonomiska och sociala oberoende.

Dickens. Men Rousseau har nog ställt till störst skada för alla inblandade.

Jag skulle säga att de första spåren finns i herdediktningen under antiken där man romantiserade enkla människors liv på landet. Fick nytt uppsving under renässans och barock. Rousseau, som nämnts i tråden, byggde vidare på traditionen. Men i Sverige ska vi inte glömma Bellman.