En fråga till sportfånar.

Jo fast då hejar du på en individ du är släkt med eller känner - inget fel i det. Motsatsen att hoppas sin kompis eller släkting (i detta fall din son) ska förlora vore nog tvärtom väldigt märkligt.

Men man glömmer nog ofta bort att många/flertalet av fansen/supportrarna själva spelat i laget, åtminstone i knattelaget som barn. De har kanske också kompisar, släktingar, kollegor, egna barn etc som gör det nu, eller åtminstone gjort det tidigare. Så de har ofta faktiskt en samhörighet till laget, eller känner åtminstone att de har det.

I mitt fall ville jag börja med en viss idrott som barn. Min mor ringde därför de klubbar hon kände till (Djurgården, AIK och Hammarby) och frågade om de hade någon verksamhet för barn i min ålder, just i den sporten, just där vi bodde. Djurgården svarade att de hade det, de andra inte. Så jag gick med där och kom därför också att börja heja på den klubb jag var med i. Och så är det nog för väldigt många andra också. (Men jag förstår naturligtvis också att om jag börjat i AIK eller Hammarby hade jag förmodligen hejat på dem istället.)

Hade t.ex. min gamla grundskola spelat en match mot en annan grundskola hade jag hejat på min gamla grundskola, trots att jag inte längre går där och högst sannolikt inte känner någon av de medverkande i laget. Helt enkelt för att jag känner en samhörighet till den skolan. Så om du inte varit med i någon idrottsklubb, eller känner någon som varit det, kanske du kan jämföra med din gamla skola som jag förmodar du känner åtminstone lite mer samhörighet till än någon skola du aldrig gått i.

(Jag bör nog i sammanhanget inflika att jag inte är så jätteintresserad av sport och faktiskt inte bryr mig så jättemycket, men åtminstone lite grann.)

Alla svenskar som var intresserade av fotboll tittade på engelska ligan på vntrarna via tipsextra och fick därigenom favoriter även bland engelska klubbar.

Så var det förr. Kanske nån liknande historia. Man följer lagen i championslegue och får nån favorit?

Tycker du har vissa poänger. Tror de allra flesta tycker det är mycket roligare om det är fler spelare med lokal förankring. Sen är det väl så att man aldrig kan sluta heja på sitt favoritlag, så oerhört inpräntat i en.

Dock har jag själv gjort en resa där jag förlorat intresset för internationell fotboll, mycket pga de anledningarna du nämnet.

Jag tittar/gillar hockey. Jag hejar på tre klubbar. Hockey framkommer av en mer vit och kristen sport trots Asien deltar i hockey tävlingar av landslagsnivån.

Landslaget är min viktigaste hockey matcher. Sen kommer hockey i Sverige. Sen kommer NHL. 40+/50+/60 minuter matcher är bra hockey evenemang.

KHL och Liiga matcher är inte vanligheterna.

Fotboll var min före detta nr1 sport. Både engelskt, spanskt, svenskt, CL och VM.

Utlänningarna dominerade skytteligan i Allsvenskan förra året. Dessinnan var allt svennar-svenskar framgångar i Allsvenskan innan 10-15 sista åren.

I England dominerade min klubb med vita fotbollsspelare vill inte gå in i mera detaljer vilken klubb det gäller.

14 månader sen förra matchen. Jag försöker släppa fotboll.

Jag har utövat sport.

Hockey i Sverige är min viktigaste hockey matcher. Landslaget suger. NHL är högt tempo men inte viktigaste hockey.

Okej jag ätter mig in i rollen som sportfantast och svarar utifrån det. För mig är det viktigt att MITT lag är bättre än DITT även om ingen av våra lag ägs av oss.
Jag håller på AIK och krigar mot Hammarby. När Hammarbyare kommer säger jag, det går dåligt för er och känner mig överlägsen och självgod.
Men i verkligheten hade jag inte haft en aning om vad nån hade menat. Samma som om nån hade sagt ni förlorade mot Finland i Melodifestivalen. Jaså, gjorde vi....Och när var senaste Melodifestivalen. Nån KAJ på en bild är allt jag vet. Jag har ingen aning alls vem KAJ är och det är jag faktiskt stolt för. Ingrosso.. Vem är det? Jag vet inte.