Göteborg: Partnerbyte gick fel - man dömd för våldtäkter (2025-03-27)

Om man ska göra sig en bra bild av verkligheten, så måste man till att börja med förstå att människor inte alltid säger som det är. Framför allt kan man inte lita på hur människor beskriver sig själv och sina känslor, för dessa utsagor är hårt färgade av vem man vill vara, och vilken självbild man har.

Jag har pratat med många kvinnor om vad exakt de går igång på. De snöar ofta in på perifera och harmlösa detaljer som de envisas är hela hemligheten, och som gärna framhäver något om vilka de är som individer. Men det går att utläsa något helt annat av hur de sexuella mötena beskrivs.

"Han var så bestämd, och tvekade inte". "Han använde mig, som ett föremål". "Hans grepp var ömt, men fast". "Han sa att han ville ha mig, och så tog han mig bara!".

Grundförutsättningen är förstås att kvinnan vill ha mannen, men när hon väl vill det, så verkar hon ofta föredra att bli tagen, framför att bli förförd. Det kan hon också tillstå, men det räcker med att man formulerar om frågan lite, så knyter hon sig, och tar tillbaks allt hon sagt.

Kärnan i det kvinnliga sexualiteten är kontroll. Kvinnan väljer vem hon vill ligga med, och när hon valt ut honom, så får han ta henne. Hon överlämnar kontrollen åt honom. Men frågar du henne, så är det hon som har kontrollen från början till slut. Och de män som tar detta bokstavligt, underpresterar av förklarliga skäl i sovrummet.

Våldtäkten är en mardröm. Det används som ett vapen i krig, och något av det grymmaste man kan utsätta en kvinna för, är att göra henne gravid mot hennes vilja, med en man som är hennes fiende. Det är på många sätt ett värre övergrepp än mordet.
Ändå har det en plats i den kvinnliga sexualiteten av bli tagen med kraft av en man som egoistiskt tillfredsställer sina lustar. Det är ett faktum som man lättare kan acceptera, om man inser att människan är en motsägelsefull varelse. Hon är inte bärare av ljus och hög moral, utan lika mycket ett djur som jagar på natten.

Men frågar du en kvinna om hon går igång på våldtäkter, så kommer hon skrika nej och förmodligen tycka att du är sjuk i huvet. För om så vore fallet, skulle hon inte erkänna det för dig, och knappt ens för sig själv.

Min verklighetsuppfattning är nästan dubbelt så lång som din, dessutom.
Mitt tidigare jobb lärde mig människor på ett plan du aldrig kommer möta.

Nu talar du emot bättre vetande och sunt förnuft.
Therese Juel har skrivit två böcker om detta och det finns jurister från båda sidor som påstår detsamma.
Till och med lagrådet som var tillfrågad före införandet av lagen sa att detta är en dålig lag, för att det bruter mot gamla traditioner och i praktiken innebär omvänd bevisbörda.

Den som utsätter en människa för ett brott är skyldig till 100%, men nu är detta inte et nollsummespel som fråntar offret allt ansvar.

Det är omvänd bevisbörda. Samtyckeslagen är oerhört kritiserad och mängder av män sitter oskyldiga. Men finns det någon fup i det här caset? Jag har inte läst hela tråden och kan ha missat..

Ingen fantiserar om våldtäkt. Ingen. Våldtäkt är ett motbjudande brott som är starkt förnedrande för kropp och själ. Så det är rätt självklart och ärligt när kvinnor du pratar med skriker "nej!" Om du frågar dem om de fantiserar om att bli våldtagna.

Rapeplay däremot. Det finns det säkert en och annan som fantiserar om. Där finns stopp-ord och kvinnan har kontroll, även om hon är "spelad underlägsen". Hon blir då tagen och dominerad, men har full kontroll åndå.

Lär dig skilja på våldtäkt och rapeplay.
Metafor: det är skillnad på kampsport med regler och på att bli grovt misshandlad och förnedrad helt utan regler.

Kampsport är det många som sysslar med/vill syssla med. Lite som att det finns de som fantiserar om rapeplay.

Bli grovt misshandlad lite på måfå vill Ingen bli. Precis som ingen vill bli våldtagen/ingen fantiserar om att bli våldtagen.

I detta fallet hade paret även sagt att de inte ville vara med om något som gjorde ont. Strypgrepp gör inte bara ont, det kan vara förenat med döden... solklar våldtäkt. Och mannen I det ena paret märkte även på förövaren fru att hon inte ville. Han avbröt det hela. Förövaren verkar vara en riktigt ruggig typ.

Men vilket jävla moraliserande i denna tråden. Gå in på Darkside så ser ni hur mycket som helst som klassas som CNC. Utöver det hur populärt är inte böcker som har en liknande tes som är populära bland kvinnor.

Löjligt att anta något annat

Ganska mycket så, hon vill knappt erkänna det för sig själv.

Läs Fällda för sexövergrepp – om rättsfall i Sverige och Dömda: om rättssäkerheten i Sverige, som finns tillgängliga via Bokus, Adlibris eller bibliotek. Dessa ger detaljer om fallen, även om namn är anonymiserade i den första boken.
Therese Juel har skrivit den, och en uppföljare med fler fall av oskyldigt dömda.
I den första finns tio fall, i den andra fler och inte bara våldtäkt.

Björn Hurtigs perspektiv på rättssäkerhet och felaktiga domar: Oskyldighetsprojektet: Hurtig är en av grundarna till Oskyldighetsprojektet, startat tillsammans med jur. dr. Sebastian Wejedal och Juridiska Föreningen vid Göteborgs universitet. Projektet syftar till att hjälpa personer som saknar resurser att få potentiellt felaktiga domar granskade och prövade för resning. Målet är att stärka rättssäkerheten i Sverige genom att identifiera och rätta till felaktiga domar, inklusive i sexualbrottmål.

Felaktiga domar i Sverige: Hurtig anser att rättssäkerheten i Sverige generellt är god, men att undantag finns. Han uppskattar att cirka 1–3 % av alla domar kan vara felaktiga, vilket inte är en försumbar siffra. För individer som drabbas är det en personlig tragedi, och han betonar vikten av försvarsadvokatens roll för att förhindra sådana misstag.

Våldtäktsmål och rättssäkerhet: Hurtig har uttryckt att det är viktigt att rättssystemet balanserar rättstrygghet för brottsoffer med rättssäkerhet för misstänkta. Han påpekar att falska anmälningar förekommer, vilket kan leda till felaktiga domar, och kritiserar att vissa analyser av våldtäktsdomar (t.ex. Lina Tengvars examensarbete om friande domar 2010) inte tar hänsyn till detta. Han menar att det inte automatiskt är negativt att friande domar ökar, eftersom det kan bero på att anmälningar i vissa fall är ogrundade.

Specifika fall: Billy Butt-fallet: Hurtig företräder Billy Butt, som dömdes för flera fall av våldtäkt på 1990-talet och fortfarande bedyrar sin oskuld. Hurtig har arbetat med Butt i över 25 år och förbereder en tolfte resningsansökan till Högsta domstolen. Han menar att fallet belyser brister i rättssäkerheten, särskilt hur mediedrev och den sexuella maktdynamiken på 1990-talet kan ha påverkat domen.

Mobilfilmsfallet: Hurtig lyckades få två unga män friade från våldtäkt och försök till våldtäkt genom att återskapa en raderad mobilfilm som visade att sexakten var frivillig. Han kallade den ursprungliga domen en rättsskandal och kritiserade polisen och domstolen för att inte ha granskat bevisningen tillräckligt noga.

Resningsprocessen: Hurtig anser att det är "oerhört svårt, nästintill omöjligt" att få resning i Sverige på grund av höga beviskrav, den så kallade orubblighetsprincipen och begränsade möjligheter till ekonomiskt stöd för resningsansökningar. Han förespråkar en oberoende resningsmyndighet, liknande Norges Gjenopptakelseskommisjonen, för att underlätta granskning av felaktiga domar.

Lagstiftaren har efter påtryckningar från radikala feminister gett efter för att tulla på rättssäkerheten för att straffa fler män. Skyldiga eller inte.