Hälsosamt att inte bry sig om mobbning?

Det sägs att man ska "skita i" mobbare. Men...det ligger väl ändå i människans natur att vilja vara omtyckt av flocken... Ifall ens mamma eller bästa vän talar illa om en och fryser ut en är det ju "enligt naturen" korrekt att vara ledsen. Genom att meditera, träna på out of body experiences och praktisera buddhism kan man nå en nivå av distans. Frågan är ifall det är hälsosamt att vara så pass disconnected från verkligheten. Är det dåligt/onaturligt för människan att "älska sig själv" trots mobbning (och då menar jag inte för arten utan för den enskilde individen)?

Jag tror det finns olika nivåer på Mobbing. Meningslöst och ogrundat som tillhörighet.
Vi som tänker på Klimatet, vi som står upp för Israel/Palestina, VI som stöttar Ukraina../Ryssland
Polarisering som sköts av vår ljugmedia.... Det är en typ, mobbad i fikarummet för att man står för sin åsikt.

Andra sidan när vissa blir mobbade för sin avvikande klädsel, avvikande beteende, avvikande stil... fysiska attribut...

I alla lägen måste man på något sätt stå för sina åsikter och stå för vem man är. Är någon taskig mot en upprepade gånger, ställ människan mot väggen och tala om för denne att : jag ger dig EN CHANS att ta ett steg ifrån mig...med pekfingret på väg in i ögat...

Att inte låtsas om att man bryr sig med hjälp av det du nämnde, yoga, bhuddism osv, funkar ej i längden.

Stå upp och stå på dig.

Ja, ifall man mobbas för sådant som är ohälsosamt, typ fetknopperi, eller att man röker.

Det finns ofta ett skäl till varför man mobbas. Det är väldigt sällan de snyggare, starkare eller smartare personerna i klassen mobbas. Det är i stort sett alltid den konstiga ungen med två pappor, talfel, övervikt, jättetjocka glasögon eller underliga föräldrar som är med i Jehovas som mobbas. Därför bör steg ett för att motverka mobbing vara att titta på den som mobbas. Vad gör hen för att förändra sin situation? Det finns ett personligt ansvar. Om jag kommer till skolan i pojkkläder vissa dagar och flickkläder andra dagar så ligger ju problemet till inte helt oväsentligt del hos mig själv.

Impopulär åsikt, men så är det.

Det är något puckat tjafs det där med att min inte ska bry sig.
Oftast handlar det om att folk inte vill att båten ska gungas.

Att leva i hämnd däremot är inget bra.

Här förklarar Gabor hur vrede/ilska kan vara hälsosamt och vilka former det bör ta för att användas korrekt.

https://www.youtube.com/watch?v=tXxDj2-8bZI&pp=ygUQZ2Fib3IgbWF0ZSBhbmdlcg%3D%3D

Man får försöka lära sig att visa sig stark. Rak i ryggen, självsäker blick. Inte titta ner i golvet när man går förbi mobbarna. Puttas någon, putta tillbaka dubbelt så hårt. Visa på alla sätt att det inte är värt att att bråka med en. Hamnade i handgemäng ett par ggr men sen var det lugnt. Dom hitta väl någon annan stackare..

Vad ska ungen göra åt att den har 2 pappor (vilket ifs är konstigt) eller att föräldrarna är med i jehovas?
Känns inte som ungen kan påverka det så väldigt mycket, så där passar ju knappast personligt ansvar in.
I övrigt håller jag med dig.

Nja. I tjej kretsar mobbas ofta de snyggaste p.g.a avundsjuka.

Jo självklart bör man försöka distansera sig. Men just när man behöver stå ut med mobbning dag ut och dag in hamnar man i en "onaturlig" situation. Den som inte bryr sig om kronisk mobbning MÅSTE ju nästan klassas som sociopat.

Om det sker framför en, så är det ju inte hälsosamt att inte bry sig.
Men om det sker bakom ryggen så är det nog det, om ingen vågar säga nåt direkt till dig så har dom ju ändå viss respekt.

dubbel

Beror på situation.
/Då det är sådant som skitförälder eller annan släkt och man inte behöver bo med den, då är det bäst att bryta kontakten med dem.

/UPPENBART IGNORERA är ett bra sätt, eftersom det är ett sätt att vinna över mobbare (då det inte är våldsmobbning alltså).
Men många offer är inte tillräckligt mentalt starka för att göra så, så de behöver hjälp.

/Det finns så mycket mobbning därför att "massan" inte gör något mot mobbarna. Många gör inget för att de inte vågar, men om de pratar ihop sig och hjälps åt, har mobbarna ingen chans...
((I skolåldern "vände jag massan" genom att visa själv att mobbare kunde stoppas, ofta genom att göra bort dem med ord INFÖR PUBLIK så "massan" skrattade åt dem och såg att det gick att stoppa dem. Ibland blev det våldsamheter. Några kompisar
-Hur vågar du slåss mot flera och mycket större??
-Det spelar ingen roll hur hårt de slås eftersom de missar...


De, som borde vara bra på att stoppa mobbning, som lärare och ungdomsledare, är ofta helkassa på det, speciellt lärare.
Då jag lett grupper har jag stoppat mobbningen snabbt, först skämtsamt genom att säga att den ende som får mobbas är jag, men om någon försöker, gör jag bort dem med skämt.

((I en skola, som jag som ung kom som lärarvikarie till, höll de på med en skrivelse för att få bort en elev för att han - bara 12 år och ganska liten - mobbade lärare. Det var ingen större fel på honom, fick ordning på honom redan första eftermiddagen. Han var bara uttråkad för han var minst 2 år före klassen. I slutet av första dagen frågade han mig t o m om jag inte kunde bli deras lärare.
Men jag fick inte ens komma tillbaka dagen efter för skolan!
I en annan skola klagade lärarna på att min klass hade för roligt!!! istället för att kopiera hur jag gjorde, då deras elever blev avundsjuka. Men där var skolledningen bra så de ringde mig även nästa gång den läraren var borta. (6-klassare så man har dem hela dagarna, så jag talade om i början på dagen vad vi skulle hinna med och om det blev tid över så skulle vi göra något roligt, så de jobbade på bra, så vi hann med sådant som klassmästerskap i luffarschack, armbrytning... Och istället för vanliga tråkiga läxförhör gjorde jag dem som någon populär frågesport på TV.
Många lärare passar inte för att vara lärare för de kan inte hantera barn...))
BS. Det finns inga skäl att mobba - utom att mobba mobbare d v s FÖRSVAR mot dem*.
Mobbare HITTAR PÅ "orsak" då de väljer offer. T ex rödhårig eller blyg. Om "orsaken" tas bort, som du skriver, kommer mobbarna bara att fortsätta mobba samma eller hitta på "orsak" att mobba någon annan...

*Man kan kanske kalla det att mobba då jag stoppade en lärare, som t o m rektorn var rädd för, jag började för flera elever behövde ta nervtabletter för att våga gå på de lektionerna. Jag gjorde bort honom mer och mer till fler såg att han var stoppbar. Det slutade med att han blev utbytt.