Att sluta med droger är egentligen väldigt enkelt och det finns bara en väg ut ifrån det och det är att du kommer behöva skaffa hjälp för det. Kontakta socialtjänsten i din kommun och be dom om att få åka iväg på ett seriöst behandlingshem skulle rekommendera 12&12 i Kramfors väldigt bra ställe. Den viktigaste insikten med att sluta med droger är nog att inse att du aldrig kommer kunna ta igen och då menar jag ALDRIG igen. Men men vem jag är att klaga jag sitter här själv helt tjackad kl 02.20
Det där var nog det absolut sämsta rådet jag har läst hittils.
Om man som aktiv narkoman med barn och familj kontaktar soc så kommer de börja utreda umgängesrätt och man riskerar även att förlora vårdnaden om barnen. Det räcker med ett positiv urinprov vilket i 25-30% av fallen är s.k "false-positive".
Jag skulle råda honom att gå i KBT. Inte något jävla 12-stegsprogram som dessutom inte fungerar. Det är bajs och piss och ingenting annat.
Ta rådet från en som har sett det på nära håll. Jag har flera vänner som har råkat ut för det där. SOC är inte till för att hjälpa dig om du är missbrukare.
Som missbrukare är man rättslös och värd noll zero nada i statens ögon. Man är en börda, en sjuk person, som helst ska trackaseras tills man tar sitt eget liv. Varför tror du annars polisen jagar pissprov?
Jag är helt medveten om var jag befinner mig är du trög? Du menar alltså att bara för att jag själv är i ett aktivt beroende så kan jag inte rekommendera något till någon annan? Skillnad på mig och TS är att han vill sluta helt och hållet det vill inte jag. Hade jag själv velat slutat hade jag lagt in mig på behandlingshem. Du verkar inte förstå att TS inte klarar av detta på egen hand. Och du verkar samtidigt inte kunna se risken med att hans missbruk kommer eskalera och sedan gå ut över hans barn ännu mer.
Jodå, jag är fullt kapabel att se risker, men till skillnad från dig verkar jag också kunna se möjligheter.
Du sitter tjackad på nätterna, säger rakt ut att du inte vill bli nykter – men ändå vill du utropa dig själv till auktoritet på hur andra ska göra för att lyckas? Du raljerar över öppenvård, hånar strategier som faktiskt hjälpt tusentals människor, och avfärdar allting som inte är institutionsvård. Det är inte hjälp – det är cynism. Det är också ganska skevt att du, som själv säger att du inte ens försöker bli nykter, på fullt allvar tycker att den som faktiskt försöker inte ska lyssna på någon som är nykter. Vart tog logiken vägen?
TS har redan varit på behandlingshem. Det funkade inte. Varför? Jo – för att han, som så många andra, inte hade rätt inställning. Du kan slussa in människor i behandlingskedjor tills vårdplatserna blöder – men så länge individen inte kliver fram och säger “nu får det fan vara nog”, så är det slöseri med tid, resurser och liv.
Du verkar också tro att beroende är en enkel ekvation: “vill sluta = läggas in”. Men det är inte så det fungerar. Alla klarar inte av att bo hemma i början – visst. Men det betyder inte att alla ska skickas bort. Det finns nyanser. Och att hela tiden trycka på budskapet att “du klarar inte det här själv” – det är inte omtanke. Det är destruktivt.
Att du dessutom använder ditt eget aktiva missbruk som något slags legitimitet är… märkligt. Det är ungefär som att en kedjerökare skulle kalla sig expert på rökavvänjning för att han vet hur svårt det är. Det du säger är i själva verket: “jag har gett upp – det borde du också göra”.
Och det kommer jag aldrig att köpa.
Jag tror på ansvar. Jag tror på vilja. Jag tror på individens förmåga att förändras – och det är därför jag är nykter. Inte tack vare gruppkramar, utan tack vare ett beslut. Som jag tog. Själv.
Så om TS lyssnar på någon – då hoppas jag det blir den som vet hur det är att ta sig igenom det. Inte den som sitter mitt i skiten och förnekar att det går.
Det där var nog det absolut sämsta rådet jag har läst hittils.
Om man som aktiv narkoman med barn och familj kontaktar soc så kommer de börja utreda umgängesrätt och man riskerar även att förlora vårdnaden om barnen. Det räcker med ett positiv urinprov vilket i 25-30% av fallen är s.k "false-positive".
Jag skulle råda honom att gå i KBT. Inte något jävla 12-stegsprogram som dessutom inte fungerar. Det är bajs och piss och ingenting annat.
Ta rådet från en som har sett det på nära håll. Jag har flera vänner som har råkat ut för det där. SOC är inte till för att hjälpa dig om du är missbrukare.
Som missbrukare är man rättslös och värd noll zero nada i statens ögon. Man är en börda, en sjuk person, som helst ska trackaseras tills man tar sitt eget liv. Varför tror du annars polisen jagar pissprov?
Word.
Det här är nog det första riktigt vettiga inlägget i tråden som faktiskt väger in verkligheten, inte bara vårdideologi.
Håller helt med om att socialtjänsten är ett minfält – särskilt om du redan har barn och familj. Det är ett jävla lotteri där ett enda misstag kan kosta dig både umgänge, förtroende och framtid. Och så sitter det folk här och tycker att TS “bara” ska ringa soc och be om hjälp? Det är ju fullständigt verklighetsfrånvänt.
Och du sätter verkligen fingret på den där tolvstegsmentaliteten också. Det där eviga mantrat om att du är maktlös, sjuk i grunden, och att du aldrig någonsin får nudda ett glas vin igen för då trillar du ner i helvetet. Ursäkta, men det är fan inte hälsa – det är dogm. Visst, det funkar för vissa. Men det måste få vara en väg, inte den enda.
Att vilja berusa sig är inte onaturligt – det är mänskligt. Djur gör det. Apor gör det. Vi har gjort det i alla tider. Att hitta en balans i det – det är vad mognad handlar om. Och att tro att alla ska kapslas in i evig avhållsamhet som ett ideal är både farligt och dömande. Det finns nykterhet som föds ur styrka, och så finns det nykterhet som föds ur rädsla. Det är skillnad.
Och just det där du säger om att KBT är vägen – ja, tack! Det är konkret. Det handlar om tanke, känsla, handling – inte bekännelser, steg och Gud. Det är dessutom något man kan få tillgång till via öppenvården, utan att gå genom soc. Så varför skulle TS inte prova det först?
Att någon ens föreslår att “lägga in sig” är liksom… ja, då har man inte förstått vilken livsfarlig byråkrati man släpper in genom ytterdörren.
Tack för ett rakt och ärligt inlägg, Pissmaster. Mer sånt.
Tänk dig för gällande myndigheter för en utredning på dina ungar kommer att göras. Bästa är att casha själv. 4–6v på ett medelmåttigt ställe kostar runt 20-30k.
Sen skulle jag rekommendera dig att börja med steroider och träna. Bästa botemedlet !
Du borde ta först din känslomässigt och svagpunkt som gör dig sug mest sedan öva och öva för att stärka din känslomässigt och minska sug. Prata med din spegel där du ser dig. Du blir säkert förvånad över din svagpunkt kommer varifrån och varför... Till exempel det uppstår i din barndoms uppväxt känslomässigt.
Ta hand om din barn inre i dig.
Öva stärka din svagheter till stark och härda mot sugkänsla..
Exempel ensamkänsla gör ont och vill inte vara borta från människogrupp otrevligt ibland och varit elak ändå. Svårare att hitta ny grupp.
Ta först hand om smärta ensamkänsla och titta bakåt i förflutna. Varför måste vara med människor?? Svagpunkt för att man klarar sig inte utan människor i grupp. Arbeta att ta bort vem elakast och otrevligt av vissa grupp. Ta bort en och en sedan bygger upp bra självtroende om och om tills svagpunkt blir stark då man behöver inte mer människor och grupp. Man upptäcker sin självständighet mer och äntligen att slippa elak grupp.
Inget ska äga dig..
Ja. Den som förordar att gå till socialen misstänker jag står på socialens sida. Alltså ett råd som inte är sprunget ur omtanke om TS, utan "för samhällets bästa". Eller kanske snarare för socialmyngigeternas bästa, och alla dess intressenter inom kringliggande verksamheter, som tex behandlings- och familjehemsindustrierna. Som slukar astronomiska summor skattemedel, f.ö.
Sen tror inte man skall underskatta risken att AA-talibanerna som kör på allra hårdast med att "dänga stora AA/NA-boken i skallen" på andra, i själva verket har egna intressen i att det förbannade förljugna hjärntvättsbudskapet hamras in i skallen på så många som möjligt.
Antingen genom att de själva är insyltade i nån av de smutsiga parasitindustrierna som har socialtjänsten som främsta värddjur, eller så är dom rätt och slätt hjärntvättade missbrukare själva, som bygger upp hela sin identitet på att predika att man är maktlös inför sina missbruk, som i 100% av fallen leder till döden, om man inte underkastar sig DEN HELIGA TOLVSTEGSMETODEN.Vilket naturligtvis är totalljug. Vilket de innerst inne är mycket väl medvetna om, eller inte.
Vilket är ju lite synd, eftersom AA/NA/XA garanterat gör mer skada än nytta, förutom för ett fåtal katastrofmissbrukare, oftast alkoholister, som tillhör den lilla procenten som verkligen inte kan bryta med sina missbruk på egen hand. Oftast obotliga självömkare också, som i sin nya AA-identitet kan frossa i offerkoftor livet ut, och ta ut sin ilska och hat på att mobba personer som ifrågasätter Sekten.
Resten som dras in i behandlingarna (som oftast inte är frivilliga) skulle ha blivit nyktra ändå, men dom måste liksom rätta in sig i ledet och spela med och svära på den heliga boken. Åtminstone tills övriga myndigheter att släppt sina klor om den missbruksstämplade personen.
Jag är glad att ni tar debatt och strid med de maktfullkomliga AA-talibanerna, eller kanske ffa Klasse, så att jag slipper bli ännu mera frestad att ge mig i kast med det uppenbart meningslösa. Dvs att försöka snacka vett med en npc-bot.
Citat:
Ursprungligen postat av Pissmaster
Det där var nog det absolut sämsta rådet jag har läst hittils.
Om man som aktiv narkoman med barn och familj kontaktar soc så kommer de börja utreda umgängesrätt och man riskerar även att förlora vårdnaden om barnen. Det räcker med ett positiv urinprov vilket i 25-30% av fallen är s.k "false-positive".
Jag skulle råda honom att gå i KBT. Inte något jävla 12-stegsprogram som dessutom inte fungerar. Det är bajs och piss och ingenting annat.
Ta rådet från en som har sett det på nära håll. Jag har flera vänner som har råkat ut för det där. SOC är inte till för att hjälpa dig om du är missbrukare.
Som missbrukare är man rättslös och värd noll zero nada i statens ögon. Man är en börda, en sjuk person, som helst ska trackaseras tills man tar sitt eget liv. Varför tror du annars polisen jagar pissprov?
__________________
Senast redigerad av busy-signal 2025-03-23 kl. 08:53.
Lol så TS har inget problem när han väljer knark före sina barn? Eftersom TS är en beroende person så kommer detta med att bruka lite tjack eller alkohol ibland att övergå till ett dagligt bruk så småningom. Eller ja vänta TS kanske är en på 1 miljon av alla missbrukare som kan "Kontrollera det"
Ja, exakt – det är ett problem, men inte ett som kräver vit rock, låsta dörrar och permissioner. Att kalla det här för ett fall för behandlingshem är inte bara oproportionerligt, det visar också hur snabbt vi är att patologisera något som egentligen handlar om val, ansvar och livsstil.
Och ärligt talat: det är inte ovanligt att folk som TS börjar sätta etiketter på sig själva – “jag har ett missbruk”, “jag är beroende” – som ett sätt att slippa ta itu med den egentliga skammen. Forskning inom psykodynamisk och existentiell psykologi visar att människor ofta projektiserar sin ångest och sitt dåliga samvete på ytliga symptom, som alkohol eller droger, i stället för att konfrontera de mörkare, mer obekväma aspekterna av sig själva – svek, skuld, självförakt.
Det är enklare att säga “jag är offer för beroende” än att säga “jag har sårat människor jag älskar genom att vara självisk eller feg”. Det förra är något man söker vård för. Det senare kräver att man reser sig och blir vuxen.
TS verkar ju dessutom redan ha påbörjat den resan – han har dragit ner, han reflekterar, han VILL något annat. Det behöver man bekräfta, inte riva ner och ersätta med dramatik som skapar ännu mer distans till familjen. Han behöver en plan, inte ett straff.
Så nej – inget behandlingshem. Det han behöver är att sluta gömma sig bakom etiketter och börja leva det liv han säger sig vilja ha. Och det börjar med att inte längre göra undanflykter för sig själv.
__________________
Senast redigerad av dragonfly08 2025-03-23 kl. 08:56.
Du borde ta först din känslomässigt och svagpunkt som gör dig sug mest sedan öva och öva för att stärka din känslomässigt och minska sug. Prata med din spegel där du ser dig. Du blir säkert förvånad över din svagpunkt kommer varifrån och varför... Till exempel det uppstår i din barndoms uppväxt känslomässigt.
Ta hand om din barn inre i dig.
Öva stärka din svagheter till stark och härda mot sugkänsla..
Exempel ensamkänsla gör ont och vill inte vara borta från människogrupp otrevligt ibland och varit elak ändå. Svårare att hitta ny grupp.
Ta först hand om smärta ensamkänsla och titta bakåt i förflutna. Varför måste vara med människor?? Svagpunkt för att man klarar sig inte utan människor i grupp. Arbeta att ta bort vem elakast och otrevligt av vissa grupp. Ta bort en och en sedan bygger upp bra självtroende om och om tills svagpunkt blir stark då man behöver inte mer människor och grupp. Man upptäcker sin självständighet mer och äntligen att slippa elak grupp.
Inget ska äga dig..
Tvärtom man äger sugkänsla, ensamkänsla och svagpunkt att stärka till mentalnivå.
och öva öva..
Mental: XS nivå .. S nivå... M nivå L nivå... XL nivå i mentalitet
TS : XS i mentalitet... svagpunkt och sug ..
Öva nästa till S nivå vidare till L sen XL..
Fri och stark!
Helt rätt. Börja med kortsiktiga mål för att stärka självkänslan och att "fan, det här går ju ganska bra!". Var inte för hård mot dig själv heller. Det är tillåtet att vara svag. Men mitt råd är ändå att hitta någon som du kan bolla dina känslor med, en psykolog eller kbt-behandlare. Det som Dofstorm skriver i sitt inlägg är grundläggande KBT egentligen. Identifiera risker, svagheter, känslor m.m och börja jobba med vad som händer i kroppen, i huvudet, i vilka situationer ditt sug uppstår. Det kommer leda till att du blir mer vaksam och att det blir lättare att hantera drogsuget. För det kommer alltid finnas där. Din maniska personlighet kommer alltid måla upp de positiva sakerna med drogerna, aldrig de negativa.
Börja försök kontrollea och styra dina tankar och känslor. Det kommer att ta tid, det kommer att vara svårt. Men är du tillräckligt motiverad och har ett "högre mål", något som väger tyngre än drogerna (dvs din familj och dina barn) så kommer det gå geschwint!
Lycka till! Vi tror på dig. Efter regn kommer solsken.
Är det inte farligt att vara benzad, supa och dra amfematinlinor om du ska tand om barn?
Du kan ju glömma bort vagnen på bussen och så när du går av? Eller tappa bebisen i gatan när du ska ta upp ifrån vagnen om du lite på fyllan också?
Hej!
Vill berätta lite först om min bakrund samt situation och problem jag har som jag vill rätta till.
Jag hade problem med skolan som märktes redan vid 8-9 års åldern men konsternations svårigheter och läs svårigheter. började med gräs när jag var mellan 14-15 åldern och ritalin/amfetamin kom in runt 16-17 åldern och efter 18 så va det amfetamin, mdma, meth och gräs såklart sen senare kom benzo in.
Gräset var dagligen från början och och resten var helg droger.
Vid 19-21 års åldern så började jag ibland ta amfetamin när jag va på jobbet men det var kanske i snitt nån gång i månaden 2-3 vardagar men kunde variera beroende på period.
Vid 25-27 års ålder så blev allt värre då dagligt bruk kunde vara i få en-två veckor och då började benzon smyga sin in också för att hantera missbruket och ångesten.
innan 25-27 år åldern så har jag hamnat på sjukhus kanske 5 gånger för drogutlöst psykos hjärtat har slagit i orytm(vanligt) och en överdos som kunde verkligen varit hejdå.
Har haft fler drogutlösta psykoser efter också men började dämpa det med sprit och mer benzo för och har haft 3 stycken benzo avtändningar med 1-3 månaders användningar.
Men har ändå lyckas jobba utan att nån har märkt då jag jobbat med min pappa och bror sen jag var 16 år men blev såklart busted när man hamna på sjukhus och inte kunde åka till jobbet för avgiftning innan man fick lämna sjukhuset.
Men dom senaste tre åren så har minskat ganska mycket och det blir mindre och mindre användning per år men kan dra lite amfetamin nån helg då och då men jag dricker för mycket sprit också.
Super mig aldrig stupfull utan det är att jag smådricker hela tiden under helgerna, kan bli 2-3 öl efter jobbet 1-3 dagar i veckan beroende på.
Är fast i benzo och använt dagligen i runt två år men det är i väldigt låg dosering och minskat benzo från 2-4 mg till nu 0.5 mg alprazolam och kan ta 1 mg ibland men har inte lyckas hoppa helt av än.
Det som är problemet är att jag är pappa till två barn och jag fattar inte hur jag kan vara så självisk att ändå välja att ta och speciellt amfetamin för det får mig klistrad framför datorn och gör att jag spenderar mindre tid med barnen och mer ansvar hamnar på min sambo.
Amfetamin får mig inte ens att må bra, blir lite glad i 2-3 timmar sen blir jag bara mer och mer introvert.
Vi fick vårt första barn när vi va 20 och tänkte att "sluta" med allt, men så blev det inte.
Nu har det gått strax över 10 år och vi har ett till oplanerat barn som är 1.5 år nu och när hon kom så var det då jag verkligen började kapa ner på allt.
Jag skulle dö för min familj men jag väljer ändå att ta tjack ibland.
Jag har 1 riktigt vän som inte tar droger, resten tar droger.
Har kapat alla nästan band och slutit umgås med dom för blir nerdragen direkt.
"det är bara sluta knarka" det är lättare sagt än gjort.
Lyckades va ren i 6 veckor precis från sprit/amfetamin men nu har jag tagit 2 helger i rad.
Det finns en låt jag vill skicka till dig, TS – eller till oss alla som varit där, eller fortfarande står med ena foten i rökrummet och den andra i drömmen om att bli hel.
Den är inte bara en låt. Det är ett vittnesmål. Ett eko från trapphus, väntrum, rivna filter och återfall. Från människor som aldrig blev “projekt att satsa på”, utan snarare exempel att statuera.
För hur fan kom vi hit, där det krävs att man är tillräckligt paj för att bli insläppt, men fortfarande förväntas resa sig utan att skaka?
TS – du skriver att du vill sluta. Du försöker. Du famlar. Och du får höra att du måste kapitulera. Att du är ett projekt. En kostnad. Någon som måste “shape up” eller förlora allt.
Men du är inte ett projekt. Du är en människa. Med känslor, felsteg, styrkor. Och det du kämpar med är inte en brist i karaktär – det är en jävla krigsskada från ett samhälle som länge sagt att det finns plats för alla, samtidigt som man bygger murar kring precis de rum där värme skulle behövas som mest.
Så oavsett om du väljer tolvsteg, KBT, skrivbord, spegel eller steroider – vet bara detta: det är okej att vara paj. Det är till och med mänskligt.
Men du förtjänar att få försöka ändå.
Och nej – det var ingen fest för någon av oss. Men musiken hörs fortfarande.
Hej!
Vill berätta lite först om min bakrund samt situation och problem jag har som jag vill rätta till.
Jag hade problem med skolan som märktes redan vid 8-9 års åldern men konsternations svårigheter och läs svårigheter. började med gräs när jag var mellan 14-15 åldern och ritalin/amfetamin kom in runt 16-17 åldern och efter 18 så va det amfetamin, mdma, meth och gräs såklart sen senare kom benzo in.
Gräset var dagligen från början och och resten var helg droger.
Vid 19-21 års åldern så började jag ibland ta amfetamin när jag va på jobbet men det var kanske i snitt nån gång i månaden 2-3 vardagar men kunde variera beroende på period.
Vid 25-27 års ålder så blev allt värre då dagligt bruk kunde vara i få en-två veckor och då började benzon smyga sin in också för att hantera missbruket och ångesten.
innan 25-27 år åldern så har jag hamnat på sjukhus kanske 5 gånger för drogutlöst psykos hjärtat har slagit i orytm(vanligt) och en överdos som kunde verkligen varit hejdå.
Har haft fler drogutlösta psykoser efter också men började dämpa det med sprit och mer benzo för och har haft 3 stycken benzo avtändningar med 1-3 månaders användningar.
Men har ändå lyckas jobba utan att nån har märkt då jag jobbat med min pappa och bror sen jag var 16 år men blev såklart busted när man hamna på sjukhus och inte kunde åka till jobbet för avgiftning innan man fick lämna sjukhuset.
Men dom senaste tre åren så har minskat ganska mycket och det blir mindre och mindre användning per år men kan dra lite amfetamin nån helg då och då men jag dricker för mycket sprit också.
Super mig aldrig stupfull utan det är att jag smådricker hela tiden under helgerna, kan bli 2-3 öl efter jobbet 1-3 dagar i veckan beroende på.
Är fast i benzo och använt dagligen i runt två år men det är i väldigt låg dosering och minskat benzo från 2-4 mg till nu 0.5 mg alprazolam och kan ta 1 mg ibland men har inte lyckas hoppa helt av än.
Det som är problemet är att jag är pappa till två barn och jag fattar inte hur jag kan vara så självisk att ändå välja att ta och speciellt amfetamin för det får mig klistrad framför datorn och gör att jag spenderar mindre tid med barnen och mer ansvar hamnar på min sambo.
Amfetamin får mig inte ens att må bra, blir lite glad i 2-3 timmar sen blir jag bara mer och mer introvert.
Vi fick vårt första barn när vi va 20 och tänkte att "sluta" med allt, men så blev det inte.
Nu har det gått strax över 10 år och vi har ett till oplanerat barn som är 1.5 år nu och när hon kom så var det då jag verkligen började kapa ner på allt.
Jag skulle dö för min familj men jag väljer ändå att ta tjack ibland.
Jag har 1 riktigt vän som inte tar droger, resten tar droger.
Har kapat alla nästan band och slutit umgås med dom för blir nerdragen direkt.
"det är bara sluta knarka" det är lättare sagt än gjort.
Lyckades va ren i 6 veckor precis från sprit/amfetamin men nu har jag tagit 2 helger i rad.
Tror du måste ta ett steg i taget. Just nu känns det som att du stressar upp dig över allt.
Du kommer inte orka bara sluta med allt.
Först tar du tag i tjacket för den är värst eftersom allt annat du beskriver är downers.
När du klarat det så klappar du dig på axeln.
Det är bättre att ta extra benzo en period och sen trappa ner igen än att ta tjack.
Ngt säger mig att du saknar ngt i ditt liv som tjack ger dig. Kan du hitta ngt annat att göra?
Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!
