Skilsmässa, sedan : barnen högsta prioritet

Jodå, till en viss gräns. Men visst har det betydelse hur snygga/attraktiva/charmiga o.s.v. de båda männen (han därhemma i soffan och han på jobbet t.ex.) är i förhållande till varandra, också. Det går inte att komma ifrån. Många människor slutar även att träna, ta på sig fina och rena kläder, sköta sin hygien o.s.v. efter några år i ett förhållande. Och då blir det svårt för den andra att "investera kärlek och åtrå" i fettot respektive åkerspöket...

Jag är trots allt lite smickrad över att du itts läsa mina drömmar! Finns andra som har gjort det också, jag förstår inte själv varför jag är så intressant!

Det enda du gör med det här svaret är att visa på din egen ytlighet.....

......och fåfänga. Det kan vara så att jag har läst själva tråden där du skrivit om dina drömmar för att själva ämnet intresserar mig.

Om du har barn med en man som du av någon anledning råkat ledsna på, så är det din skyldighet som förälder att göra det bästa at situationen, FÖR barnens skull.


Livet handlar inte längre om din orgasm och dina inre sexuella fantasier och lustar.

När du är mamma till dina barn är du FÖRST OCH FRÄMST MAMMA.

Ta ditt ansvar!

Hur traumatiserande kan det vara? Är inte så att någon av dem dör.

Däremot att därefter inte fokusera på barnen. Tänka på sig själv och skaffa ny partner, eller t.o.m. nya barn! Där går gränsen faktiskt. Det måste vara oerhört traumatiserande för ett barn, speciellt om det går mycket snabbt. Tvinga in ungen i en ”bonusfamilj”, vad är det för liv?

Väldigt traumatiserande, för en del mer än andra.

Och som di insiktsfullt säger sedan, resultatet av en separation med bonusfamiljer osv kan OCKSÅ vara traumatiserande.

Gäller det samma när mannen tröttnat på sin kärring som bara spenderar tid på barnen och inte orkar vara den där snygga heta tjejen du träffade för 18 år sedan?

Hon har i stället som 50-åring blivit smårund (läs tjock) har bröst som hänger och tänjt ut magen så mycket att den hänger över byxorna när hon var gravid med barn nummer tre. Lägg därtill att hon har ett jobb som trots allt kräver lite mer än 40h/v vilket innebär att det sällan finns utrymme för dig eller för er och helt plötsligt när barnen är tonåringar inser du att ni inte knullar längre och det enda ni pratat om de senaste tre åren är jobb och ungar.

Helt plötsligt så är det flera frånskilda intelligenta och attraktiva kvinnor, som har vuxna barn, i din egen ålder som tycker att du som tagit hand om dig fysiskt och som är en bra pappa till alla barn, är grym på alla sätt och vis och visar intresse för dig.

Livet är kort ska tilläggas och fan vet om det är värt att bita ihop och hata kärringen i stället för att gå vidare och spendera tiden med någon som uppskattar dig.

När barnen är vuxna är det inte riktigt lika viktigt.


Men ja, man skall absolut hålla ihop. Om man inte är nöjd får man jobba på det.

Sedan får man vara inställd på att man inte kan vara ung hela livet och tramsa omkring.

Man har gjort ett val, kvinnan man valt har carit och är en bra mamma, tagit sitt ansvar och skött hem och barn, en kvalitetskvinna.

Då får man leva med att hon inte är perfekt utseendemässigt

Om ena föräldern blir misshandlad kan du väl hålla med att det är dags att avsluta? Misshandeln avslutas och det viktigaste blir som du i tråden skriver. Barnen hamnar först och blir högsta prioritet. Hos båda.

Jag håller med dig i det andra men om det mentala man får uppleva är djävulen själv personifierad så är det nog bästa att avsluta ändå. Det är "ondskan" som kommer in i världen som det står skriver i dogman. Det är det som inte finns till den dagen det kommer till och blir varse för den som aldrig upplevt det.

Om barnen mår bättre nu när föräldrarna är isär. Vad har du att säga om saken? Är frågan endast svart och vit eller har den också nyanser av grått?

Därför vi behöver införa någon slags "licens" för att skaffa barn, det är alldeles för lätt att skaffa något som SKA vara totalt livsförändrade, dvs barnet ska vara prio 1 i ditt liv, ALLTID, oavsett vad du gör. Är man inte redo för det ska man fan inte få skaffa barn.

Läs mitt första inlägg en gång till.

Körkort för föräldraskap eller "kurser" inför barnets ankomst kan vara väldigt smart att investera sin tid i och är bra utbildning som betalar av sig tusenfallt. De som inte lär sig får helt enkelt lida tid tills de inser och lär sig och flippar sönder. Där vissa bieffekter är depression, trötthet och frångående från "den vanliga livet" då de inte orkar upprätthålla de grundläggande. Ilska, trötthet, argsinthet leder sedan kanske till separation åtminstone till 50% av fallen i genomsnitt.


Du hade rätt där.

Har du kommit fram till något av alla svar i tråden eller har du andra frågor eller svar i ämnet?

Finns det bara ett rätt sätt eller finns det fler rätta svar? De håller ihop men bor isär... de arbetar på relationen trots att de är på väg att skilja sig. De har skiljt sig men är ihop ändå?

Bieffekten av deras uttalande. Vi sätter barnen främst är ju beroende på deras ärlighet och inställning gentemot deras "meddelande" till alla andra öppet eller sina slutna grupper.

Menar du att många, alla barn far illa av de föräldrar som går ut publikt... de menar ju fortfarande vad de säger oavsett orsaken. Det är det "politiskt" korrekta att säga. Att det är sant eller inte till 100% vet bara de inblandade och med erfarenhet så kan man ju börja syna korten och förstå att ofta kanske det inte varit så bra ställt.

När drar man gränsen för barnen, 15 år 17 år eller ska de vara 19 år och vad menar du med ung och tramsa omkring? Den bild av kvinna som du förmedlat låter snarare som en lågutbildad avelsko. Skött hem och barn. Ja du, gosse. Det låter tämligen naivt ...

Har man jobbat på det i 18 år och kommit fram till att det inte fungerar, ska man således bita ihop och fortsätta leva med varandra. Paradoxalt nog så säger du även att det inte är lika viktigt när barnen är vuxna?

Vad gäller utseende så är det fortfarande viktigt för en relation att attraheras av sin partner trots barn. Du behöver kunna uppskatta den du ser dagligen för annat än att hon sköter hemmet.