Det är så klart våldsamt mycket trams i tråden, raljerande, missförstånd, vetenskapsförnekelse och framförallt *överdrifter*.
Detta är Ekologi, natur, djur och växter-delen och här bör vi alltså förhålla oss till den vetenskap varmed vi förstår dessa ting. Den moraliska diskussionen är inte oväsentlig, men lite off-topic, men även den bygger på en förståelse kring vetenskapen. Den juridiska frågan är inte heller riktigt relevant, men även här tramsas det enormt. Jag är inte jurist, men jordbruksverkets regler är inte någon brottsbalk, så allt trams kring detta kan ni genast sluta med. Ingen kommer sitta inne för "mord på flugor" och det är inte ens en grej. Det enda mer allmänna brottet som någon kanske kan straffas för vore djurplågeri, men inte heller det är relevant eftersom det gäller ryggradsdjur och vissa mollusker. Dvs inte insekter.
Låt oss börja med det hårda, det vetenskapliga, som man antingen har att acceptera eller förneka och som man bör förhålla sig till helt oavsett hur man ser på det etiska. När forskare säger att "bananflugor kan anses känna smärta" så är det inte någon jävla vibe man går efter och har inte ett skit med att göra hur "mjuk" man är eller vad man röstar på, utan på slutsatser grundade i naturvetenskap.
Det är svårt att studera djur, speciellt djur som är mycket små eller svåra att studera i labb, vilket gör att om vi får data om ett antal organismer så kan vi s.a.s. "interpolera" mellan dessa på basis av hemmahörandet i livets träd.
Först själva förutsättningarna: Många djur saknar helt nervsystem (t.ex. spongier) och "genomsnittsdjuret" är en diffus "mask" med några hundra till några tusen nervceller och en knapp antydan till centralhjärna. Ett väldigt fåtal fylum av djur har emellertid riktiga hjärnor, och hit hör ryggsträngsdjuren (inklusive ryggradsdjur som oss), molluskerna (som t.ex. bläckfiskar) och flera klasser av leddjuren (t.ex. insekterna, spindeldjuren och kräftdjuren). Redan där är alltså bananflugan tämligen unik, unik på samma sätt som människan är unik, dvs har en centralhjärna, vilket majoriteten av alla fylum av djur saknar.
Det finns minst tre olika responser av skada, varav den första är fundamental och ej ensamt implicerar upplevd smärta, och den sista faktiskt implicerar upplevd smärta. Den fundamentala responsen, som inte ens fodrar en centralhjärna, men som i princip alla organismer med hjärna har, är att dra sig undan och undvika det som orsakar skada. Kan förenas med minne och lärdom att undvika det som orsakade skadan¹, men måste inte betyda upplevd smärta.
Den andra responsen är att en organism kan undersöka, putsa, manipulera, rengöra, omhänderta, etc, skadan. Detta betyder inte heller nödvändigtvis någon upplevd smärta, men blir givetvis lite mer begripligt som beteende med smärta som möjlig upplevelse. Nämligen är en funktion av detta "pyssel" att avleda uppmärksamhet från de signaler som skadan själv sänder ut.
Den tredje responsen, däremot, kan inte gärna förklaras med annat än upplevd smärta, och handlar om ett avvägande mellan smärta och nytta. Detta har t.ex. studerats hos eremitkräftor. Det ska först sägas att kräftdjur och insekter är så nära släkt med varandra, att det inte är helt, 100% säkert att kräftdjur är en egen monofyletisk grupp, utan kan vara nästlad inom insekterna (vilket gör termen "hexapoda" omodern). Eremitkräftor väljer skal med omsorg (de växer ju inte egna skal, utan använder begagnade skal från andra arter som sitt boende). Det var vad jag menade med de första styckena, att man behöver kunna studera organismen som den fungerar normalt, vilket kan vara svårt för en väldigt liten organism (som bananflugor). Genom att studera eremitkräftor så vet vi på förhand deras preferenser för skal, vad som är ett bra skal och vad som är ett sämre skal. Vad som är lyxvåning och vad som är studentkryptin. Nu är det så, att om man skapar obehag för eremitkräftan i sitt skal, så tenderar den att lämna skalet. Vilket är perfekt. För nu har vi två saker: en värdering av skal och en respons på någon form av "obehag". Reflexiv registrering av skada är inget som kommer upp till någon form av upplevelse som någon tar i beaktelse för att göra en nytta/smärta-kalkyl, utan sådant sker automatiskt. Så, om eremitkräftan gör en avvägning mellan smärta och huruvida den ska lämna sitt bo, så är det alltså per "experimentell definition" så att den upplever smärta. Och ja. Ge elstötar till eremitkräftor och du måste ge starkare stötar för att den ska lämna ett bättre, mer högvärdigt boende än ett halvdant krypin. Samma kräfta, olika bon, det bättre boendet kräver mer obehag för att lämna. Det är "någon hemma" som gör avvägningar och vad skulle det vara som vägs, om inte obehag?
För många år sedan gjordes liknande forskning med fiskar och de, i egenskap av väsentligt högre djur än kräftor, kunde givetvis göra dylika avvägningar likaså. Det var många "höhöö" och "flum" och dråpord även då, men det är idag allmänt accepterat och ingen har producerat någon vetenskapligt hållbar bortförklaring. Jag vet inte om/hur specifikt bananflugor har undersökts, men jag vet att man iaf har konstaterat andra beteenden hos flugor som är mer förenliga med att "någon är hemma" än med "det finns inget som upplever här", t.ex. lek och förströelser, bränna energi på "trams" och "onytta" för att det är, tja, kul?
Edit: Om jag inte missminner mig nu, så har man också försökt kalibrera denna "avvägning" med något känt, dvs hur människor värderar (t.ex. genom att låta försökspersoner sätta ett pris på en viss smärtnivå) och kunnat konstatera att själva skalan är den samma, ge eller ta osäkerhet i hur t.ex. eremitkräftor värderar sina skal. Jag minns inte detaljerna, men om det t.ex. var ett icke-linjärt samband med en speciell kurvform som replikeras både hos människor och eremitkräftor (eller kanske var fiskar), så är det ju ett jäkligt starkt indicium faktiskt. Ska nog gräva mer vid tillfälle, var ett tag sedan.
Det är ingen som säger att detta gör någon till "mördare" för att man äter kött, eller matar grodor med levande föda. Det är bara töntiga överdrifter. Det är heller inte min eller någon annans sak ifall någon säger "ja, okej, bananflugor kan nog lida med det skiter jag i". Det är kanske en etiskt problematisk ståndpunkt, men inte vetenskapligt. Däremot, släng för i h-vete inte ut barnet med barnvattnet och säg det omvända "jag är etisk, men jag förnekar att bananflugor kan känna något och dödar dem på skoj, och fortsätter vara en etiskt klanderfri person". Jag hoppas folk ser skillnaden. Du får vara en skitstövel om du vill, men var då hela skitstöveln och försök inte låtsas som att vetenskapen måste vara fel och göra det som man faktiskt kan resonera etiskt kring, till något som omöjligen kan orsaka etiska bryderier.
Själv slår jag ihjäl mygg som sätter sig på mig och jag har inga problem med att döda insekter om de är i vägen, orsakar mig problem eller bara är störande nog. För att inte tala om fästingar... Men jag kan "own it", och säga "du myggjävel kan känna smärta och har ett etiskt värde, men det etiska värdet är litet och passerar tyvärr inte gränsen för att få leva och suga mitt blod. Frånvaro av min klåda har ett högre etiskt värde". Det jag inte kan säga och vara fortsatt intellektuellt hederlig, är "du myggjävel känner ju ingenting, så det är helt problemfritt att döda dig och det har inga implikationer om jag gör det för att du skadar mig eller därför att jag njuter av det".
Jag hoppas mitt budskap går fram. Bananflugor bör ha rättigheter ja. Men det betyder ingenstans någonstans någonsin att det är rättigheter som behöver inkräkta på någon annan, och i synnerhet inte på människors rättigheter. Det är inte den typen av rättighet, helt enkelt. Det handlar bara om vi kan använda det låga, lilla etiska värde som en fluga har, till att sätta ett litet, lågt pris på att göra saker bättre. Om det inte kostar oss något, eller bara kostar så lite i form av ansträngning eller ören, att det på något vis gör behandlingen av dessa motsvarande deras etiska värde, ja det gör ju oss till bättre varelser, inte sämre. Det kan räcka med något så lite, att som icke-psykopat åtminstone inte känna glädje åt att man slog ihjäl myggjäveln eller att byta till ett bättre myggmedel. Om det går rent praktiskt att mata sina grodor med redan avlivade insekter, så varför inte? Om det inte går, så gör som vanligt och som empatisk person kanske du kan bara tänka på det? Bara själva vetskapen kan vara fullt tillräcklig för att bara mycket subtilt ändra beteende. Om din vanliga procedur att avliva spindlar är att rycka benen av dem ett och ett, så kanske, tja, trampa ihjäl dem i stället?
Det som inte är okej, är att försöka låtsas som att något som kanske är oetiskt är etiskt problemfritt, och förneka vetenskapen i stället.
1) Jag skriver "skada" här, men alla förstår ju att det vore mer naturligt att säga "smärta" eller "obehag", men det implicerar just det som ska bevisas och inte förutsättas. Men märk väl att blotta det faktum att något känns naturligt rent språkligt här, faktiskt kan ses som ett incitament.
__________________
Senast redigerad av DjILY 2025-03-21 kl. 23:19.
