Jag vet inte ens var jag ska börja. Jag har sett många pretentiösa arthousefilmer i mina dagar. Jag har sett regissörer som tror att de gör något djupt när de i själva verket bara runkar av sitt eget ego i två timmar. Men det här? Det här är på en helt ny nivå av handtrallande, en långsamt krypande mardröm av självsmekande som leder till ingenting.
En bekant till mig, som jobbar på en filmfestival, skickade mig en länk till den här filmen och sa att den var ”det sjukaste han hade sett sen han såg sjunde inseglet på syra” Jag tänkte att det kunde vara intressant. Men nej. Det här är bara skit.
Handlingen? Den existerar knappt. Det handlar om en man – eller rättare sagt, ett statiskt jävla spöke av en man – som driver runt och låtsas försöka vara en del av ett samhälle som inte vill ha honom. Han mumlar, stirrar, beter sig som att världen är emot honom, men gör ingenting åt det. Jag har sällan sett en mer passivt irriterande huvudkaraktär i en film. Jag ville skrika åt skärmen att han skulle göra något, men nej – han bara flyter runt och glor. Och det ska vara konst.
Ljuddesignen? Fruktansvärd. Jag var tvungen att sänka volymen flera gånger för att det jävla bruset på toalettscenerna gjorde mig galen. Antingen är det fel på filen eller så är det meningen att vi ska känna oss obekväma. Grattis, du lyckades, men det är inte konst. Det är tortyr.
Och sen kommer slutet. Jag var redan irriterad, men när filmen bara... slutar, som om den glömde att den skulle leda någonstans, kände jag mig personligt förolämpad. Det är som om regissören sitter bakom skärmen och flinar åt mig, nöjd med att ha ”utmanat konventionellt berättande”. Nej, det är inte smart. Det är bara hjärndött.
Jag antar att filmen försöker vara kontroversiell. Men det enda kontroversiella är att någon överhuvudtaget tyckte att den var värd att göra. Se någon annan film. Bokstavligen vilken som helst.
Ni är varnade.
En bekant till mig, som jobbar på en filmfestival, skickade mig en länk till den här filmen och sa att den var ”det sjukaste han hade sett sen han såg sjunde inseglet på syra” Jag tänkte att det kunde vara intressant. Men nej. Det här är bara skit.
Handlingen? Den existerar knappt. Det handlar om en man – eller rättare sagt, ett statiskt jävla spöke av en man – som driver runt och låtsas försöka vara en del av ett samhälle som inte vill ha honom. Han mumlar, stirrar, beter sig som att världen är emot honom, men gör ingenting åt det. Jag har sällan sett en mer passivt irriterande huvudkaraktär i en film. Jag ville skrika åt skärmen att han skulle göra något, men nej – han bara flyter runt och glor. Och det ska vara konst.
Ljuddesignen? Fruktansvärd. Jag var tvungen att sänka volymen flera gånger för att det jävla bruset på toalettscenerna gjorde mig galen. Antingen är det fel på filen eller så är det meningen att vi ska känna oss obekväma. Grattis, du lyckades, men det är inte konst. Det är tortyr.
Och sen kommer slutet. Jag var redan irriterad, men när filmen bara... slutar, som om den glömde att den skulle leda någonstans, kände jag mig personligt förolämpad. Det är som om regissören sitter bakom skärmen och flinar åt mig, nöjd med att ha ”utmanat konventionellt berättande”. Nej, det är inte smart. Det är bara hjärndött.
Jag antar att filmen försöker vara kontroversiell. Men det enda kontroversiella är att någon överhuvudtaget tyckte att den var värd att göra. Se någon annan film. Bokstavligen vilken som helst.
Ni är varnade.
